Scatsång, klänningstricks och Italienska smörsångare.
Nu har jag återhämtat mig efter torsdagens Eurovisionkväll och är redo för ännu ett inlägg. (Först måste jag bara få skryta lite oblygt om att jag prickade in 9 av 10 finalister.) Hursomhelst - FINALDAGS! Vid det här laget har vi ju hört de flesta låtarna, så idag tänker jag enbart gå igenom de sju låtar som är direktkvalificerade till finalen, och som vi alltså ser för första gången ikväll.
AUSTRALIEN (Guy Sebastian - Tonight Again)
Ja, vid det här laget är det väl ingen större nyhet att Europas gränser inte bara verkar ha expanderat till Israel och Armenien, utan i år även innefattar Australien. Roligt tycker jag! Guy är tävlingens kanske bäste sångare, och hans låt är en bra och seriös poplåt (kanske lite för seriös för ESC). Scenframträdandet är kanske inte det roligaste vi har sett, men jag tror att de andra faktorerna väger upp för att det ska räcka till en rätt hyffsad placering.
Mitt betyg: 7 poäng.
FRANKRIKE (Lisa Angell - N’obliez pas)
En fransk ballad med en rätt fin text om första världskriget. Tydligen har hela mediefrankrike rasat över valet av artist och hävdat att hon är både för tjock, för gammal och för tråkig. Jag tycker det är lite orättvist, för henne är det verkligen inget fel på, däremot känns låten både fläskig, trist och uråldrig.
Mitt betyg: 2 poäng. För en bra sångerska i sina bästa år.
ITALIEN (Il Volo - Grande Amore)
Denna låt förstår man ju EXAKT bara man hör titeln - Grande Amore - det är stora känslor och italienkst så det skriker om det. Att den sedan sjungs av tre stiliga herrar med fina stämmor (som är sådär precis lagom mycket opera för att det ska gå hem hos massorna) gör inte deras chanser sämre. Det här tror jag är en av Måns främsta konkurrenter ikväll!
Mitt betyg: 8 poäng. Notera även Tillbaka till framtiden och Spidelmannen referenserna i videon.
SPANIEN (Edurne - Amanecer)
Spanien satsar på en dramatisk ballad skriven av Thomas G:son igen, framförd av en vacker sångerska med stark röst, igen, och det är bra som vanligt. Jag var lite orolig över att låten inte skulle vara lika stark utan Sagan om ringen-videon med det otroliga (Hunger Games-liknande) klänningsbytet - men hon bjuder faktiskt på både klänningsbyte, barbröstad dansare, bra sång och en Euphoria-liknande pardans.
Mitt betyg: 8 poäng. För årets bästa klänningstricks.
STORBRITANNIEN (Electro Velvet - Still In Love With You)
Storbritannien skickar i år electroswing, och satsar fullt ut på detta Great Gatsbytema, tillspetsat med självlysande klänningar. Jag vet att vissa fans gillar det här för att det är glatt och lite udda, men jag gör det verkligen inte. "Electro"-inslagen i låten gör riktigt ont i själen, och när sångaren brister ut i någon slags scatsång känns det som om något dör inom en.
Mitt betyg: 0 poäng. Texten, som verkar handla om att hon inte får gå ut och dricka vin när han är borta, känns även den som om den hör hemma på 20-talet, och gör inte saken bättre.
TYSKLAND (Ann Sophie - Black Smoke)
Det blev ju en stor skandal i årets tyska final, där ett annat bidrag egentligen vann med 80% av rösterna, men valde att i direktsändning ge bort vinsten eftersom han kände att Eurovision inte var hans "grej". Därför är det nu istället tvåan Ann Sophie som tävlar ikväll, och jag förstår att hon förlorade, för framträdandet nedanför är verkligen bedrövligt. Hon sjunger oerhört nasalt, har ett urtråkigt scenspråk och sjunger en ganska deppig låt om ett döende förhållande med ett stort leende på läpparna. Hon verkar dock ha förbättrat allt detta inför ikväll, men det hjälper inte med en så här tråkig låt.
Mitt betyg: 2 poäng. För att hon ändå verkar anstränga sig.
ÖSTERRIKE (The MakeMakes - I Am Yours)
Efter Conchitas succé i fjol ställer värdlandet upp med något lite mer stillsamt, och det är väl ingen överraskning för någon att detta knappast kommer att välta tävlingen. MEN, det här är ju en ganska mysig radiolåt, med en snygg hipsterliknande grupp som åtminstone jag tycker gör ett ganska bra jobb.
Mitt betyg: 6 poäng. Hoppas basisten kör på leopard-tights även ikväll!
Och så är det dags att försöka gissa sig till något slags resultat, alltid svårt men kul. Jag tänker att vi fokuserar på de roligaste:
Topp 5
Sverige
Ryssland
Italien
Belgien
Israel
Bottenfemman
Tyskland
Polen
Grekland
Storbritannien
Frankrike
Inte nog med att jag bjussar på denna enorma guide, idag delar jag dessutom med mig av min Eurovision-bingo och ett bedömningsschema för en extra lyckad ESC-kväll.
Luftfiol, krystad kyss och kast med högklackad sko.
