Igår sprang jag nästan in i dörrkarmen på vägen till brevinkastet, eftersom jag sprang dit i lite för stor iver när jag hörde ett paket dunsa ner på golvet. "Men vad VAR det I paketet då?" undrar ni säkert. Beyond: Two Souls såklart.

 

Har en sådan oerhörd nerd-gasm just nu att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Det var ju Comic Con i veckan, och ÄHHHH!!! (Klarar ej av att uttrycka mig i skrift pga överexalterad.)

 

 

SKRIKER RAKT UT!!! (Och gråter någon glädjetår, naturligtvis.)

 

Dessutom fick en reda på mer om X-Men: Days of Future Past.

 

 

Dör lite när jag ser den castingen. För. Många. Bra. Människor. Ian McKellen bland annat. Som passade på att snacka HBTQ-politik och flörta med Michael Fassbender. Fina, fina Ian.

 

Och sist men inte minst: Det ska komma ett nytt spel i Mass Effect-serien. (!!!) Potentiellt med Garrus i huvudrollen. (!!!!!) Okej, detta är rätt gamla nyheter, och har inte så mycket med Comic Con att göra, men det är så FANTASTISKT att jag fortfarande kippar efter andan så fort jag tänker på det.

 

I söndags spelade jag klart The Last of Us, och här följer en text som jag har försökt hålla spoilerfri, med undantag från ett litet klipp i slutet, som inte heller innehåller några spoilers - men om du vill spela spelet helt utan att veta NÅGOT på förhand så har jag två saker att säga. 1. Jag förstår dig. 2. Läs inte längre än såhär.

 

 

Jag hade VÄLDIGT höga förväntningar (har ju väntat i TVÅ ÅR på detta spel), men trodde ändå att Naughty Dog skulle ha svårt att följa upp Uncharted-serien. Det visade sig att jag hade fel. Det här är SÅ mycket bättre än Uncharted (och då är jag ändå ett fan), och faktiskt ett av de bästa spelen typ NÅGONSIN. Till att börja med kan vi bocka av tre av de saker jag gillar bäst i hela världen:

 

- Pilbåge

- Zombies (Okej, "infected". Att det ska vara så jävla noga.)

 

 

Förutom välskrivna karaktärer och en gripande story är spelet även fruktansvärt snyggt, vilket gör det ROLIGT att smyga runt och leta efter supplies (jämför gärna med Bioshock Infinite där lootandet kändes fruktansvärt påtvingat och trist). Och en MÅSTE hitta supplies - ammunitionen är högst begränsad, och hälsan regenereras inte när en tar skydd, istället måste du själv tillverka förband av alkohol och kompresser. Det är så survival horror SKA vara.

 

Här är min favoritscen i hela spelet (giraff!), den förekommer rätt sent in, men innehåller inga spoilers - förutom möjligen att en förstår att de kommer överleva tills de träffar en giraff (GIRAFF!!!).

 

 

Det här är ett perfekt avslut på PS3-eran (med reservation för att jag fortfarande ser fram emot Playstation-exklusiva Beyond: Two Souls), och jag är oerhört spänd på vad Naughty Dog kommer hitta på efter generationsskiftet. (Men nu MÅSTE de väl ändå ha peakat? Det KAN liksom inte bli mycket bättre än såhär.)

 

Slutbetyg: mängder av superlativ och 5 av 5 ringbrynjor.

Jag shoppade loss lite på CDON den här veckan (ovanligt), och vad som skulle bli en förhandbokning av The Last of Us råkade bli några spel till... Och vad ska jag säga? Jag måste väl vara en typ av GENI, för nu slumpade det sig så att jag idag kom hem efter en 80 timmars arbetsvecka (I kid you not) till denna syn - och jag höll ju på att dö lycklighetsdöden redan när jag rev av plasten.

