Luftfiol, krystad kyss och kast med högklackad sko.
Vilken kväll det var i tisdags hörrni! Maffigt öppningsnummer med Conchita, märklig sketch om Wien, taffliga skämt från programledarna, intervjuer i Green Room på knackig engelska, skrytigt inslag om Österrikes alla vetenskapsmän och härliga kommentarer från Edward och Sanna. De som imponerade mest på mig var Ryssland (visste att det skulle gå bra, men satan vad starkt det var), Grekland (visade sig hålla även utan skägg) och Serbien (stämningen i arenan vid den där färgexplosionen), så jag är inte särkilt förvånad över att de två sistnämnda gick vidare trots att jag inte hade med dem bland mina på förhand tippade finalister. Förutom att jag kommer sakna Finland på lördag är jag rätt nöjd med resultatet. Men nog om detta, låt oss titta på kvällens tävlande istället!
01. LITAUEN (Monika Linkyté & Vaidas Baumila - This Time)
En jobbig låt som framförs av ett par som lägger mer fokus på att charma varandra än tittarna, med en otroligt dålig Bokstavlig Koreografi™ (som tyvärr är ganska vanlig i dessa sammanhang) - sjunger de "round we go" går de i cirklar, och vid låtraden "one kiss" blir det mycket riktigt en krystad kyss. Dessutom bjuds det på en småfalsk wailfest. Bedrövligt.
Mitt betyg: 0 poäng. Get a room!
02. IRLAND (Molly Sterling - Playing With Numbers)
Ung singer-songwriter-tjej som knåpat ihop en ganska fin låt, men det känns lite mer som en Youtube-artist med många likes än en Eurovisionvinnare, och den riskerar att drunkna bland alla andra ballader.
Mitt betyg: 5 poäng.
03. SAN MARINO (Anita Simoncini & Michele Perniola - Chain Of Lights)
Jag tror att Michele säger det själv redan några sekunder in i låten: "No!". Ett plus för att de äntligen bytt ut Valentina Monetta efter tre år, men stort minus för att de lyckats hitta två artister som känns ännu värre - och för att de fortfarande låter Ralph Siegel vara låtskrivare. Hans glansdagar med Ein bißchen Frieden lär vi knappast återse när han envisas med att skriva musik som inte ens skulle kännas värdig i en högstadiemusikal.
Mitt betyg: 0 poäng. Nej.
04. MONTENEGRO (Knez - Adio)
Årets enda balkanballad - och som man har längtat efter de gråtande fiolerna och klagande dragspelen! Självklart är det bäste Željko Joksimović som skrivit låten, och förutom att jag hellre hade sett honom sjunga också har jag absolut ingenting negativt att säga.
Mitt betyg: 10 poäng. Ovo je Balkan!
05. MALTA (Amber - Warrior)
En av två låtar med titeln Warrior, och denna bleknar i jämförelse med Georgien. Amber ger 100% från första stund, och med en gäll, skrikig röst blir det väldigt jobbigt att lyssna på. Här skulle man verkligen ha behövt en skridskoåkare eller, ja, VADSOMHELST som kunde distrahera från den annars tråkiga låten, men när hon väljer att stå ensam på scenen i svart spetsklänning lär det inte bli många röster.
Mitt betyg: 3 poäng.
06. NORGE (Mörland & Debrah Scarlett - A Monster Like Me)
Här har vi min favoritduett i år. I rak motsats till föregående bidrag är detta en låt som börjar stillsamt och vackert, för att sedan bygga upp till en riktig explosion till gåshudsavslutning. I videon distraheras man lite av ett märkligt matkrig, men framträdandet i MGP var nästintill magiskt, och jag hoppas att de kommer nå samma höjder ikväll trots kläd- och frisyrbyte.
Mitt betyg: 10 poäng. För djup och mystik, och för att man verkligen vill veta vad han gjorde som var så "terrible in [his] early youth"?
