Leave your ways forgot overseas, feel that old disease.
I min bokylla har jag fyra bokstäver som tillsammans bildar ett ord.
Jag köpte dem när sådana bokstäver var inne för några år sedan, och ordvalet beror på att jag inte ville skriva "carpe diem" eller "lycka" pga står inte för det, samt att jag gillar svordomar. Problemet är bara att jag inte tycker att det här känns lika ironiskt och coolt när släkten kommer på besök. Därför köpte jag ganska snart in en extra bokstav att ställa fram när jag är i behov av självcensur.
Ibland när jag har besök brukar folk byta plats på bokstäverna, antagligen för att jag är en tråkig värd/det är ett relativt enkelt busstreck. I helgen upptäckte jag helt plötsligt att bokstäverna stod såhär...
...och blev LIVRÄDD! Hjärtat stannade, jag frös till och stod orörlig i dörröppningen i vad som kändes som en evighet. "Jag har ju varit ensam hemma hela veckan! Och visst stod de inte sådär igår? Har någon varit i lägenheten? Är hen kvar nu?" var ungefär det jag hann tänka innan jag kom på att Sara hade käkat middag hos mig kvällen innan. Och jag hoppas innerligt att det faktiskt VAR hon. (Än så länge har jag iallafall inte upptäckt någon objuden gäst.) Men - framtida filmmakare: varsågod för genidrag i eventuell skräckfilm!
Ja men hej. Nu har jag legat lite lågt en stund igen (har varit fullt upptagen med att hata februari - ni vet ligga i soffan med ett täcke över huvudet och tappa all lust på livet samt fylla det emotionella tomrummet med glass) men nu har jag tänkt ta igen detta, och delar därför med mig av ett utdrag ur mitt högst personliga anteckningsblock, (som förmodligen är helt obegripligt för exakt alla utom mig själv) så ni får en försmak på vad som eventuellt kommer att bli blogginlägg inom en snar framtid.
Jag har dessutom publicerat de inlägg som jag påbörjade under helgen men som jag inte lyckades avsluta, så scrolla ner lite vettja!
Igår var det alltså Oscarsgalan. Jag hade som vanligt intentionen att hålla mig vaken och titta på hela, speciellt eftersom jag hade den oerhörda turen att vara ledig dagen efter, men det var - som vanligt - väldigt svårt. Sitter man ensam och tragglar sig igenom vad som känns som TVÅ DYGN av röda mattan är det liksom fysiskt omöjligt att inte somna. Som tur är spelade jag in hela kalaset, så när jag vaknade kunde jag snabbt ta igen det jag missade, och herregud, vi MÅSTE prata om Jennifer Lawrence.
Jag älskar denna människa. Först var hon briljant i Winter's Bone, sedan lyckades hon lyfta upp den annars ganska mediokra filmatiseringen av Hunger Games till oanade höjder, och därefter fortsatte hon vara briljant i Silver Linings Playbook (eller Du gör mig galen! som SF har valt att kalla den - naturligtvis). Dessutom verkar hon vara en i allmännhet underbar person. SJÄLVKLART grät jag när hon vann sin Oscar för bästa kvinnliga huvudroll pga gör alltid det på galor/hon är ju så ung/hon fick stående ovationer/hon ramlade/hon blev så rörd. Jag försökte hitta ett klipp på hela hennes tal, men det finns BARA klipp på när hon ramlade.
Trist att detta ska få överskugga det faktum att hon vann och är fantastisk osv. (Dessutom: ramlade inte Meryl Streep på BAFTAS förra året utan att det blev några löpsedlar?) Och hur snyggt ramlar hon inte då? Hon ser ju ut som en jävla svan som liksom LÄGGER sig ner lite graciöst i trappen. Fantastiska kvinna.
Tankar om galan i övrigt:
- Fantastiskt att Anne Hathaway vann för bästa biroll. När jag såg Les Miz grät jag ju liksom lika mycket för att hon var SÅ BRA som att det var sorgligt. Vem hade kunnat gissa det när en såg En prinsessas dagbok?
Igår var jag hos ett par vänner i Knivsta och drack vin och spelade Svea rike. Den kombinationen visade sig vara ... intressant. Jag hade aldrig spelat spelet förut, men blev VÄLDIGT engagerad, och framför allt (kanske mest för att jag inte fattade vad det innebar) OERHÖRT rädd för krig mot Ryssland (pga alla mina handelskontakter där). Krig visade sig inte vara så farligt, tvärtom var jag Sveriges ledande stridsmakt och bidrog till att vi vann ungefär SAMTLIGA krig. Trots detta vann jag inte (!), men misstänker att de andra utnyttjade min okunskap när poängen räknades ihop.