 

ÄHHH!!! (Okej, det kan vara allt kaffe jag nyss hällt i mig för att orka med ännu ett 14-timmarspass på jobbet som talar nu.) E3-mässan är i full gång borta i staterna, och med en ny generation konsoler på väg, är det liksom lilla julafton för alla gamers just nu. Hela min fritid går åt till att hålla mig uppdaterad, och idag har jag sett hela Sonys och EAs presskonferenser (där svenska DICE sparkade röv när de visade upp nya Frostbite-motorn och Mirror's Edge 2), samt en nedkortad version av Microsofts pga rätt ointresserad av Xbox (har varit Team Playstation sedan PS1-tiden, och det krävs MYCKET för att det ska ändras) men en vill ju ändå ha koll på konkurrensen liksom.

 

I Playstation 4 versus Xbox One rivaliteten verkar det i nuläget vara PS4 som tagit ledningen, mycket på grund av detta:

 

 

Microsoft har ju av någon outgrundlig anledning försökt döda andrahandsmarknaden av spel genom att kräva någon typ av registrering/licensering som ska förhindra att folk lånar ut eller säljer sina spel, samt kräver att en alltid är online för att kunna spela - mycket osäker på vad fan det är de håller på med. Därför blev en så oerhört lycklig när Sony gick ut med detta. En kan ju inte låta bli att rysa till och bli lite tårögd av den publikreaktionen.

 

MEN, vidare till speldelen - här är de trailers som fick mig att hoppa upp och ner i kontorsstolen, säga "wieee" och applådera: (Ja, detta hände alltså på riktigt.)

 

 

Bara några dagar kvar tills detta spel landar i min brevlåda, och jag kan knappt bärga mig.

 

 

Är om möjligt ännu mer förvirrad än efter första trailern, men fortfarande lika förväntansfull.

 

 

Trots att denna spelserie kanske har sina bästa dagar bakom sig blir jag som ett barn på julafton varje gång det börjar pratas om en ny titel - hoppas bara att denna är bättre än FFXIII. Och att en inte behöver vänta i typ fem år.

 

I helgen spelade jag klart Tomb Raider (alltså rebooten, inte originalspelet från ca 1796), och detta är en upplevelse jag gärna vill dela med mig av. Spelet var nämligen fantastiskt, inte bara pga pilbåge, utan även för att en för första gången i världshistorien* får spela en mänsklig karaktär (dvs inte en supersexualiserad femme fatale eller en uppumpad warhero med vapen lika feta som sina muskler).

 

 

 

 

När spelet börjar befinner sig Lara ombord på en båt, och är på jakt efter Yamatai, som enligt legenden ska vara något supermystiskt solgudinne-kungarike. Olyckligt nog förliser båten, varpå Lara spolas upp på en ö, som inte bara visar sig vara just Yamatai, utan även är bebodd av ett gäng inte helt vänligt sinnade män. Spelet är actionspäckat från första sekund (det KAN hända att jag någon gång under spelets början yttrade orden: "Shit just got real!" högt för mig själv), och med pilbågen i högsta hugg tvingas Lara utvecklas från en arkeologstudent till en astuff survivor. Och nu till det verkligt viktiga: när Lara för första gången blir anfallen av en öbo och tvingas skjuta honom i självförsvar (PILBÅGE!), och efteråt kryper ihop och gråter ångefyllt, och en som spelare reagerar på detta med: "Vad fan gör hon?!", för att sedan inse att: "Jaha, hon mår kanske lite dåligt för att hon nyss har DÖDAT en fucking MÄNNISKA!", ja, det är då en förstår hur mycket ett spel som detta behövs.**

 

 

Slutbetyg: 4 av 5 ringbrynjor.

 

 

 

* Klargörande: jag har inte spelat alla spel som någonsin släppts, så det KAN hända att jag har fel här, men en får ju ANTA.

