Scatsång, klänningstricks och Italienska smörsångare.

Nu har jag återhämtat mig efter torsdagens Eurovisionkväll och är redo för ännu ett inlägg. (Först måste jag bara få skryta lite oblygt om att jag prickade in 9 av 10 finalister.) Hursomhelst - FINALDAGS! Vid det här laget har vi ju hört de flesta låtarna, så idag tänker jag enbart gå igenom de sju låtar som är direktkvalificerade till finalen, och som vi alltså ser för första gången ikväll.
 
AUSTRALIEN (Guy Sebastian - Tonight Again)
 
Ja, vid det här laget är det väl ingen större nyhet att Europas gränser inte bara verkar ha expanderat till Israel och Armenien, utan i år även innefattar Australien. Roligt tycker jag! Guy är tävlingens kanske bäste sångare, och hans låt är en bra och seriös poplåt (kanske lite för seriös för ESC). Scenframträdandet är kanske inte det roligaste vi har sett, men jag tror att de andra faktorerna väger upp för att det ska räcka till en rätt hyffsad placering.
 
Mitt betyg: 7 poäng.
 
 
FRANKRIKE (Lisa Angell - N’obliez pas)
 
En fransk ballad med en rätt fin text om första världskriget. Tydligen har hela mediefrankrike rasat över valet av artist och hävdat att hon är både för tjock, för gammal och för tråkig. Jag tycker det är lite orättvist, för henne är det verkligen inget fel på, däremot känns låten både fläskig, trist och uråldrig.
 
Mitt betyg: 2 poäng. För en bra sångerska i sina bästa år.
 
 
ITALIEN (Il Volo - Grande Amore)
 
Denna låt förstår man ju EXAKT bara man hör titeln - Grande Amore - det är stora känslor och italienkst så det skriker om det. Att den sedan sjungs av tre stiliga herrar med fina stämmor (som är sådär precis lagom mycket opera för att det ska gå hem hos massorna) gör inte deras chanser sämre. Det här tror jag är en av Måns främsta konkurrenter ikväll!
 
Mitt betyg: 8 poäng. Notera även Tillbaka till framtiden och Spidelmannen referenserna i videon.
 
 
SPANIEN (Edurne - Amanecer)
 
Spanien satsar på en dramatisk ballad skriven av Thomas G:son igen, framförd av en vacker sångerska med stark röst, igen, och det är bra som vanligt. Jag var lite orolig över att låten inte skulle vara lika stark utan Sagan om ringen-videon med det otroliga (Hunger Games-liknande) klänningsbytet - men hon bjuder faktiskt på både klänningsbyte, barbröstad dansare, bra sång och en Euphoria-liknande pardans.
 
Mitt betyg: 8 poäng. För årets bästa klänningstricks.
 
 
STORBRITANNIEN (Electro Velvet - Still In Love With You)
 
Storbritannien skickar i år electroswing, och satsar fullt ut på detta Great Gatsbytema, tillspetsat med självlysande klänningar. Jag vet att vissa fans gillar det här för att det är glatt och lite udda, men jag gör det verkligen inte. "Electro"-inslagen i låten gör riktigt ont i själen, och när sångaren brister ut i någon slags scatsång känns det som om något dör inom en.
 
Mitt betyg: 0 poäng. Texten, som verkar handla om att hon inte får gå ut och dricka vin när han är borta, känns även den som om den hör hemma på 20-talet, och gör inte saken bättre.
 
 
TYSKLAND (Ann Sophie - Black Smoke)
 
Det blev ju en stor skandal i årets tyska final, där ett annat bidrag egentligen vann med 80% av rösterna, men valde att i direktsändning ge bort vinsten eftersom han kände att Eurovision inte var hans "grej". Därför är det nu istället tvåan Ann Sophie som tävlar ikväll, och jag förstår att hon förlorade, för framträdandet nedanför är verkligen bedrövligt. Hon sjunger oerhört nasalt, har ett urtråkigt scenspråk och sjunger en ganska deppig låt om ett döende förhållande med ett stort leende på läpparna. Hon verkar dock ha förbättrat allt detta inför ikväll, men det hjälper inte med en så här tråkig låt.
 
Mitt betyg: 2 poäng. För att hon ändå verkar anstränga sig.
 