Jag har också upptäckt mitt nya bästa godis, eller hur man nu kategoriserar chokladpopcorn. Jag älskar ju att kombinera salt och sött och brukar därför i princip alltid köpa två saker (chips och choklad, cheezeballs och choklad, chips och glass osv.), men nu när chokladpopcorn finns behöver jag ju bara köpa en påse!*
Här ser ni dessutom hur jag ger ett utmärkt exempel på hur man tar lajk-knappen ut i verkligheten. (Blir för övrigt lika rädd för min extrema skomakartumme varje gång den fångas på bild, att det där liksom är normalläget för min tumme att befinna sig i?)
Jag är verkligen inte den som klagar på singellivet - tvärtom! MEN, det kommer ungefär två tillfällen per år då det här med att vara singel inte känns så super:
- Den fredagkvällen då man inte har något att göra och bestämmer sig för att tvätta, för att vem fan tvättar på en fredagkväll? För den som inte vet är det tydligen BARA par som tvättar på fredgkvällar. Antingen tvättar de tillsammans, eller så står den ena och tvättar tvätt som helt uppenbart inte bara är hens egen, för att sedan gå hem till den andra som under tiden lagat en kärleksfull måltid, och sen ska de ha myskväll medan man själv går upp till en tom lägenhet och äter majs och kollar på zombiefilm. Och viker tvätt.
- Alla hjärtans fucking dag.
Men i år har jag faktiskt fått ett kort!
Från ICA.
Och så har jag förlovat mig med mig själv med en ring jag gjort av presentsnöre. Själv är ju bästa dräng, som man brukar säga.
Har så fruktansvärt tråkigt nu att jag behöver muntra upp mig själv med lite spelpepp. 2013 verkar kunna bli ett riktigt fint spelår, och jag tänkte naturligtvis dela med mig av de spel jag ser mest fram emot.
DMC: Devil May Cry
(Det här har ju redan släppts, men jag har inte haft råd att köpa det än så det får vara med på listan ändå.) Många verkar vara upprörda över den här rebooten och hävdar att de förstört Dante. Jag har ju inte spelat supermycket Devil May Cry tidigare (håller just nu på med 4:an), men har spelat demon och tittat på väldigt mycket recensioner och han verkar väl fortfarande ganska badass? Framförallt verkar det vara jävligt kul.
Remember Me
Lite Inception/Total Recall inspirerat stealth/action-adventure (min bästa spelgenre) med en påklädd tjej i huvudrollen - verkar lovande.
Last of Us
Har ju tjatat och tjatat om det här spelet så att jag nästan hunnit med att bli opepp, men jag ser det som en bra grej att dra ner förväntningarna lite så att man kanske blir positivt överaskad. Och hur dåligt kan ett Naughty Dog spel om zombies, förlåt: svampinfektion (!), egentligen bli? Inte speciellt dåligt tror jag.
Tomb Raider
Har många fina barndomsminnen av Tomb Raider - spelet man inte fick spela för mamma och pappa men spelade ändå och blev rädd - och är därför glad över att serien får en nystart (inspirerad av mitt favvo-Uncharted, som i sin tur inspirerats av Tomb Radier = meta) där Lara Croft har något mindre bröst och något mer byxor.
Beyond: Two Souls
Fattar egentligen absolut ingenting av vad det här spelet handlar om, men: 1. Det är skapat av Quantic Dream (som gjort det fantastiska spelet Heavy Rain) 2. Ellen Page spelar huvudrollen 3. Det verkar förekomma explosioner.
The Walking Dead Säsong 2
Har fortfarande inte spelat klart första säsongen så jag vågar inte riktigt kolla på någon trailer ifall den spoilar att någon dör/överlever, men är oerhört glad över att det kommer en uppföljare. De fyra episoder (av fem) jag har spelat på säsong ett är ju helt fantastiska!
Brothers: A Tale of Two Sons
Alla som lyssnar på P3 Spel vet ju att Josef Fares just nu jobbar med ett spel tillsammans med Uppsalabaserade Starbreeze, och efter alla gånger han har lovat att det här spelet kommer bli så bra att man skiter på sig kan man ju inte låta bli att bli nyfiken. Verkar dessutom coolt att man styr två karaktärer samtidigt.