För några veckor sedan träffade jag en spelutvecklare på krogen. Han jobbade på företaget Starbreeze/Starbreeze-studion Overkill (fick ej klarhet i frågan pga krogmiljö). Vi pratade mycket om TV-spel, och lite extra mycket om hur fantastiskt Mass Effect är - speciellt det här med att en får välja kön på sin karaktär (dvs: en tillåts spela en kvinnlig hjälte som blir behandlad därefter, och inte som en snygg brud) och kan välja att vara gay och så vidare. (Det KAN ha varit så att det här mest var mina åsikter, men jag fick ändå känslan av att han var med på noterna.) Igår kväll träffade jag honom igen, och var naturligtvis väldigt nyfiken på vad han tänkte om denna video som förpestat speldelen av internet den senaste tiden: (Håll i hatten nu, för detta är så dumt att huvudbonaden aldeless säkert kommer trilla av.)

 

 

(Notera även att det här är vad som händer när en har blivit hemskickad från Top Model Sverige.)

 

Denna gång fick jag däremot INTE känslan av att han var med på noterna. Men en får ju förstå det ändå - där var han ute och drack öl på sin fritid och göttade sig åt helgen och livet (antagande) och så kommer någon och vill prata om det där skitjobbiga som hänt på jobbet. "JAG ÄR SÅ FÖRBANNAT TRÖTT PÅ ATT HÖRA OM DEN DÄR VIDEON NU!!! DET VAR JU INTE ENS VI SOM GJORDE DEN HAR VI JU SAGT!" ville han säkert skrika. Det gjorde han inte. Istället sa han: "Fan, du är ju för snygg för att jag ska kunna diskutera det här med dig."

 

 

Är så trött på vinter och snö nu* att det börjar sätta sina spår både fysiskt och psykiskt. Detta, mina vänner, är vad jag ägnar mig åt för att överleva:

 

- KAN EJ få denna låt* ut ur huvudet:

 

 

- Brottas med denna frågeställning: plugga eller plundra gravar?**

 

 

 

 

Ni vet när man läste psykologi på gymnasiet (ni som inte gjorde det får väl använda fantasin) och man fick lära sig det här med att hjärnan kunde lära sig att förknippa saker, exempelvis lukter, med minnen och upplevelser? Alltså: om man har en mormor som ofta bakar bullar (förlåt för enormt stereotypt exempel) så kan man komma att förknippa lukten av nybakade bullar med sin mormor och (förutsatt att man gillar sin mormor) fina minnen och så vidare. Vem hade då kunnat tro att mitt starkaste "luktminne" skulle bli min choklad/toffee-luktande lotion och TV-spelet Dishonored?

 

Jag köpte nämligen dessa två föremål ungefär samtidigt, och nyhetens behag gjorde också att jag använde dem flitigt ungefär samtidigt. (För er som minns spelade jag verkligen Dishonored flitigt.) Idag KAN jag inte smörja in mig med tidigare nämnda lotion utan att få en enorm lust att smyga omkring och skjuta folk med armborst, och sedan gömma deras lik i containrar. (Till alla er som tänker bjuda mig på chokladkola: se till att gömma undan eventuella vapen.)

 

När vi ändå talar om att förknippa saker med andra saker (observera skicklig övergång): idag lyssnade jag på M83, och varje gång jag hör låten Up! tänker jag så OERHÖRT mycket på ett av mina favoritbarnprogram från när jag var liten, nämligen Pelle Kanin och hans vänner. Ni vet serien med Beatrix Potters sagor, och som intro till varje avsnitt fick man se en kvinna sitta och måla med akvarellfärger tills det började regna och så var hon tvungen att springa därifrån till tonerna av någon liten dyster piaonomelodi? (Jag har efter flera timmars research (okej, en kvart) hittat detta på Youtube, och håller på att dö av nostalgi.)