07. PORTUGAL (Leonor Andrade - Há um Mar que nos Separa)
Varje år brukar jag drabbas av en lätt sinnesförvirring efter alla lyssningar, där en låt som från början var usel helt plötsligt börjar verka bra, och det här är den låten för mig i år. Jag inser ju att det är dåligt och chanslöst, men efter 50 lyssningar har jag hittat en slinga i refrängen som jag gillar, och då är den lite, lite bra. Jag har till och med börjat tycka att det är ganska charmigt att hon ser ut att sjunga en tuff rocklåtar, när låten i själva verket är menlöst popig.
Mitt betyg: 4 poäng. Lite tröstpoäng ska hon ändå ha, för jag tror inte hon kommer få så många från någon annan.
08. TJECKIEN (Marta Jandová & Václav Noid Bárta - Hope Never Dies)
En man med grova armar, glugg mellan tänderna och Takida-röst sjunger rockballad i sällskap av en kvinna som (åtminstone vid repetitionerna) kastar av sig sina skor mitt i låten. Mycket osäker på om hon kommer göra så även ikväll, och jag är i så fall också lite osäker på om det är superlöjligt eller rentav genialiskt.
Mitt betyg: 2 poäng. För skokastningen.
09. ISRAEL (Nadav Guedj - Golden Boy)
Här kommer den ESC-typiska etno-poplåten som vi alla känner igen, men jag börjar tro att dess storhetstid är förbi. Texten är lite löjlig, men det är ändå en ganska friskt fläkt i ett balladtungt startfält.
Mitt betyg: 4 poäng. Hade han sjungit på hebreiska hade jag kunnat bjuda på 6.
10. LETTLAND (Aminata - Love Injected)
Härligt att Lettland vågat satsa på lite märklig artsy-farsty pling-plong musik. Det börjar lite suggestivt, för att sedan explodera i bombastisk refräng, med något som liknar gotiska kyrkofönster på bakgrundsskärmen. Tufft.
Mitt betyg: 7 poäng.
11. AZERBAJDZJAN (Elnur Huseynov - Hour Of The Wolf)
Elnur från 2008 års Ängel/Djävul-nummer är tillbaka, i sällskap med några akrobatiska dansare, och allt är rätt snyggt och genomtänkt som det brukar vara. Men när det bjuds upp till en wailfest (som jag helst hade tackat nej till) börjar jag istället undra hur det skulle låta om de slutade hyra in svenska låtskrivare, svensk kör, Lady Gagas koreograf (och så vidare) och skickade något lite mer ... Azerbajdzjanskt?
Mitt betyg: 5 poäng.
12. ISLAND (Maria Olafs - Unbroken)
Barfota tjej i prinsessklänning som sjunger rätt bra, och har en helt okej låt, men det blir lite mycket High School Musical-Emmelie de Forest-känsla för att jag ska gilla det.
Mitt betyg: 4 poäng.
13. SVERIGE (Måns Zelmerlöw - Heroes)
En perfekt artist, med perfekt låt och ett perfekt nummer - allt är liksom skräddarsytt för Eurovision. Och kanske blir det lite för perfekt? Han har varit förhandstippad ända sedan han vann i Sverige, och en sådan hype kan eventuellt göra att många redan hunnit ledsna, eller blir extra kritiska - men visst förtjänar han en topplacering, och det ska bli mycket spännande att se om det räcker till en vinst!
Mitt betyg: Eftersom man inte får rösta på sitt eget land avstår jag från att ge denna full pott och hejar lite istället.
14. SCHWEIZ (Mélanie René - Time To Shine)
Ni som kollar på Doctor Who är kanske bekanta med The Silence? Monster som man glömmer bort att man sett så fort man vänder sig om. Den här låten är lite som dem - så fort den har tystnat kan jag inte för mitt liv komma ihåg hur den lät.
Mitt betyg: 2 poäng.