 
ÖSTERRIKE (The MakeMakes - I Am Yours)
 
Efter Conchitas succé i fjol ställer värdlandet upp med något lite mer stillsamt, och det är väl ingen överraskning för någon att detta knappast kommer att välta tävlingen. MEN, det här är ju en ganska mysig radiolåt, med en snygg hipsterliknande grupp som åtminstone jag tycker gör ett ganska bra jobb.
 
Mitt betyg: 6 poäng. Hoppas basisten kör på leopard-tights även ikväll!
 
 
Och så är det dags att försöka gissa sig till något slags resultat, alltid svårt men kul. Jag tänker att vi fokuserar på de roligaste:
 
Topp 5
 
Sverige
Ryssland
Italien
Belgien
Israel
 
Bottenfemman
 
Tyskland
Polen
Grekland
Storbritannien
Frankrike
 
Inte nog med att jag bjussar på denna enorma guide, idag delar jag dessutom med mig av min Eurovision-bingo och ett bedömningsschema för en extra lyckad ESC-kväll.

If this is to end in fire, then we should all burn together.

Idag kom jag äntligen iväg och såg den andra delen i filmatiseringen av The Hobbit. Nu ska jag inte trötta ut er med en recension som säger det alla redan har hört femhundrasjuttio gånger (att de inte är lika bra som originaltrilogin, sega och utdragna, otrogna mot boken osv) utan tänker gå direkt på den delen av filmen jag gillade - "gillade" är eventuellt ett för svagt ord för att beskriva mina känslor - nämligen draken Smaug.
 
Föreställ er detta: (och detta är kanske lite av en spoiler, så läs med försiktighet) en gigantiskt stor drake, med majestätiska fjäll och ett ondsint flinande mun, med en svans som snärtar runt i luften sådär graciöst som bara draksvansar kan. Och så tänker ni er också att draken är helt täckt av GULD, flyger upp mot öppen himmel, sträcker ut sina vingar och bara liksom skakar av sig guldet, tittar in i kameran med sitt fina, fina, ondsinta leende, och ut ur munnen kommer BENEDICT CUMBERBATCHS röst som säger: "I am fire. I am death.".
 
 
 
Att säga att jag ville ligga med draken vore att besudla det ögonblick vi delade med varandra - jag ville ÄLSKA med den. 
 
 
Dagens låt: I See Fire - Ed Sheeran
 

Sleeping back to the fall.

Här var det ju tomt och trist och samtliga andra synonymer till tråkigt. Ber om ursäkt hörrni. Har ägnat för mycket tid åt det här med stenåldersyxor och teorier om museipedagogik, så när Ledigheten väl kom gick jag in i en slags koma av dyr choklad och virtuellt svärdsvingande. Imorgon åker jag på semester, men innan dess tänkte jag att jag skulle fylla ut detta tomrum till blogg. Jag har egentligen inget alls att komma med, iallafall inte med någon vidare substans - men å andra sidan har väl det aldrig varit ett kriterium här, så nu kör vi bara:
 
En lista, som egentligen inte alls är en lista, med tre väldigt långa punkter:
 
- Spenderar just nu ungefär all vaken tid med att fantisera om hur det skulle kännas att klappa en späckhuggare. Alltså inte bara hur deras hud känns, utan hur det skulle kännas i själen. Späckhuggare har ju varit favoritdjuret nummer ett sedan Rädda Willy, och för en tid sedan såg jag dokumentären Blackfish på Netflix (handlar om späckhuggare i fångenskap som dödar sina tränare, rekommenderas starkt!) vilket intensifierade min relation till dessa FANTASTISKA djur. (Det kan hända att jag sett en hel del andra späckhuggar-dokumentärer också, men det är ju så förbannat mycket fisk med, så efter att ha blundat mig igenom merparten av tre filmer gav jag upp.)
 
- Har just läst ordet råsaftcentrifug två gånger på mycket kort tid. "Vad är nu detta är för nymodighet jag har missat?" undrade jag och googlade. Min reaktion när jag läste träffsidan var: "Men herregud, det står ju om råsaftcentrifuger överallt!" Några sekunder senare insåg jag att detta kanske kan ha berott på att jag ju sökte efter just de sidor som nämnde ordet i fråga. Kanske dags att åka på semester? Förslagsvis redan imorgon. Eventuellt till en varm och solig plats, Teneriffa till exempel. (Märker ni nu hur jag smyger in skryt om att jag ska åka utomlands på ett oerhört subtilt sätt?)
 