Vilken kväll det var i tisdags hörrni! Maffigt öppningsnummer med Conchita, märklig sketch om Wien, taffliga skämt från programledarna, intervjuer i Green Room på knackig engelska, skrytigt inslag om Österrikes alla vetenskapsmän och härliga kommentarer från Edward och Sanna. De som imponerade mest på mig var Ryssland (visste att det skulle gå bra, men satan vad starkt det var), Grekland (visade sig hålla även utan skägg) och Serbien (stämningen i arenan vid den där färgexplosionen), så jag är inte särkilt förvånad över att de två sistnämnda gick vidare trots att jag inte hade med dem bland mina på förhand tippade finalister. Förutom att jag kommer sakna Finland på lördag är jag rätt nöjd med resultatet. Men nog om detta, låt oss titta på kvällens tävlande istället!
01. LITAUEN (Monika Linkyté & Vaidas Baumila - This Time)
En jobbig låt som framförs av ett par som lägger mer fokus på att charma varandra än tittarna, med en otroligt dålig Bokstavlig Koreografi™ (som tyvärr är ganska vanlig i dessa sammanhang) - sjunger de "round we go" går de i cirklar, och vid låtraden "one kiss" blir det mycket riktigt en krystad kyss. Dessutom bjuds det på en småfalsk wailfest. Bedrövligt.
Mitt betyg: 0 poäng. Get a room!
02. IRLAND (Molly Sterling - Playing With Numbers)
Ung singer-songwriter-tjej som knåpat ihop en ganska fin låt, men det känns lite mer som en Youtube-artist med många likes än en Eurovisionvinnare, och den riskerar att drunkna bland alla andra ballader.
Mitt betyg: 5 poäng.
03. SAN MARINO (Anita Simoncini & Michele Perniola - Chain Of Lights)
Jag tror att Michele säger det själv redan några sekunder in i låten: "No!". Ett plus för att de äntligen bytt ut Valentina Monetta efter tre år, men stort minus för att de lyckats hitta två artister som känns ännu värre - och för att de fortfarande låter Ralph Siegel vara låtskrivare. Hans glansdagar med Ein bißchen Frieden lär vi knappast återse när han envisas med att skriva musik som inte ens skulle kännas värdig i en högstadiemusikal.
Mitt betyg: 0 poäng. Nej.
04. MONTENEGRO (Knez - Adio)
Årets enda balkanballad - och som man har längtat efter de gråtande fiolerna och klagande dragspelen! Självklart är det bäste Željko Joksimović som skrivit låten, och förutom att jag hellre hade sett honom sjunga också har jag absolut ingenting negativt att säga.
Mitt betyg: 10 poäng. Ovo je Balkan!
05. MALTA (Amber - Warrior)
En av två låtar med titeln Warrior, och denna bleknar i jämförelse med Georgien. Amber ger 100% från första stund, och med en gäll, skrikig röst blir det väldigt jobbigt att lyssna på. Här skulle man verkligen ha behövt en skridskoåkare eller, ja, VADSOMHELST som kunde distrahera från den annars tråkiga låten, men när hon väljer att stå ensam på scenen i svart spetsklänning lär det inte bli många röster.
Mitt betyg: 3 poäng.
06. NORGE (Mörland & Debrah Scarlett - A Monster Like Me)
Här har vi min favoritduett i år. I rak motsats till föregående bidrag är detta en låt som börjar stillsamt och vackert, för att sedan bygga upp till en riktig explosion till gåshudsavslutning. I videon distraheras man lite av ett märkligt matkrig, men framträdandet i MGP var nästintill magiskt, och jag hoppas att de kommer nå samma höjder ikväll trots kläd- och frisyrbyte.
Mitt betyg: 10 poäng. För djup och mystik, och för att man verkligen vill veta vad han gjorde som var så "terrible in [his] early youth"?
07. PORTUGAL (Leonor Andrade - Há um Mar que nos Separa)
Varje år brukar jag drabbas av en lätt sinnesförvirring efter alla lyssningar, där en låt som från början var usel helt plötsligt börjar verka bra, och det här är den låten för mig i år. Jag inser ju att det är dåligt och chanslöst, men efter 50 lyssningar har jag hittat en slinga i refrängen som jag gillar, och då är den lite, lite bra. Jag har till och med börjat tycka att det är ganska charmigt att hon ser ut att sjunga en tuff rocklåtar, när låten i själva verket är menlöst popig.
Mitt betyg: 4 poäng. Lite tröstpoäng ska hon ändå ha, för jag tror inte hon kommer få så många från någon annan.
08. TJECKIEN (Marta Jandová & Václav Noid Bárta - Hope Never Dies)
En man med grova armar, glugg mellan tänderna och Takida-röst sjunger rockballad i sällskap av en kvinna som (åtminstone vid repetitionerna) kastar av sig sina skor mitt i låten. Mycket osäker på om hon kommer göra så även ikväll, och jag är i så fall också lite osäker på om det är superlöjligt eller rentav genialiskt.
Mitt betyg: 2 poäng. För skokastningen.