Med anledning av min uppenbaralse tidigare i veckan har jag har de senaste dagarna försökt omvärdera Seth Rogen. Det har gått sådär. Först såg jag Pineapple Express, men den var ju så dålig att jag inte ens orkade kolla klart (mycket ovanligt när det gäller mig och film). Än så länge inga förändrade känslor alltså. MEN, sedan såg jag Superbad, och här hände något som jag tror är väldigt viktigt i vår relation - han hade nämligen mustasch.
Som ni vet är jag ju en sucker för ansiktsbehåring, och det visade sig gälla även på Seth Rogen. Efter det såg jag The 40-Year-Old Virgin, och även här hade han hår i ansiktet. MEN, inte nog med det, han hade också på sig en Nirvana-tröja.
OCH en Sonic Youth-tröja.
Och det var tydligen allt som krävdes för att få mig på fall (tips till eventuell hemlig beundrare där ute). När jag hade kommit till insikt om min kärlek till Seth Rogen gjorde jag ett nytt försök med Pineapple Express, för om man älskar någon tänker jag att man borde kunna leva med hens dåliga sidor också. Det visade sig att jag inte kunde det, och är därför tillbaka på ruta ett igen - dvs TOTAL förvirring angående mina känslor för Seth Rogen.
Music never sounds as good as when everything else has faded.
Som ni vet älskar jag ju listor, men jag brukar försöka lägga band på mig själv när det gäller sånnahär pga tror inte att det är av allmänintresse att veta vad jag åt till frukost och huruvida jag vill gifta mig eller inte, men nu när två av mina favoritbloggerskor (Karin och Brita) fyllt i denna kände jag att det kanske var okej ändå.
(Ps. listan var ju kilometerlång så har fyllt i den i omgångar, ifall någon sjukligt observant person skulle reagera på att vissa svar inte stämmer överens tidsmässigt.)
1. Hur gammal är du? 22, men blir jättesnart 23.
2. Hur gammal känner du dig? 22. Fast önskar ofta att jag var typ 7 så att jag kunde komma undan med mycket av det som cirkulerar i mitt huvud.
3. Vad har du gjort i dag? Älskat Jonatan Unge i Morgonpasset i P3 och duschat. I skrivande stund lagar jag quorn- och grönsakswok.
4. Vilken film såg du senast?The 40-Year-Old Virgin, med anledning av mitt Seth Rogen projekt. (Den var inte bra.)
5. Vem ringde du senast? Mamma.
6. Är du besatt av någonting? Djävulen. Nej men skämt åsido, jag är ständigt besatt av olika saker och byter typ varje vecka - just nu är jag OLIDLIGT peppad på att The Walking Dead börjar på söndag och att nummer 107 av serien kommer ut nästa vecka. Googlar, IMDb:ar och IGM:ar detta ungefär dagligen. Lyssnar också rätt mycket på TSKNAS.
7. Är du rädd för blod? Motvilligt: ja. Jag ÄLSKAR blod på film (favoritscen nedan) och har verkligen ingenting emot det i tanken, tyvärr känner min kropp inte likadant och blir därför svimfärdig när det gäller blod IRL.
8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu? Sitter vid skrivbordet i mitt sovrum. På ena datorskärmen visas Morgonpasset i P3, på andra finns bloggen och till vänster om mig står en tetra mjölk som jag halsar ur med jämna mellanrum.
9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet i Sverige? Thorbjörn Fälldin, Ingvar Carlson, Olof Palme, Carl Bildt och Göran Persson.
10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga? Nej.
11. Vilken färg är dominerande i din garderob? Svart och vinrött.
12. När vaknade du i dag? Cirka 10.00 av den där JÄVLA hunden som verkar ha flyttat in hos grannen och av någon anledning står och skäller hela dagarna.
13. Vilken är din favorithögtid? Älskar juldagen.
14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu? Just nu vet jag inte, men om 63 dagar skulle jag oerhört gärna befinna mig i Indio i Kalifornien.