- Ni har väl inte missat att tredje säsongen av Sherlock har börjat? Herregud vad jag satt och fangirl-fnissade åt Watsons depp-mustasch, Sherlocks sociala oförmåga, och alla teorier som presenterades om hur Sherlock överlevde fallet. (Ja, Community har förstås också börjat, men jag sparar det till flygresan imorgon då jag ska götta mig riktigt åt de två avsnitt som sändes igår.) Så, nu kan ni bänka er framför valfri mediaspelare och se på TV i en vecka, så kommer ni knappt märka att jag varit borta. Mvh /Cumberbitch
 
 
Dagens låt: Tiderays - Volcano Choir

I'll be in the ocean, I'll be out there for weeks.

Nuförtiden spenderar jag mestadelen av mina dagar med att besöka museum, läsa om museum och arbeta gratis på musem. Idag har jag exempelvis packat stenåldersyxor.
 
 
Ibland hinner jag också med lite TV. Bland annat har jag precis upptäckt att mitt ABSOLUTA favoritprogram På Spåret finns i SVTs öppna arkiv. Just nu ser jag finalen från '99.
 
 
Med andra ord: I'm a little busy at the moment!
 
 
Dagens låt: Acetate - Volcano Choir

We are magnificent machineries of joy.

Ny förebild i livet:
 
 
Dagens låt: Machineries of Joy - British Sea Power

Elevate me higher, please.

Igår lovade jag er en uppdatering om min mun, och sedan dess har många hört av sig och varit nyfikna. Nej, nu ljög jag. Ganska exakt ingen har hört av sig. Men jag försutsätter ändå att ett extremt stort intresse finns i denna fråga, och därför kommer nu en komplett lista på alla de sätt jag skadat min mun de senaste tre dagarna:
 
- Skar upp mungipan på en sked när jag skulle käka gröt.
 
- Skulle sno en köttbulle av min bror när han inte såg på, plockade en ur stekpannan, och blev straffad direkt i form av brännskada av ungefär tredje graden på tungan.
 
- Vaknade mitt i natten av att jag bet hål på min egen tunga. Ja, detta tycker jag själv är så märkligt att det kanske tål att upprepas: Jag smällde alltså igen min käke med sådan kraft att jag BET HÅL PÅ TUNGAN. I sömnen.
 
 
 
Dagens låt: Monsters of Sunderland - British Sea Power

Is there somebody who can watch you?

Idag har jag haft en sprängande huvudvärk samt sett på tok för många vita, kränkta män youtube-hata feminism, men dagen innehöll även två ljusglimtar - som kanske gjorde mig lite lyckligare än jag vågar erkänna. Alltså, jag satt och gjorde diverse lyckliga ljud framför datorn pga kunde inte hålla känslorna inne. (Okej, nu erkände jag ändå.)
 
Bra grej nummer 1 - ett sci-fi montage
 
 
Här kan jag eventuellt också ha blivit lite tårögd, men herregud, vem blir INTE det när en ser kapten Kirk, Han Solo och Mal Reynolds i samma video?!?
 
Bra grej nummer 2 - The Batman Nebula
 
 
Alltså geniet som komponerat denna bild är ju giftasmaterial. Om jag visste vem hen var skulle jag gå ner på knä direkt.
 
(Att jag förresten genast såg att denna bild ursprungligen föreställde hästhuvudnebulosan är kanske ett tecken på att min högst amatörmässiga rymdforskning börjar ge resultat? Jag tycker vi kan säga det.)
 
Dagens låt: Is There Somebody Who Can Watch You? - The 1975

Is it best to clear the air of sunshine for a while?

Nej, men en kort lägesrapport kanske är på sin plats. Den senaste veckan har nämligen varit fylld av livsomvälvande händelser. Bland annat har jag spenderat ungefär halva min årsinkomst på en fotpall samt en fåtölj i svart sammet (ja, det KAN ha hänt att jag gnolade lite på Black Velvet när jag skruvade fast benen, bara för att liksom komma i rätt stämning). "Dammigt" sa mamma. "Snyggt" sa jag.
 