09. ISRAEL (Nadav Guedj - Golden Boy)
Här kommer den ESC-typiska etno-poplåten som vi alla känner igen, men jag börjar tro att dess storhetstid är förbi. Texten är lite löjlig, men det är ändå en ganska friskt fläkt i ett balladtungt startfält.
Mitt betyg: 4 poäng. Hade han sjungit på hebreiska hade jag kunnat bjuda på 6.
10. LETTLAND (Aminata - Love Injected)
Härligt att Lettland vågat satsa på lite märklig artsy-farsty pling-plong musik. Det börjar lite suggestivt, för att sedan explodera i bombastisk refräng, med något som liknar gotiska kyrkofönster på bakgrundsskärmen. Tufft.
Mitt betyg: 7 poäng.
11. AZERBAJDZJAN (Elnur Huseynov - Hour Of The Wolf)
Elnur från 2008 års Ängel/Djävul-nummer är tillbaka, i sällskap med några akrobatiska dansare, och allt är rätt snyggt och genomtänkt som det brukar vara. Men när det bjuds upp till en wailfest (som jag helst hade tackat nej till) börjar jag istället undra hur det skulle låta om de slutade hyra in svenska låtskrivare, svensk kör, Lady Gagas koreograf (och så vidare) och skickade något lite mer ... Azerbajdzjanskt?
Mitt betyg: 5 poäng.
12. ISLAND (Maria Olafs - Unbroken)
Barfota tjej i prinsessklänning som sjunger rätt bra, och har en helt okej låt, men det blir lite mycket High School Musical-Emmelie de Forest-känsla för att jag ska gilla det.
Mitt betyg: 4 poäng.
13. SVERIGE (Måns Zelmerlöw - Heroes)
En perfekt artist, med perfekt låt och ett perfekt nummer - allt är liksom skräddarsytt för Eurovision. Och kanske blir det lite för perfekt? Han har varit förhandstippad ända sedan han vann i Sverige, och en sådan hype kan eventuellt göra att många redan hunnit ledsna, eller blir extra kritiska - men visst förtjänar han en topplacering, och det ska bli mycket spännande att se om det räcker till en vinst!
Mitt betyg: Eftersom man inte får rösta på sitt eget land avstår jag från att ge denna full pott och hejar lite istället.
14. SCHWEIZ (Mélanie René - Time To Shine)
Ni som kollar på Doctor Who är kanske bekanta med The Silence? Monster som man glömmer bort att man sett så fort man vänder sig om. Den här låten är lite som dem - så fort den har tystnat kan jag inte för mitt liv komma ihåg hur den lät.
Mitt betyg: 2 poäng.
15. CYPERN (John Karyiannais - One Thing I Should Have Done)
Visst, det finns något charmigt över honom och hans glasögon, och låten är väl inte helt värdelös, men jag tycker det är så OTROLIGT trist. Den sticker ändå ut lite som mer lugn, stillsam och gullig än de flesta andra ballader, plus att den sjungs av en manlig artist, så det kan nog räcka till en finalplats ändå.
Mitt betyg: 3 poäng.
16. SLOVENIEN (Maraaya - Here For You)
En tjej med headset och nasal, gnällig röst i sällskap med äkta maken på piano, och en kvinna i kroppstrumpa (?) som spelar luftfiol (!). Här har vi ju det Eurovision handlar om - knasighet! Låten har dessutom några småirriterande piano- och fiolslingor som sätter sig på hjärnan, så det här tror jag kommer gå alldeless galant.
Mitt betyg: 6 poäng. Mer luftfiol. I alla sammanhang!
17. POLEN (Monika Koszynska - In The Name Of Love)
Känd polsk sångerska som nu gör comeback efter en bilolycka. Fint att hon är tillbaka, och visst är det härligt att hon är den första i Eurovisionhistorien att uppträda i rullstol, men utöver det finns inte så mycket att tycka om.
Mitt betyg: 1 poäng. För årets sämsta engelska.
Då har vi gått igenom alla kvällens bidrag, och kan gå över till det roligaste - nämligen vilka 10 bidrag jag tror vi kommer få se igen på lördag. Jag kör på samma princip som i tisdags, de säkraste korten högts upp, och de osäkraste längst ner.
Dessa tror jag går vidare till final:
Sverige
Norge
Slovenien
Azerbadjzjan
Lettland
Island
Cypern
Montenegro
Israel
Litauen
Finsk funkispunk, poliser i shorts och feminist från Georgien.
Ikväll är det alltså dags för mitt absoluta favoritevenemang på TV - Eurovision Song Contest. Ingen annanstans får man höra smäktande Balkanballader varvat med bedrövlig opera, se vuxna män i dumstrut, folk som hänger tvätt på scenen och en helt fabulös skäggig dam. Jag har givetvis lyssnat på alla årets låtar mer än vad som kanske är hälsosamt, studerat bookmakerodds, läst bloggar och sett på genrep - och här kommer min guide till den första semifinalen.
01. MOLDAVIEN (Eduard Romanyuta - I Want Your Love)
Riktigt ocharmig snubbe med en låt som man hört förr. Videon ser ut exakt som man kan förvänta sig av en ung Ukrainsk popartist som vill verka häftig, och dessvärre verkar de köra vidare på det trista polisjakttemat även på scenen, där han får sällskap av poliser i shorts och en nästan naken tjej.