15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till? När jag var mindre åkte jag och min familj ofta upp till olika skidorter på sommarlovet och bodde i vedervärdiga furustugor. När jag var liten funderade jag dessutom oerhört mycket på döden och vad man var innan man föddes, och dessa tankar blev av någon anledning ännu värre under dessa semestrar. Som följd av detta får jag alltid dödsångest i sådana stugor och undviker dem gärna. Sen finns det också en helt fruktansvärd labyrint på Mallorca som jag besökte med tillsammans med Bamseklubben. Jag gick naturligtvis vilse eftersom jag helt saknar lokalsinne, och gick runt ensam och fullkomligt livrädd för det där vattenmonstret som tydligen skulle springa runt i labyrinten och spruta vatten på en om hen hittade en. Dit skulle jag inte heller vilja återvända.
16. Hur vill du tillbringa din pension? Lätt! Jag ska bygga en miniatyrstad/tågbana samt ha en massa katter, och därmed ta det här med crazy-cat-lady till en HELT ny nivå.
17. Vad lyssnar du på just nu? Nu är morgonpasset slut och jag lyssnar därför istället på låten Black Wings med Ceremonies.
18. Har du någon gång brutit ett ben? Nej.
19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl? Mjölk, majs, smör, bröd och kaviar.
20. Vem är din favoritkändis? Det där skiftar ju, men Kurt Cobain var min hjälte på högstadiet och sånt kan man liksom aldrig växa ifrån. 21. Vad är du på för humör just nu? Kaffedomnig.
22. Vilka världsdelar har du varit i? Europa och nästan Asien (den Europeiska delen av Ryssland) och Afrika (Kanarieöarna ligger väl rätt nära va?).
23. Snarkar du? Sover ju oftast själv så jag kan inte svara exakt, men tror tyvärr att jag snarkar rätt mycket. Åtminstone efter alkoholintag och vid förkylning.
24. Vilka yrken har du provat på? Förskolelärare, lågstadielärare, personlig assistent och gallerivärd.
25. Hur går du helst klädd? Mjukisbyxor och X-men t-shirt.
26. Vilket stjärntecken är du född i? Fisk. Som fiskfobiker inser jag också ironin i detta.
27. Vilket är ditt favoritgodis? Allt surt godis och choklad.
28. Vad sa du senast? "Fan vad jobbigt."
29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan? Åh, hade så många så det här blir ju ev tråkig läsning men: engelska, bild, historia, religion, kultur- och idéhistoria och nutida konst. (Dvs det jag pluggar än idag.)
30. Vad har du på dig just nu? Trosor och Foo Fighters t-shirt, skulle gå klädd så så oerhört ofta om det bara var tillräckligt varmt och socialt accepterat.
31. Vilken är din favoritaffär? Cdon.com. Ett år räknade jag ut att jag hade handlat för över 5000 spänn där. (Tror jag iallafall, har inte världens bästa sifferminne.)
32. Vad har du för storlek i kläder? M till XL beroende på plagg.
33. Vad har du i dina fickor? Har bara fickor på jackan och i dem finns typ vantar och busskort.
34. Vad köpte du senast? Kaffe i skolan.
35. Hur många gånger har du flyttat? 7.
36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med? En kniv, ett geni och en radio.
37. Är du morgon- eller kvällsmänniska? Kvällsmänniska. Fast jag fungerar nog lika dåligt/bra alla tider på dygnet bara jag kommit upp ur sängen.
38. Senaste filmen du såg på bio? Såg Django Unchained för ungefär 45 minuter sedan. (SÅ bra.)
39. Har du blivit sydd någon gång? Antar att vi snackar hud nu? I så fall är svaret nej.
40. Har du någon gång badat naken utomhus? Gud ja.
41. Vad åt du till frukost? Kompismackor (dvs Polarbröd), en med ost och kaviar och en med Philadelphia, kalkon och paprika. Drack juice och kaffe.
42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? Gick väl i 6:an va? I så fall var det rätt mycket intriger i tjejgänget pga att man började växa ifrån varandra, och jag hade precis börjat min tonårsrevolt i form av kajal och militärmönstrade kläder.
43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning? Nej.
44. Vem är världens vackraste kvinna?Evan Rachel Wood skulle definitivt vara ett av mina celebrity free cards. Kanske Rooney Mara också.
45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover? På nattduksbordet.
46. Vad var det sista du åt? Det SENASTE var biogodis. Hoppas verkligen att det inte var det sista jag åt.
47. Vilken tid är din väckarklocka inställd på? Är ledig imorgon så har inte ställt någon klocka alls = det bästa jag vet.
48. Är du blyg? Inte speciellt, men tar sällan kontakt med nya människor pga allmänn ovilja mot mänskligheten. (Obs: efter en halv öl däremot älskar jag exakt ALLA.)