 
Jag har också bytt inneboende igen. Denna gång byttes en trevlig, tysk kemist mot min lillebror. Och säga vad en vill om trevliga, tyska kemister, men jag tror att det här med att blod är tjockare än vatten ändå är vetenskapligt bevisat? Om en inte räknar med vår barndom har vi nu bott tillsammans i bara några timmar, och han har redan handlat mat, lagat mat och tittat på anime med mig. Fantastiskt tycker jag, som annars hade legat på soffan och hungrat ihjäl framför något svindåligt program på TV. Och kanske ätit ett kex framåt tiotiden.
 
En annan fantastisk sak är att jag helt plötsligt hittade en hel hög med 3D-glasögon modell 90-tal under mitt soffbord. Jag fylldes genast med en massa härliga minnen om vykort med tredimensionella dinosaurier, och hur jag och min bror satte på oss två glasögon samtidigt, fast med det ena paret spegelvänt (dvs blått mot rött och rött mot blått), så att hela världen blev lila, och lekte att vi var i rymden.
 
 
(Notera även den supertuffa tavla som pryder min hall nuförtiden.)
 
Och nu till det kanske viktigaste av allt: jag har köpt en tumstock. Det har revolutionerat mitt liv på samma sätt som livet förändras för någon som i flera år endast ägt en linjal, och därför behövt skarva och hålla på så fort något varit längre än 30 cm, och sedan får en tumstock som kan mäta saker som är TVÅ METER långa. (Jag hittade alltså ingen liknelse, för det GÅR helt enkelt inte att jämföra detta med något annat i livet.) Jag har naturligtvis mätt ungefär allt i hela lägenheten, och i början var det bara roligt, men när jag efter någon vecka stod i nästan en timme och mätte hur saker i bokhyllan skulle stå för att skapa perfekt symmetri, kände jag att jag hade passerat gränsen för vad som kan anses vara hälsosamt.
 
 
Dagens låt: Clear the Air - Jacco Gardner

The Wastelands.

Hujedanemej vad tiden går hörrni. Snart har hela veckan rusat förbi medan jag tillbringat alla mina lediga timmar i soffan och sett på film om folk som hugger av armarna på folk med katana. Det gamla vanliga ni vet. Men jag har också spenderat en del tid på en känd plats på internet med videoklipp. Youtube kallas den (ni kanske har hört om den förut, vad vet jag). Det jag tittat på mest är när creddiga band/artister gör covers på mindre creddiga låtar (som jag såklart lyssnar på i smyg) i BBC's Live Lounge. Här har ni några av mina favoriter:
 
 
Ett av året bästa band, The 1975, gör en cover på One Directions låt That's What Makes You Beautiful. Jag dör lite.
 
 
Bastille gör en fantrastisk cover av We Can't Stop med Miley Cyrus. Mindre twerking, mer djup, och helt plötsligt blev låten BRA.
 
 
Gabrielle Aplin sjunger Best Song Ever. Jag är ju hemligt kär i samtliga medlemmar i One Direction, men det känns inte lika mycket som barnarov när en sjunger med i denna version.
 
 
Fina, fina Ben Howard gör till och med den rätt fasansfulla låten Call Me Maybe till något värt att lyssna på. Gillar också hur han ibland flinar för att texten är så fånig.
 
 
Drakes Take Care är ju bra även i original, men Florence + The Machine gör nästan en snäppet bättre version.
 
 
 Och så har vi den fantastiske Tom Odell som sjunger Taylor Swifts I Knew You Were Trouble.
 
Dagens låt: The Wastelands - We Are The Storm

People try to get by, but you're screaming aaahhhh, aaahhhh.

I väntan på säsong 5 av Community ser jag på gamla favoritavsnitt (hoppas SÅ att serien hittar tillbaka till sin genialitet nu när Dan Harmon får vara med igen, samt att Chevy Chases avhopp och det faktum att Donald Glover bara kommer medverka i fem avsnitt inte påverkar allt för mycket). Ett avsnitt som jag nästan hade glömt bort var Halloweenavsnittet från säsong 2. Tillåt mig att förklara vad som gör det fantastiskt, samt ge dig 5 anledningar till att se Community om du inte redan gjort det.
 
1. Dean Peltons (<3) Lady Gaga outfit. Plus att hans spelningslista hela kvällen består av ABBA-hits varvat med personliga voice-memos om att till exempel lägga till Eat, Pray Love-soundtracket till "Workout Mix".
 