Mitt betyg: 0 poäng. Av 10 möjliga.
02. ARMENIEN (Genealogy - Face The Shadow)
Denna låt sjungs av Armener från hela världen och handlar om folkmordet för 100 år sedan som gjorde att just denna folkgrupp tvingades fly sitt land. Låten är jobbig, tråkig och ångestfylld - men sen är det kanske inte så jävla kul med folkmord heller.
Mitt betyg: 1 poäng. För att det ändå stundtals inte är bedrövligt.
03. BELGIEN (Loïc Nottet - Rhythm Inside)
Speciellt, konstigt, lite irriterande och därför också lite bra. Han verkar sjunga bra live och ser ut att bjuda upp på en spännande dans. Det blir både rullande r och piruetter, och ja, jag gillar det lite. Hoppas Europa också gör det.
Mitt betyg: 8 poäng. Rapapap!
04. NEDERLÄNDERNA (Trijntje Oosterhuis - Walk Along)
Mycket skicklig sångerska, men när det mest intressanta är att hon har på sig en mask i början av framträdandet känns det som om det är en del annat som saknas. Låten är inte dålig, men känns gammal och förutsägbar, och när man inser att man kan behålla den instrumentala delen och sjunga den gamla 90-talshitten Torn istället utan att märka någon större skillnad förstår man varför. Otroligt tjatigt, och efter att ha hört "aj-aj-aj" 50 gånger så gör det faktiskt lite ont.
Mitt betyg: 3 poäng. För stabil produktion och märklig ansiktsmask.
05. FINLAND (Pertti Kurikan Nimipäivät - Aina mun pitää)
Härligt med punk, och ännu härligare med funkispunk! Låten handlar om hur trist det är att städa på gruppboendet och att det är roligare att dricka sprit. Deras vinst av UMK var årets i särklass finaste vinnarögonblick, tror tvärr inte att vi får se någon repris av det i ESC, men en finalplats ska nog inte vara helt omöjlig.
Mitt betyg: 8 poäng. Heja Finland.
06. GREKLAND (Maria-Elena Kyriakou - One Last Breath)
Inte det sämsta, men långt ifrån det bästa, och att hamna i det läget är det absolut värsta i ESC-sammanhang, för här går iallafall jag på den beryktade toapausen™. Tror att hon måste odla ett skägg snabbt som satan, annars kan det här kan bli året då Grekland missar finalen för första gången någonsin.
Mitt betyg: 2 poäng. Gäsp.
07. ESTLAND (Elina Born & Stig Rästa - Goodbye To Yesterday)
Det är gott om duetter i år, och det här tillhör väl en av de bästa. Eurovisionfans verkar älska detta, men jag måste erkänna att det tagit mig några veckor att fatta grejen (ska jag vara helt ärlig fattar jag nog fortfarande inte riktigt). Hade hoppats att de skulle hitta på något spektakulärt på scenen, men det ser dessvärre inte ut att bli några överraskningar där. Snyggt och stilrent, och därför också lite tråkigt.
Mitt betyg: 6 poäng. Kan eventuellt bli årets The Common Linnets-överraskning (de slutade ju som bekant på en andraplats förra året).
08. MAKEDONIEN (Daniel Kajmakoski - Autumn Leaves)
En av årets många svenskskrivna låtar, som likt många andra är helt okej, men där det känns som om den enbart tävlar för ett annat land för att den inte var tillräckligt stark för Melodifestivalen. Här är det dessutom en rätt menlös artist som sjunger, och i liveframträdandet ser de ut att försöka sig på någon tafflig dans som inte direkt lyfter helhetsintrycket.
Mitt betyg: 4 poäng.
09. SERBIEN (Bojana Stamenov - Beauty Never Lies)
Härlig kvinna, som märkligt nog istället valt att visa upp folk i tvångströja i videon. Det här är årets kanske mest typiska Eurovision-låt, men tyvärr inte på det bra sättet. Skrikig hyllning till rätten att få vara den man är, toppat med ett malplacerat technobeat. Sångerskan gillar tydligen både öl och broderi, och jag skulle gärna byta korsstygnsmönster med henne över ett glas eller två, men hon får inte min röst.
Mitt betyg: 2 poäng. För den friska fläkten.
10. UNGERN (Boggie - Wars For Nothing)
En av de saker jag har svårast för i ESC är när man försöker rädda en medelmåttig låt med ett naivt fredsbudskap, och spottar ur sig floskler om världens orättvisor i hopp om röster från likasinnade. Ja, jag vill också ha fred på jorden, men jag tror inte att det kan uppnås med en flashmob. Framträdandet ser visserligen ut att bli snäppet vassare än videon, men de har redan tappat mig för länge sedan.
Mitt betyg: 2 poäng. För fint vapenträd på backdropen.
11. VITRYSSLAND (Uzari & Maimuna - Time)
Hade höga förhoppningar om att de skulle ta med sig det där timglaset till Wien, med det verkar de ha lämnat hemma. En av Vitrysslands bästa låtar på många år, men tror tvärr att den hade gjort sig bättre typ 2011.