 

 

Såhär med facit i hand är ju dessa två musikstycken inte alls speciellt lika, men det är ändå något med typ ackordföljden eller något (är inte expert på musikteori) som gör att jag ALLTID kommer att tänka på Pelle Kanin och hans vänner när jag hör den låten. (Klippet ovan var för övrigt min absoluta favorit: den när den busiga kattungen Tom gömmer sig från sin mamma och råkar stöta på ett par luriga råttor som försöker baka in honom i en paj. Hade avsnittet inspelat på VHS och minns särskilt min skräckblandade förtjusning av den tjocka, glupska och lite snoriga råttan och hur han smorde in katten med smör.)

 

 

Hej och välkommen till mitt liv denna vecka.

 

 

Har så fruktansvärt tråkigt nu att jag behöver muntra upp mig själv med lite spelpepp. 2013 verkar kunna bli ett riktigt fint spelår, och jag tänkte naturligtvis dela med mig av de spel jag ser mest fram emot.

 

 

 

(Det här har ju redan släppts, men jag har inte haft råd att köpa det än så det får vara med på listan ändå.) Många verkar vara upprörda över den här rebooten och hävdar att de förstört Dante. Jag har ju inte spelat supermycket Devil May Cry tidigare (håller just nu på med 4:an), men har spelat demon och tittat på väldigt mycket recensioner och han verkar väl fortfarande ganska badass? Framförallt verkar det vara jävligt kul.

 

 

 

Lite Inception/Total Recall inspirerat stealth/action-adventure (min bästa spelgenre) med en påklädd tjej i huvudrollen - verkar lovande.

 

 

 

 Har ju tjatat och tjatat om det här spelet så att jag nästan hunnit med att bli opepp, men jag ser det som en bra grej att dra ner förväntningarna lite så att man kanske blir positivt överaskad. Och hur dåligt kan ett Naughty Dog spel om zombies, förlåt: svampinfektion (!), egentligen bli? Inte speciellt dåligt tror jag.

 

 

 

Har många fina barndomsminnen av Tomb Raider - spelet man inte fick spela för mamma och pappa men spelade ändå och blev rädd - och är därför glad över att serien får en nystart (inspirerad av mitt favvo-Uncharted, som i sin tur inspirerats av Tomb Radier = meta) där Lara Croft har något mindre bröst och något mer byxor.

 

 

 

Fattar egentligen absolut ingenting av vad det här spelet handlar om, men: 1. Det är skapat av Quantic Dream (som gjort det fantastiska spelet Heavy Rain) 2. Ellen Page spelar huvudrollen 3. Det verkar förekomma explosioner.

 

 

Har fortfarande inte spelat klart första säsongen så jag vågar inte riktigt kolla på någon trailer ifall den spoilar att någon dör/överlever, men är oerhört glad över att det kommer en uppföljare. De fyra episoder (av fem) jag har spelat på säsong ett är ju helt fantastiska!

 

 

 

 Alla som lyssnar på P3 Spel vet ju att Josef Fares just nu jobbar med ett spel tillsammans med Uppsalabaserade Starbreeze, och efter alla gånger han har lovat att det här spelet kommer bli så bra att man skiter på sig kan man ju inte låta bli att bli nyfiken. Verkar dessutom coolt att man styr två karaktärer samtidigt.

 

Jag har gjort mitt livs mest förmånliga deal: har fått ett gratis TV-spel (som inte finns till PS3) som jag ska få spela på Sofie och Jonathans Xbox eftersom att jag då kommer hålla deras katt Alice sällskap. Som om jag skulle behöva någon slags muta för det?

 

 

 

Slutsats: 4 av 5 ringbrynjor.

 

 

 

 

... då kanske det är dags att göra något annat.

 

Har legat hemma med feber i några dagar nu. "Trist att vara sjuk på semestern!" skulle man kanske kunna tänka, men mig passar det helt perfekt - nu har jag ju äntligen tid att ligga i soffan och plöja Mass Effect 3 dygnet runt utan att ha dåligt samvete.* Nu mår jag iallafall lite bättre, så idag ska jag inte bara rädda galaxen, jag ska ta på mig byxor också.