49. Vilken var den senaste konserten du var på?Dry the River på Strand för någon månad sedan.
50. Vad heter du i andranamn? Helena.
51. Har du varit med om en bilolycka? Nej.
52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet? Ja. Inget dramatiskt, men man kan ju inte berätta om precis allt man tänker, då skulle ju folk tro att man var galen.
53. Vilken är den roligaste träningsformen? "Rolig" är väl en överdrift, men har ingenting emot yoga och simning.
54. Har du några husdjur? Nej. Halva min familj är allergiker, och har dessutom insett att jag nog mer gillar att drömma om husdjur än att faktiskt ha dem (skulle nog tröttna). I tanken har jag en iller, en kungspyton och en Sankt Bernard.
55. Vill du gifta dig? Säger ju aldrig nej till en fest.
56. Var växte dina föräldrar upp? Stensunda/Jakobsberg och Fornbro/Knutby.
57. Har du någon gång ringt polisen? Nej.
58. Vilka är dina största svagheter? Är väldigt cynisk och pessimistisk, försöker dock att hålla sådana tankar för mig själv eftersom det är rätt trist för andra att höra på. Kan också vara för snäll och ha svårt att säga nej.
59. Har du, eller har haft, något smeknamn? Ungefär alla kallar mig Eve. Under högstadietiden kom vi på nya smeknamn på varandra i princip dagligen, det enda av mina som har hängt kvar är Losknäsa (heter det på en och annan mobiltelefon) pga spottade mig själv i näsan en gång när jag hängde knäveck.
60. Vad ska du göra imorrn? Plugga och se melodifestivalen och gaygalan. Om inget mer spännande dyker upp.
Now that cherry flower sings, drowning underneath the wave.
I helgen såg jag filmen Pitch Perfect, och som av en händelse har den faktiskt svensk biopremiär ikväll. Som den generösa medmänniska jag är tänkte jag därför bjuda på en recension så att ni vet ifall den är värd 110 av era hårt förvärvade riksdaler.
Pitch Perfect handlar om Beca som, trots att hon helst vill flytta till LA och producera musik, börjar på College. Väl där visar det sig att skolan har inte mindre än fyra a capella körer, och efter att ha lovat sin pappa att engagera sig mer i studentlivet går hon med i en av dem. Kören (som heter Barden Bellas) består av bara tjejer, vilket tydligen inte är särskilt förmånligt i a capella sammanhang då de saknar bastoner. Dessutom leds de av Fellowship of the Sun ledarens fru (True Blood referens) som tvingar dem att sjunga en extremt tråkig version av Ace of Base gamla dänga The Sign, om och om och om igen - de är alltså i desperat behov av lite förnyelse i form av Becas DJ-skills.
Paralellt med körövningarna tar Beca även jobb på skolans lokalradio där hon sorterar skivor tillsammans med Jesse. Jesse är råkar dessutom vara med i skolans manskör The Treblemakers: regerande mästare i den nationella a capella tävlingen*, och därmed också Barden Bellas största rivaler. Förutom extremt mycket a cappellasång bjuder filmen dessutom på lite humor i form av tröttsamt ordvitsande ("A-ca-scuse me?" var inte ens roligt första gången), en asiatisk tjej som säger obscena saker så tyst att ingen hör, samt en något överviktig karaktär vid namn Fat Amy. Hon spelas av Rebel Wilson, och mina känslor angående denna skådespelerska är lite kluvna - hon bjuder ofta på stor humor, men jag skulle gärna se att denna humor oftare kunde handla om något annat än det faktum att hon är just stor. I den här filmen står hon iallafall för den i särklass bästa repliken (02:20).
Det här är förmodligen inte en film som kommer förändra någons liv (om den nu inte inspirerar till det livsavgörande beslutet att börja med a capella sång), men jag tror inte heller att det som är filmens syfte. Det är tvärtom helt uppenbart att det här bara ska vara en smårolig film med en hyfsat charmig kärlekshistoria ackompanjerad av körsång, och den lyckas faktiskt vara allt detta utan att jag blir illamående, vilket i sig faktiskt är lite av en prestation.