Mitt betyg: 4 poäng.
12. RYSSLAND (Polina Gagarina - A Million Voices)
Att krigförande länder sjunger om fred i ESC är inget nytt, därför är det inte särskilt konstigt att Ryssland gör det för tredje året i rad. Låten är bra, och hon sjunger så jag får gåshud - men när landet som fördömde Conchitas vinst i fjol som ett bevis på västvärldens förfall, nu sjunger om mångfald gör det också lite ont i själen. Tror dock att de fortfarande har tillräckligt många vänner i Europa för att det här ska bli farligt.
Mitt betyg: 6 poäng. Och typ -500 samvetspoäng.
13. DANMARK (Anti Social Media - The Way You Are)
Glatt och glättigt och typiskt Danmark. 60-talet har ju passerat för länge sedan, men borde inte tiden då det känns "fräscht" att göra 60-talsdoftande gladpop också vara förbi?
Mitt betyg: 3 poäng. Ja, det är ju ändå en låt.
14. ALBANIEN (Elhaida Dani - I’m Alive)
Hon sjunger bra, låten är okej, men det känns så förbannat trist. Kanske blir det roligare om man slipper se videon, som mest känns som en informationsfilm om olyckor på arbetsplatsen, men tror knappast att hon kommer bjuda på någon Epic Sax Guy.
Mitt betyg: 4 poäng.
15. RUMÄNIEN (Voltaj - De la capat /All Over Again)
Det här rockbandet vill berätta om alla barn som blir kvarlämnade när föräldrarna tvingas åka utomlands och arbeta, och visst tycker man lite synd om barnen, men då ser jag hellre att bandet åker hem till sina enga ungar istället för att plåga mig med denna tråkiga låt.
Mitt betyg: 1 poäng. För att de verkar sjunga åtminstone halva låten på rumänska.
16. GEORGIEN (Nina Sublatti - Warrior)
Årets snyggaste video, med Katniss Everdeen i vit päls, örnar och några slags Cleopatraliknande indiska (?) prinsessor med kronor (0:55, där har ni min outfit på nästa fest!). Låten, som är en hyllning till alla kvinnor, är kanske inte den starkaste, men Nina Sublatti är definitivt en av årets starkaste kvinnliga artister, och scenshowen ser ut att bli en av de snyggaste.
Mitt betyg: 7 poäng. Girlpower!
Och så raskt vidare till det som är intressant på riktigt - att gissa vilka 10 som kommer kvalificera sig till final. Så vässa pennorna och gör plånboken redo för lite vadslagning, här finns nämligen stora pengar att tjäna. Jag börjar med de, i mina ögon, säkraste korten, och på slutet övergår vi till några mer wildcardtippningar.
Dessa tror jag går vidare till final:
Estland
Georgien
Ryssland
Belgien
Armenien
Belgien
Finland
Vitryssland
Ungern
Makedonien
Men herregud, allt kan hända, och det är ju det som gör denna tävling så förbannat rolig!
If this is to end in fire, then we should all burn together.
Idag kom jag äntligen iväg och såg den andra delen i filmatiseringen av The Hobbit. Nu ska jag inte trötta ut er med en recension som säger det alla redan har hört femhundrasjuttio gånger (att de inte är lika bra som originaltrilogin, sega och utdragna, otrogna mot boken osv) utan tänker gå direkt på den delen av filmen jag gillade - "gillade" är eventuellt ett för svagt ord för att beskriva mina känslor - nämligen draken Smaug.
Föreställ er detta: (och detta är kanske lite av en spoiler, så läs med försiktighet) en gigantiskt stor drake, med majestätiska fjäll och ett ondsint flinande mun, med en svans som snärtar runt i luften sådär graciöst som bara draksvansar kan. Och så tänker ni er också att draken är helt täckt av GULD, flyger upp mot öppen himmel, sträcker ut sina vingar och bara liksom skakar av sig guldet, tittar in i kameran med sitt fina, fina, ondsinta leende, och ut ur munnen kommer BENEDICT CUMBERBATCHS röst som säger: "I am fire. I am death.".
Att säga att jag ville ligga med draken vore att besudla det ögonblick vi delade med varandra - jag ville ÄLSKA med den.
Dagens låt: I See Fire - Ed Sheeran
Sleeping back to the fall.
Här var det ju tomt och trist och samtliga andra synonymer till tråkigt. Ber om ursäkt hörrni. Har ägnat för mycket tid åt det här med stenåldersyxor och teorier om museipedagogik, så när Ledigheten väl kom gick jag in i en slags koma av dyr choklad och virtuellt svärdsvingande. Imorgon åker jag på semester, men innan dess tänkte jag att jag skulle fylla ut detta tomrum till blogg. Jag har egentligen inget alls att komma med, iallafall inte med någon vidare substans - men å andra sidan har väl det aldrig varit ett kriterium här, så nu kör vi bara:
En lista, som egentligen inte alls är en lista, med tre väldigt långa punkter:
- Spenderar just nu ungefär all vaken tid med att fantisera om hur det skulle kännas att klappa en späckhuggare. Alltså inte bara hur deras hud känns, utan hur det skulle kännas i själen. Späckhuggare har ju varit favoritdjuret nummer ett sedan Rädda Willy, och för en tid sedan såg jag dokumentären Blackfish på Netflix (handlar om späckhuggare i fångenskap som dödar sina tränare, rekommenderas starkt!) vilket intensifierade min relation till dessa FANTASTISKA djur. (Det kan hända att jag sett en hel del andra späckhuggar-dokumentärer också, men det är ju så förbannat mycket fisk med, så efter att ha blundat mig igenom merparten av tre filmer gav jag upp.)