 
2. Troys "Sexy Dracula" utklädnad.
 
 
3. Zombieinvasion.
 
 
4. Zombieinvasion till tonerna av Dancing Queen.
 
 
5. Donald Glovers bara bringa.
 
 
Dagens låt: Bathroom Laughter - Pissed Jeans

Well they just want you for your dough.

För några dagar sedan beställde jag smink från internet igen. Så fruktansvärt trevligt att slippa parfym-huvudvärken samt känslan av otillhörighet och obekvämhet en lätt kan känna i sådana butiker. Plus att en fick en sådan här presentpåse.
 
 
Jag slet sönder den i en oerhörd iver, men blev aningen besviken på innehållet som visade sig vara någon sabla kräm och en skimrande lotion (jag är väl ingen Twilight-vampyr heller?). Men ändå, GRATIS.
 
Självklart var kameran felvänd när jag skulle fota presentpåsen, så här kan ni även beskåda mitt genuint lyckliga ansiktsuttryck när jag öppnade min "beautiful treat".
 
 
Gratisprodukter och smink rätt ner i brevlådan i all ära, men bäst av allt är såklart bubbelplasten.
 
 

There's nothing to mention, and nothing has changed.

Ursäkta avbrottet, men jag har varit på välbehövlig semester utan internet. Exakt här har jag varit:
 
 
Och gjort lite sånt här:
 
 
Zombieliteratur, givetvis.
 
 
Nu ska jag inte förpesta eran tråkiga vardag med en massa härliga semesterbilder, jag har också börjat jobba och plugga igen sedan lite mer än en vecka tillbaka, och känner mig själv lite provocerad av all denna sol-vind-och-vatten-känsla. "Men vänta nu! Om hon började jobba för en vecka sedan, varför har hon då för guds skull inte skrivit något blogginlägg?!?" tänker ni säkert. Förklaringen är att jag helt saknat inspiration, och ju längre tiden gått, desto mer krav ställde jag på detta Första Inlägg Efter Semestern. Nu har jag bestämt mig för att sänka ribban lite och bara köra, så här kommer det: första inlägget efter semestern.
 
Häromdagen var jag supernära att köpa vita gardiner, men ångrade mig i sista stund och bytte mot ett par aubergine-färgade. Puh! Tänk vad vidrigt ljust och luftigt vardagrummet hade kunnat bli annars. Hemska tanke.
 
 
Jag har naturligtvis tänkt en hel del på Batfleck också, men mer om det en annan gång.
 
 

Ah ah ha, there's an animal inside.

Hej. Jag håller på att plugga till en fruktansvärt onödig omtenta (och nej, det var egentligen inte så jag hade tänkt spendera min semester), därför tänker jag naturligtvis oerhört mycket på allt annat än just den förbannade tentan. Till exempel har jag funderat ut vilka djur jag skulle vilja ha här hemma. Och vad jag skulle döpa dem till.
 
 
Hunden Bark Ruffalo. (Och min framtida dotter Elisabeth Lisbeth Beth.)
 
 
Illern Patrik Forsberg. Som en hyllning till fantastiska Lotta Lundgrens olyckliga felsägning på idrottsgalan.
 
 
En kungspyton vid namn Garrus (pga bästa karaktären i Mass Effect).
 
 
Grumpy Cat. Jag tror vi skulle komma bra överens här hemma då vi verkar dela syn på livet.
 
 
Ja, och här är jag ute och går en sväng med min pingvin McFly. (Visst är jag också misstänkt lik Jessica Alba på denna bild? Framtiden alltså!)
 
 
Ute i trädgården spatserar strutsen Pisistratus. (Säga vad en vill om de gamla grekerna, men namn kunde de.)
 
 
Och herregud, jag har väl redan spårat ur för länge sedan så jag slänger in en pool med sjökor också. Jag tänker mig att det kanske blir svårt att komma ihåg vem som är vem av dem, så jag kallar nog båda två för Dunderklumpen.
 
Här får jag nog hejda mig, för jag inser ju att en elefant och en giraff kan bli rätt komplicerat, plus att jag riskerar att kugga på tentan om jag inte tar mig i kragen och börjar plugga snart.
 

Hushing at the fear and the love.

