Jag MÅSTE verkligen sluta gråta åt kronprinsessan-Jonas-Gardell-grejen nu och ta tag i plugget, så jag skriver ett blogginlägg istället.

 

Ni minns kanske att jag har väldigt starka känslor angående Seth Rogen? Det är ju något med hans söt-nördiga utseende och hans sätt att prata som jag liksom inte KAN motstå, samtidigt som jag HATAR honom i samtliga filmer han har medverkat i. Nyss såg jag Samsungs Super Bowl reklam där just Seth Rogen är med, och återigen kände jag mig oförklarligt dragen till denne man.

 

 

Plötsligt insåg jag att i filmen om mitt och Seth Rogens liv skulle han naturligtvis vara den där killen som i början liksom befinner sig i periferin, men som jag stör mig något OERHÖRT på tills han helt plötsligt typ räddar mig från att bli påkörd av en buss/tröstar mig när någon annan kille varit elak/tar hand om mig när jag blivit för full, och som får mig att omvärdera honom HELT. (Lex Mr. Darcy.) Jag kommer därför ägna hela kvällen åt att se alla de Seth Rogen-filmer jag ännu inte sett för att undersöka om det i själva verket är så att jag faktiskt ÄLSKAR honom.