- Har just läst ordet råsaftcentrifug två gånger på mycket kort tid. "Vad är nu detta är för nymodighet jag har missat?" undrade jag och googlade. Min reaktion när jag läste träffsidan var: "Men herregud, det står ju om råsaftcentrifuger överallt!" Några sekunder senare insåg jag att detta kanske kan ha berott på att jag ju sökte efter just de sidor som nämnde ordet i fråga. Kanske dags att åka på semester? Förslagsvis redan imorgon. Eventuellt till en varm och solig plats, Teneriffa till exempel. (Märker ni nu hur jag smyger in skryt om att jag ska åka utomlands på ett oerhört subtilt sätt?)
- Ni har väl inte missat att tredje säsongen av Sherlock har börjat? Herregud vad jag satt och fangirl-fnissade åt Watsons depp-mustasch, Sherlocks sociala oförmåga, och alla teorier som presenterades om hur Sherlock överlevde fallet. (Ja, Community har förstås också börjat, men jag sparar det till flygresan imorgon då jag ska götta mig riktigt åt de två avsnitt som sändes igår.) Så, nu kan ni bänka er framför valfri mediaspelare och se på TV i en vecka, så kommer ni knappt märka att jag varit borta. Mvh /Cumberbitch
Dagens låt: Tiderays - Volcano Choir
I'll be in the ocean, I'll be out there for weeks.
Nuförtiden spenderar jag mestadelen av mina dagar med att besöka museum, läsa om museum och arbeta gratis på musem. Idag har jag exempelvis packat stenåldersyxor.
Ibland hinner jag också med lite TV. Bland annat har jag precis upptäckt att mitt ABSOLUTA favoritprogram På Spåret finns i SVTs öppna arkiv. Just nu ser jag finalen från '99.
Med andra ord: I'm a little busy at the moment!
Dagens låt: Acetate - Volcano Choir
We are magnificent machineries of joy.
Elevate me higher, please.
Igår lovade jag er en uppdatering om min mun, och sedan dess har många hört av sig och varit nyfikna. Nej, nu ljög jag. Ganska exakt ingen har hört av sig. Men jag försutsätter ändå att ett extremt stort intresse finns i denna fråga, och därför kommer nu en komplett lista på alla de sätt jag skadat min mun de senaste tre dagarna:
- Skar upp mungipan på en sked när jag skulle käka gröt.
- Skulle sno en köttbulle av min bror när han inte såg på, plockade en ur stekpannan, och blev straffad direkt i form av brännskada av ungefär tredje graden på tungan.
- Vaknade mitt i natten av att jag bet hål på min egen tunga. Ja, detta tycker jag själv är så märkligt att det kanske tål att upprepas: Jag smällde alltså igen min käke med sådan kraft att jag BET HÅL PÅ TUNGAN. I sömnen.
The secret is still there.
Okej, jag ska erkänna att jag försummat denna del av internet den senaste tiden, mycket pga min Årliga Romatiserade Höstdepression™.
Detta brukar, förutom ovantsående symptom, innebära att min kärleksrelation till kaffe intensifieras, samt att jag flyr verkligheten genom någon form av populärkultur. Denna gång har jag uppslukats totalt av den nyligen avslutatde serien Fringe.
2 minuter in i pilotavsnittet hände nämligen något som fick mig att förstå att jag hittat något av det bästa TV har att erbjuda - passagerarna på ett flygplan började SMÄLTA, och en kille TAPPADE HAKAN. Bokstavligt.
Och efter det blev det om möjligt ännu bättre! Märkliga LSD-trippar. En kvinnlig FBI-agent som sparkar galet mycket röv. Konspirationsteorier. En kvinna med robotarm. En galen vetenskapsman. En ko. Och kanske bäst av allt: Joshua Jackson (Mighty Ducks, Dawson's Creek) i skäggstubb. Det KAN hända att jag stundtals sitter ungefär såhär i soffan:
Eh, okej, avbryter innan det här blir alltför obehagligt.
Nä, nu hinner jag inte mer, har ju fortfarande två säsonger kvar. Återkommer förhoppningsvis inom en snar framtid, eventuellt med uppdatering om min mun. (Ja, ni läste rätt - min mun.)
Dagens låt: The Secret Is Still There - We Are The Storm
You don't turn down.
Det var inte särskilt länge sedan jag skrev om Community, men vad fan, älskar serien så mycket att jag gör det igen. Framför allt ÄLSKAR jag Dean Pelton, och när jag hittade denna samling med hans bästa utklädnader kunde jag inte låta bli...
Har du inte sett serien än bjuder jag dessutom på en kort motivering till varför du ska börja.