Ikväll jobbar jag mitt sista pass innan semestern, och det känns som att det behövs. Inte bara har jag börjat förväxla ord och svamla*, som är mitt vanliga trötthetstecken, jag har dessutom spenderat en hel vecka med att titta på yaoi. För er normala människor som inte känner till detta fenomen kan jag berätta att det är en form av anime/manga vars handling fokuserar på kärlek mellan unga män, även kallat shōnen-ai eller Boy's Love (BL) lite beroende på graden av erotiska inslag.
 
Tillsammans med feminism och anti-rasism är HBTQ-rättigheter en av mina hjärtefrågor - att en ska få älska (eller bara ligga med) vem en vill är så oerhört självklart för mig att jag inte ens kan förstå hur vissa andra inte verkar hålla med? Därför ÄLSKAR jag också TV-serier och filmer där en får se lite gay love, och nu menar jag inte att jag gillar det på samma sätt som en straight kille kanske gillar lesbisk porr, jag tycker bara att det är fint (och viktigt) att se samkönad kärlek i populärkulturen. Så, när jag hörde talas om denna genre av anime blev jag naturligtvis superlycklig och satte genast igång med serien Sekaiichi Hatsukoi.
 
 
 
Den handlar om ett gäng killar som arbetar på ett förlag som ger ut shojo manga (manga för unga tjejer). Ganska snart visar det sig att exakt ALLA på denna redaktion är gay. Eller gay och gay, det visade sig också att detta inte riktigt var en skildring av homosexualitet, utan snarare någon slags tonårstjejsfantasi om snygga killar tillsammans. Ytterst få av karaktärerna är uttalat gay, tvärtom är den absolut vanligaste repliken: "Men vi är ju killar båda två!". Pardynamiken bygger på föreställningen om seme och uke, det vill säga att det finns en som "ger" och en som "tar", och nu pratar vi inte bara om i sängkammaren (en får faktiskt se mycket lite sådant). Det är i stort sett exakt samma pardynamik som finns i cirka all romantisk chick-lit, där semen har "manliga" egenskaper och uken intar den "kvinnliga" rollen. Här är mina spaningar på vanligt förekommande egenskaper hos dessa två typer av karaktärer:
 
Seme - lång, snygg, tystlåten och mystisk/farlig, röker, har ett bra jobb/mycket pengar, kan knyta en slips, hyser stark oro för att andra ska bli förkylda.
 
Uke - kort, söt, nervös, osäker, blir generad av ALLT, helt omedveten om att andra (både tjejer och killar) finner honom attraktiv, vilket ofta leder till svartsjukedraman.
 
En annan mindre bra grej är att kärleksscenerna oftast har en underton av våldtäkt (!), dvs uken gör halvhjärtade motståndsförsök (oftast pga tycker att det vore skämmigt om semen fattar hur upphetsad/kär han egentligen är) medan semen är helt uppfylld av sin gränslösa kärlek och inte kan lägga band på sig själv. Detta har iallafall fört något gott med sig, jag har nämligen utökat min japanska vokabulär.
 
Lär dig japanska med yaoi:
tasukete - hjälp
itai - aj
yamete - sluta
 
Kan vara bra om en hamnar i en nödsituation. I Japan.
 
Final verdict:
 
 
Dagens låt: There Goes Our Love Again - White Lies
 
* När jag är trött brukar jag alltså ofta byta ut det ord jag egentligen ska säga mot ett annat med helt fel innebörd, exempelvis kan meningen "Oj, nu ramlade pappret ner på golvet!" helt plötsligt bli "Oj, nu ramlade busken ner på golvet!". Detta kan vara en aning förvirrande då jag oftast inte har någon aning om vad som fick mig att tänka på en buske istället för papper.

Welcome to the inner workings of my mind.

Fick ett mail av Amazon idag, och vad skja jag säga? Det känns som om de känner mig rätt bra...
 
 
Dagens låt: Hurricane - MS MR

Take me where I can see some stars.

 
Idag har jag för första gången på flera månader haft tid till min absoluta favoritsyssla: att göra ingenting. Har kollat på kattvideor, beställt en ny TV, slentrianspelat Mass Effect 2, ja, jag har till och med hunnit med att ha lite tråkigt. Precis när jag sitter och njuter av detta underbara råkar jag se i spegeln att jag efter en dag på soffan har lyckats få till en perfekt korskruvslock i luggen - och helt plötsligt känns det väldigt sorgligt att detta NATURFENOMEN slösas bort på en hemmakväll i all ensamhet. Ska nu tröstäta ravioli (pga orkar ej gå och köpa choklad) och kolla på zombiefilm.
 