Om jag skulle sätta ett betyg på filmen skulle jag säga att den definitivt är bättre än en hög med grus, kanske till och med bättre än det oerhört tråkiga fikabrödet brysselkex. Däremot känns den inte lika viktig som exempelvis ett viktigt papper, och absolut inte lika livsviktig som syre. Den är mer som ett helt vanligt plåster - något man egentligen inte behöver, men sätter på ändå för att bli lite gladare.**
* Alltså, dessa tävlingar i körsång, finns det på riktigt expertkommentatorer vid sådana evenemang IRL? Och vem lyssnar i så fall på dem?
** Just den helgen då jag såg den här filmen kände jag mig faktiskt lite nere, och hade inte så mycket meningsfullt att ägna min tid åt, så jag tror att jag såg den här filmen ungefär sex gånger. Inte för att den var SÅ bra, utan för att jag verkligen inte KAN värja mig mot slutscener där en kör står på scenen och sopar mattan med alla andra körer i tävlingen. Det verkar sitta djupt rotat det där.
Ni minns kanske att jag har väldigt starka känslor angående Seth Rogen? Det är ju något med hans söt-nördiga utseende och hans sätt att prata som jag liksom inte KAN motstå, samtidigt som jag HATAR honom i samtliga filmer han har medverkat i. Nyss såg jag Samsungs Super Bowl reklam där just Seth Rogen är med, och återigen kände jag mig oförklarligt dragen till denne man.
Plötsligt insåg jag att i filmen om mitt och Seth Rogens liv skulle han naturligtvis vara den där killen som i början liksom befinner sig i periferin, men som jag stör mig något OERHÖRT på tills han helt plötsligt typ räddar mig från att bli påkörd av en buss/tröstar mig när någon annan kille varit elak/tar hand om mig när jag blivit för full, och som får mig att omvärdera honom HELT. (Lex Mr. Darcy.) Jag kommer därför ägna hela kvällen åt att se alla de Seth Rogen-filmer jag ännu inte sett för att undersöka om det i själva verket är så att jag faktiskt ÄLSKAR honom.
Det är februari, årets i särklass sämsta månad. Jag förvandlas denna månad till en arg och missunnsam idiot. Okej, ska jag vara ärlig är jag väl det året runt - min bror har nyligen sammanfattat hela min livsfolosofi i en enkel mening: "Men du hatar ju bara folk som har det bra, det är därför du bara kan sympatisera med de utsatta i samhället!" Sad but true. - men i februari blir det värre än det brukar. I februari ÄR jag Nick Miller i New Girl.
Idag till exempel blev jag så fruktansvärt förbannad på bussen hem från skolan för att en annan människa gjorde något så oerhört provocerande som att (håll i er nu) SE GLAD UT. För att påminna mig själv om att jag fortfarande är mänsklig har jag därför spenderat resten av dagen med att titta på sådant som får mig att gråta. (Vilket inte är speciellt svårt eftersom jag dessutom begåvats med en närmast omänsklig empati och förmåga att beröras av andras livsöden (fråga mig inte hur denna kombination går ihop, om jag visste hur mitt psyke fungerar har jag en känsla av att jag skulle vara SÅ mycket lyckligare.))
Här är mina favoriter av gråtögonblick som 2013 hittils har bjudit på:
Hasse Alfredssons tacktal när han tilldelades Guldbaggegalans hederspris. Alltså. Det finns ju få saker som berör mig lika mycket som dessa hederspris för lång och trogen tjänst, där en till åren kommen GIGANT möts av stående ovationer och hens karriär hyllas. Att Hasse Alfredsson sedan bjuder på ett helt fantastiskt tal, och att sönerna sitter och sjunger med i slutet är ju helt underbart.
Åh, fantastiska, underbara Jodie Foster. TACK Hollywood Foreign Press för att hon fick fortsätta prata och att ni inte avbröt henne som ni gjorde med alla andra. (Lena Dunham genererade för övrigt också en tår eller två när hon avslutade sitt tal med: "This award is for every woman who's ever felt that there wasn't a space for her, this show has made a space for me.". Förresten, när vi ändå pratar om Golden Globes: hur fantastiska var inte Tina Fey och Amy Poehler?)
(Okej, lite småtrist inslag från nyhetsmorgon, men innan galan TV-sänds på lördag får vi hålla tillgodo med det här.) Kronprinsessan Victoria delar ut pris för årets homo till Jonas Gardell på gaygalan. Det här är ju så stort att man inte riktigt kan förstå det, jag behövde faktiskt inte ens se det utan grät redan när jag hörde nyhetsuppläsningen på radio. (Vilket var lite småjobbigt eftersom jag befann mig på en gata bland främmande människor.)