I föregående klipp framgår det kanske att serien aldrig riktigt fått den uppmärksamhet den förtjänar. Säsong fem börjar i januari, så du har gott om tid att kolla ikapp, och så kan vi väl tillsammans se till att serien får lite efterlängtad cred? Tumme på det? #sixseasonsandamovie
Dagens låt: You Don't Turn Down - Marnie Stern
There's always more to you than there are of them.
Jag måste erkänna att jag vid första anblicken inte var superexalterad över filmen Thor, men på senare tid har jag läst och hört en massa påståenden om att det är en feministisk rulle, vilket fick mig att se på den med lite nya ögon. För er som inte orkar följa länken och göra lite extra läsning ska jag sammanfatta de viktigaste punkterna.
- Redan i första scenen klarar filmen Bechdel-testet.
- Jane får vara en seriös och hårt arbetande fysiker PÅ RIKTIGT (istället för att bara hävdas vara det, och sedan reduceras till Snygg Tjej Att Rädda™).
- Den roliga sidekicken är en kvinna.
- De kvinnliga karatärerna utsätts inte för någon (hetro)manlig blick.
- Tvärtom är det Thor som utsätts för en kvinnlig blick (kan i nuläget ej komma på ett enda exempel på detta i annan storfilm).
- Både Thor och Loki tillåts visa sig sårbara, utan att för den sakens skull bli mindre awesome. Herregud, en tårögd superhjälte och en gråtande superskurk är ju så sällsynt att en nästan smäller av.
Därför är jag nu rätt peppad på Thor: The Dark World, som har biopremiär den 30:e oktober, och sitter och ser på både trailer och bakom kulisserna-material.
På senare tid har jag även börjat bli lite varm i hjärtat när jag tänker på Tom Hiddleston. Osäker på exakt vad detta beror på, men ska försöka ge några konkreta exempel. Bland annat har vi denna gag reel från The Avengers:
För att inte tala om den fantastiska fanservice han bjöd på när han crashade Thors Comic-Con panel...
Dagens låt: You Don't Know Me - The Polyphonic Spree
But every song's like gold teeth, Grey Goose, strippin' in the bathroom.
Har precis återupptäckt YouTube-fenomenet Bad Lip Reading, och efter att ha torkat alla skratt-tårar tänkte jag dela med mig av de bästa filmnyheterna.
Vi börjar med Medieval Land Fun-Time World, där Eddie Stark försöker skapa världens bästa temapark. (Baserat på Game of Thrones.)
Sedan har vi One Directions utländska långfilmsdebut, Shadow Pico. (Skulle SÅ betala för att se den filmen.)
Och sist men inte minst - zombiefilm. (Baserad på The Walking Dead.)
För er som missat, eller bara vill se de gamla klassikerna igen - här har ni Romney vs Obama debatten, Twilight och Hunger Games.
Dagens låt: Royals - Lorde
Is there somebody who can watch you?
Idag har jag haft en sprängande huvudvärk samt sett på tok för många vita, kränkta män youtube-hata feminism, men dagen innehöll även två ljusglimtar - som kanske gjorde mig lite lyckligare än jag vågar erkänna. Alltså, jag satt och gjorde diverse lyckliga ljud framför datorn pga kunde inte hålla känslorna inne. (Okej, nu erkände jag ändå.)
Bra grej nummer 1 - ett sci-fi montage
Här kan jag eventuellt också ha blivit lite tårögd, men herregud, vem blir INTE det när en ser kapten Kirk, Han Solo och Mal Reynolds i samma video?!?
Bra grej nummer 2 - The Batman Nebula
Alltså geniet som komponerat denna bild är ju giftasmaterial. Om jag visste vem hen var skulle jag gå ner på knä direkt.
(Att jag förresten genast såg att denna bild ursprungligen föreställde hästhuvudnebulosan är kanske ett tecken på att min högst amatörmässiga rymdforskning börjar ge resultat? Jag tycker vi kan säga det.)
Dagens låt: Is There Somebody Who Can Watch You? - The 1975
And all the while I never won.
Igår sprang jag nästan in i dörrkarmen på vägen till brevinkastet, eftersom jag sprang dit i lite för stor iver när jag hörde ett paket dunsa ner på golvet. "Men vad VAR det I paketet då?" undrar ni säkert. Beyond: Two Souls såklart.
Ganska exakt 00.00 rullade eftertexterna, och vet ni? JAG VANN!!! Nä, skojade bara, det är inte riktigt den typen av spel. Precis som Quantic Dreams förra spel Heavy Rain är det mer som en interaktiv långfilm, denna gång med mindre deckare och mer övernaturligt. Lite som ett Paranormal Interactivity. (Ser ni vad jag gjorde där?)