 
Dagens låt: Back to the Middle - Deerhunter

If I had a tail I'd own the night.

 
Nu är det bara en vecka kvar tills jag får semester, och det ska självklart firas med ett rymdtips! Denna vecka avhandlas Saga, en comic som skrivs av geniet Brian K Vaughan (som bland annat har fantastiska Y: The Last Man* på sitt CV) och ritas av supergeniet Fiona Staples.
 
 
Serien handlar om Marko och Alana, ett par som trots att deras planeter befunnit sig i krig i flera generationer ändå har funnit varandra. Det faktum att de precis blivit föräldrar till dottern Hazel gör att de jagas över hela universum av båda krigande sidor, och tvingas leva på flykt. Det är självklart en spännande berättelse, men det som gör serien vär att läsa är själva universumet och dess invånare. Låt mig bjuda på några exempel.
 
 
The Midwives, munkliknande kvinnor som skaffat skägg med hjälp av uppochnedvända huvuden. Genialt.
 
 
Två av rymdens kungligheter, Prince Robot IV med fru. Det är inte ofta en ser två TV-apparater på¨detta intima vis.
 
 
En av tidernas bästa skurkar: The Stalk. "Men vad är det som gör henne så fantastisk?" undrar ni kanske. Låt oss ta en titt under kjolen:
 
 
Behöver jag säga något mer?
 
 
* Y: The Last Man är en av mina favorit-comics. Den handlar om att alla varelser av manligt kön, förutom Yorick Brown och hans apa Ampersand, helt plötsligt faller döda ner till marken, och vad som händer med världen efter detta. Det blir en postapokalyptisk berättelse som är både rolig och spännande, men kanske framför allt intressant ur ett genusperspektiv. Läs gärna.

We've got some dreaming before we die.

Det är ju knappast en hemlighet att jag rätt ofta drabbas av PMS (vi minns väl alla delfin-incidenten förra sommaren), och eftersom jag gjort det till min uppgift att bli PMS:ens ansikte utåt ska jag nu berätta om de senaste dagarna, helt ocensurerat. I söndags på jobbet tittade vi på ett avsnitt av det där programmet där de letar upp försvunna familjemedlemmar (typ om någon aldrig träffat sin pappa, eller fått ett syskon bortadopterat etc.), och jag har nog ALDRIG kämpat så mycket med att hålla gråten tillbaka. Självklart lyckades jag inte helt, men jag tror ändå att jag lyckades framstå som en RELATIVT balanserad människa. Inuti rev det däremot känslostormar som hade kunnat sänka ett skepp, för de där människorna på TV BLEV ju så lyckliga när de hittade varann.
 
Igår ville mamma och pappa att jag skulle städa deras två badrum pga "bor man här gratis hela sommaren får man hjälpa till lite också". Det kändes naturligtvis inte toppenroligt, men jag är ju en vuxen människa, så jag tog mig an uppgiften. Det var när jag insåg att de inte hade samma sorts rengöringsmedel som jag brukar använda hemma som saker började gå snett. Jag stod som fastfrusen framför städskåpet, tårarna började rinna nedför kinderna, och på flera minuter orkade jag liksom inte ta tag i detta OERHÖRDA problem.
 
När jag väl började städa badrum nummer ett visade det sig att det här rengöringsmedlet löddrade (för oinsatta: jag HATAR lödder. Och ja, jag inser att jag nu verkar fullkomligt galen.) varpå jag naturligtvis grät ännu mer. Att städa detta badrum tog mig ungefär 45 minuter, och under denna tid rann tårarna konstant medan jag hyperventilerade och försökte hålla ångesten i schack. Sedan var liksom orken slut, och jag var tvungen att lägga mig och vila. Några timmar senare kom mensen som en fucking VÄLSIGNELSE, och idag har jag fungerat som en normal människa igen. Till exempel har jag städat det andra badrummet - helt utan panikångest. Dessutom har jag badat med min gudson, även om det kanske inte skedde helt utan ångest pga detta:
 
 
Eftersom jag hatar allt liv i vattnet var det här verkligen INTE det jag behövde precis innan jag klev i. Min fantasi behöver liksom ingen uppmuntran, jag har redan fullt upp med att föreställa mig blinda, hundraåriga ålar och gäddor som lurar i vassen och när som helst kommer fram och simmar längs ens ben, och kanske biter av en tå. (Lösningen: ständig rörelse.)
 