Dagens låt: White Nights - Oh Land

* Eller ja, dåligt samvete har jag ändå, gjorde nämligen ett litet förhastat beslut som ledde till att ett helt folkslag förintades. Ja, ja, så kan det gå.

Idag känner jag mig väldigt tillfreds med livet. Jag har semester, och har precis kommit hem efter några dagars vistelse på den bästa platsen på jorden - Måviken.

 

 

Jag ar matat så mycket änder där genom åren att de nu verkar helt obrydda av min existens. En gång har jag simmat med en hel andfamilj, och den här poserade snyggt när jag ville leka naturfotograf.

 

 

Ormarna har jag inte lika fin relation till. Här är exempelvis en snok som flyr från mig och min kamera. Man kan kanske säga att jag tycker lite mer om dem än vad de gillar mig.*

 

 

Några kvällar hade jag vänner på besök, andra var jag helt enam ute i skogen. Då kollade jag på Zombiefilm och fotograferade månen.

 

 

Jag spelade också lite TV-spel. Herregud, ni trodde väl inte att jag skulle klara en hel vecka ute i vildmarken utan minst 11 stycken?

 

Nu är jag hemma i min lägenhet och har köpt nya TV-spel för hela lönen**, och därmed är även denna veckas ledighet kvalitetssäkrad.

Dagens låt: The Reeling - Passion Pit

Ja, nu när det är lite småregnigt och så, förstår jag att ni alla vill veta hur jag hade det i Kroatien. Och jag är ju inte sen med att tillgodose mina bloggläsares behov.

 

 

På hotellet fanns det katter som jag gärna ville bli vän med. Tyvärr visade de inget större intresse av att bli vän med mig.

 

Vi bodde i en liten fiskestad, som jag tyckte kändes PRECIS som den där staden i Uncharted 3 där man blir jagad och måste hoppa mellan balkonger.

 

 

Kolla själva. Förväntar man sig inte lite att Nate ska klättra upp för det där gula stupröret, och därefter svinga sig bort till den öppna fönsterluckan, vilken sekund som helst?

 

 

På en strand hittade jag en underligt formad sten, och när jag såg den var min första tanke: "Åh, den här skulle ju vara PERFEKT som gravsten om jag någon dag skulle spela in en film och behöva bygga en miniatyr!" Sedan slängde jag bort den.

 

 

Det serverades mycket kött på restaurangerna, men det där med kött och spott vågade jag aldrig riktigt prova på.

 

 

En dag såg jag en äkta sjöman.

 

 

När mamma och pappa beställde in den här fisktallriken tappade jag matlusten litegrann.

 

Förutom det ägnade jag, som vanligt, en stor del av min semester åt att försöka bemästra det lokala språket, och till min stora glädje visade sig de ord och meningar jag snappat upp i olika ESC-bidrag vara mycket hjälpsamma. Jag kunde exempelvis be någon att tvätta mig i rent vatten, därefter säga att det var magiskt och att kärleken minsann inte är en sak. Idag har jag varit hemma i en vecka, och jag känner mig lite ... tom, vilket till exempel kan märkas på att jag just nu sitter och RickRollar mig själv.

 

Vet inte hur många gånger jag har sett den här trailern nu, men fan vad jag längtar!

Dagens låt: Nightcall - Kavinsky

Idag har jag spelat Uncharted 3. Och klarat Uncharted 3. Sjukt kul spel, precis som de tidigare två, men kanske marginellt sämre än 2:an. Efter en hel dags spelande känner jag mig lite desorienterad. Vad är det för dag? Vad är klockan?

Lite otippat är kanske att det här typ är det läskigaste spelet jag någonsin spelat. Allt jag hatar fanns liksom med - stora båtar, stort hav, stor båt som sjunker på stort hav... Kunde knapps andas ibland.