Vi får följa Jodie, spelad av Ellen Page, och kastas friskt mellan olika tidpunkter i hennes liv. Från tystlåtet litet barn, till rebellisk tonåring, till CIA-agent, till hemlös gatumusikant, och så vidare. Ganska snart står det klart att Jodie inte är som alla andra, hon har nämligen ett övernaturligt väsen vid namn Aiden knutet till sig. Han kan ibland vara en riktig pain in the ass, men rätt ofta är han också hjälpsam. Exempelvis kan han röra sig fritt mellan väggar och våningsplan (inom rimligt avstånd från Jodie, annars blöder hon näsblod), låsa upp dörrar, flytta på saker, strypa människor, eller till och med kontrollera dem. Detta öppnar naturligtvis upp nästintill oändliga möjligheter, typ hämnas på folk som är taskiga, eller rädda världen.
För att ens huvud inte ska sprängas totalt visas en tidslinje upp mellan varje kapitel, där alla dittils spelade delar ritas upp i kronologisk ordning, och så småningom fylls luckorna i en efter en. För redan från början är frågorna många: Hur blev hon CIA-agent? Varför blev hon sedan hemlös? Vem/vad är egentligen Aiden? Hur många olika frisyrer hinner hon ha på 15 år? Och hur snabbt växer egentligen hennes hår? Till en början är detta spännande, men efter ett tag känns det lite som om berättandet slår knut på sig självt - en karaktär kan på bara några sekunder gå från känslokall douche till eventuellt kärleksintresse - och mot slutet är det, trots tidslinjen, rätt förvirrande. Men, om en har tålamod rätas det mesta ut i slutändan, och det är trots allt en gripande story med bra skådespelarinsatser.
Det är sedan tidigare känt att jag ofta går vilse i spel (och verkligheten), men här lyckades jag även med konstsycket att åka vilse under vattnet. Vilket är en av mina värsta mardrömmar. Skräckfilmsscenarion med döda människor och onda andar kan jag hantera, men ingen sa något om att köra en FUCKING UBÅT!
Vissa verkar ha svårt för spelmekaniken (som ju är både simpel och enkelspårig) och slice of life inslagen - men jag, som spelade The Sims under i princip hela min tonårstid, har inga som helst problem med att sitta och skaka på handkontrollen för att få Ellen Page att torka sig efter duschen. Tvärtom tycker jag att dessa inslag av vardagsrealism är charmiga, och i en annars rätt mörk och tung historia känns dessa avbrott välbehövliga. Att spelet är "enkelt" behöver inte heller vara negativt. En gripande story utan avskräckande leaderboards, och med simpel mekanik är ju perfekt för de som är nya på det här med spel. (Faktum är att det var just Heavy Rain som fick mig att överge The Sims och återuppta TV-spelandet.) Och för oss som är lite mer erfarna, är det inte rätt skönt att spela ett spel där en slipper dö?
Slutbetyg: 3 ringbrynjor av 5 möjliga. Och ett svärd.
Om ni vill se mer rörliga bilder rekommenderar jag den här (aningen för positiva, men underhållande) videorecensionen:
Dagens låt: 3am Spiritual - Smith Westerns
Is it best to clear the air of sunshine for a while?
Nej, men en kort lägesrapport kanske är på sin plats. Den senaste veckan har nämligen varit fylld av livsomvälvande händelser. Bland annat har jag spenderat ungefär halva min årsinkomst på en fotpall samt en fåtölj i svart sammet (ja, det KAN ha hänt att jag gnolade lite på Black Velvet när jag skruvade fast benen, bara för att liksom komma i rätt stämning). "Dammigt" sa mamma. "Snyggt" sa jag.
Jag har också bytt inneboende igen. Denna gång byttes en trevlig, tysk kemist mot min lillebror. Och säga vad en vill om trevliga, tyska kemister, men jag tror att det här med att blod är tjockare än vatten ändå är vetenskapligt bevisat? Om en inte räknar med vår barndom har vi nu bott tillsammans i bara några timmar, och han har redan handlat mat, lagat mat och tittat på anime med mig. Fantastiskt tycker jag, som annars hade legat på soffan och hungrat ihjäl framför något svindåligt program på TV. Och kanske ätit ett kex framåt tiotiden.
En annan fantastisk sak är att jag helt plötsligt hittade en hel hög med 3D-glasögon modell 90-tal under mitt soffbord. Jag fylldes genast med en massa härliga minnen om vykort med tredimensionella dinosaurier, och hur jag och min bror satte på oss två glasögon samtidigt, fast med det ena paret spegelvänt (dvs blått mot rött och rött mot blått), så att hela världen blev lila, och lekte att vi var i rymden.
(Notera även den supertuffa tavla som pryder min hall nuförtiden.)
Och nu till det kanske viktigaste av allt: jag har köpt en tumstock. Det har revolutionerat mitt liv på samma sätt som livet förändras för någon som i flera år endast ägt en linjal, och därför behövt skarva och hålla på så fort något varit längre än 30 cm, och sedan får en tumstock som kan mäta saker som är TVÅ METER långa. (Jag hittade alltså ingen liknelse, för det GÅR helt enkelt inte att jämföra detta med något annat i livet.) Jag har naturligtvis mätt ungefär allt i hela lägenheten, och i början var det bara roligt, men när jag efter någon vecka stod i nästan en timme och mätte hur saker i bokhyllan skulle stå för att skapa perfekt symmetri, kände jag att jag hade passerat gränsen för vad som kan anses vara hälsosamt.
Dagens låt: Clear the Air - Jacco Gardner