Dagens låt: McGill - Great Caesar

I won't stand here whilst you sway.

Idag vill jag prata lite om vad som har hänt i världen den senaste tiden. "Åh, vad intressant med lite samhällsaktuell diskussion!" kanske ni tänker nu. Eller "Öhhh, palla läsa nyheter!". Tillhör du den första kategorin människor kan det hända att du nu blir besviken, men om du däremot tillhör den andra kategorin kan jag glädja dig med att det mest kommer att bli bilder. Från min favoritblogg 9-eyes. Ni vet den som samlar roliga/intressanta/vackra bilder från de där kamera-bilarna som fotar för Google Street View (kända från säsong 4 av Arrested Development). Så. Nu tycker jag att vi gemensamt i denna sal sjunger We Shall Overcome tittar på vad som är aktuellt i världen.
 
 
Någon har tappat ansiktet.
 
 
Någon har lajvat ett Jane Austen drama.
 
 
Här ser vi någon som kör bil med en svans av plast.
 
 
Två killar har nästan ramlat med fyrhjuling.
 
 
Två andra killar (eller?) har krockat med en bil, och därefter gjort det enda rätta: satt sig på huk och inspekterat eländet.
 
 
Här är jag mycket osäker på vad som egentligen HÄNDER, men jag ska försöka mig på en tolkning: En kille har ramlat nedför en backe och landat på en väg nedanför, där två par på dubbeldejt precis råkar gå förbi. En av männen i sällskapet går fram för att känna pulsen på den fallande mannen, som sedan för att visa att han är okej sträcker upp armarna och utropar "Jag lever!". (För vilken död man skulle kunna göra så?) Eller så leker de någon lek.
 
 
Någon har gått bananas med lila sprayfärg i skogen.
 
Nu följer några trendspaningar.
 
Trendspaning #1: Bära på elektronik.
 
 
 
Trendspaning #2: Maskerade män.
 
 
 
Trendspaning #3: Det finns djur.
 
 
Sommarens hetaste accessoar är ett däggdjur. Alla raser och färger funkar, så här finns verkligen utrymme att leka - mixa och matcha, köp flera olika och variera från dag till dag!
 
 
 
Här har vi en av mina personliga favoriter, vit hund i förarsätet. Perfekt för att piffa upp en risig bil!
 
 
Trendspaning #4: Powerwalk i ödsliga landskap.
 
 
Okej, det här är bara en bild, men jag känner verkligen att det här är något vi kommer se mycket av i höst.
 

You and me collecting shattered dreams.

Jag håller för närvarande på att skriva klart min recension av filmen The Host, ett inlägg som varit på g i cirka 3 månader nu, men så snart jag får tillgång till en dator med Photoshop igen tror jag att det äntligen är klart för publicering. Så nu vet ni vad som väntar, men innan dess vill jag prata lite om namn.
 
I filmen The Host har nämligen Saoirse Ronan huvudrollen, och det finns väl få namn som i likhet med detta för tankarna till kex av sorten savoiardi?
 
 
Ett annat namn jag tänkt mycket på den senaste är Whoopi Goldberg. Hur genialt är liksom inte namnet Whoopi? Det låter inte bara som ett glädjerop, utan är också (om en lägger till ett e på slutet) namnet på en amerikansk typ av kaka, och kan därmed vara det bästa namnet NÅGONSIN. Eller nej. Det bästa namnet någonsin är (håll i er nu) Mauritz Jöransson Laxman Svan, ett namn som tillhörde den adelsman som var kammarråd åt flertalet Vasakungar. Är det någon svensk adelssläkt en ska gifta in sig i är det ju Laxman Svan. Är dock osäker på om det finns några levande ättlingar som fortfarande bär det namnet, men en kan ju alltid hoppas. Evelina Laxman Svan. Mamma till Whoopi Laxman Svan. Det vore något det.
 
Dagens låt: Shattered Me - Bass Drum Of Death

Tidigare inlägg

RSS 2.0