15. CYPERN (John Karyiannais - One Thing I Should Have Done)
Visst, det finns något charmigt över honom och hans glasögon, och låten är väl inte helt värdelös, men jag tycker det är så OTROLIGT trist. Den sticker ändå ut lite som mer lugn, stillsam och gullig än de flesta andra ballader, plus att den sjungs av en manlig artist, så det kan nog räcka till en finalplats ändå.
Mitt betyg: 3 poäng.
16. SLOVENIEN (Maraaya - Here For You)
En tjej med headset och nasal, gnällig röst i sällskap med äkta maken på piano, och en kvinna i kroppstrumpa (?) som spelar luftfiol (!). Här har vi ju det Eurovision handlar om - knasighet! Låten har dessutom några småirriterande piano- och fiolslingor som sätter sig på hjärnan, så det här tror jag kommer gå alldeless galant.
Mitt betyg: 6 poäng. Mer luftfiol. I alla sammanhang!
17. POLEN (Monika Koszynska - In The Name Of Love)
Känd polsk sångerska som nu gör comeback efter en bilolycka. Fint att hon är tillbaka, och visst är det härligt att hon är den första i Eurovisionhistorien att uppträda i rullstol, men utöver det finns inte så mycket att tycka om.
Mitt betyg: 1 poäng. För årets sämsta engelska.
Då har vi gått igenom alla kvällens bidrag, och kan gå över till det roligaste - nämligen vilka 10 bidrag jag tror vi kommer få se igen på lördag. Jag kör på samma princip som i tisdags, de säkraste korten högts upp, och de osäkraste längst ner.
Dessa tror jag går vidare till final:
Sverige
Norge
Slovenien
Azerbadjzjan
Lettland
Island
Cypern
Montenegro
Israel
Litauen
Finsk funkispunk, poliser i shorts och feminist från Georgien.
Ikväll är det alltså dags för mitt absoluta favoritevenemang på TV - Eurovision Song Contest. Ingen annanstans får man höra smäktande Balkanballader varvat med bedrövlig opera, se vuxna män i dumstrut, folk som hänger tvätt på scenen och en helt fabulös skäggig dam. Jag har givetvis lyssnat på alla årets låtar mer än vad som kanske är hälsosamt, studerat bookmakerodds, läst bloggar och sett på genrep - och här kommer min guide till den första semifinalen.
01. MOLDAVIEN (Eduard Romanyuta - I Want Your Love)
Riktigt ocharmig snubbe med en låt som man hört förr. Videon ser ut exakt som man kan förvänta sig av en ung Ukrainsk popartist som vill verka häftig, och dessvärre verkar de köra vidare på det trista polisjakttemat även på scenen, där han får sällskap av poliser i shorts och en nästan naken tjej.
Mitt betyg: 0 poäng. Av 10 möjliga.
02. ARMENIEN (Genealogy - Face The Shadow)
Denna låt sjungs av Armener från hela världen och handlar om folkmordet för 100 år sedan som gjorde att just denna folkgrupp tvingades fly sitt land. Låten är jobbig, tråkig och ångestfylld - men sen är det kanske inte så jävla kul med folkmord heller.
Mitt betyg: 1 poäng. För att det ändå stundtals inte är bedrövligt.
03. BELGIEN (Loïc Nottet - Rhythm Inside)
Speciellt, konstigt, lite irriterande och därför också lite bra. Han verkar sjunga bra live och ser ut att bjuda upp på en spännande dans. Det blir både rullande r och piruetter, och ja, jag gillar det lite. Hoppas Europa också gör det.
Mitt betyg: 8 poäng. Rapapap!
04. NEDERLÄNDERNA (Trijntje Oosterhuis - Walk Along)
Mycket skicklig sångerska, men när det mest intressanta är att hon har på sig en mask i början av framträdandet känns det som om det är en del annat som saknas. Låten är inte dålig, men känns gammal och förutsägbar, och när man inser att man kan behålla den instrumentala delen och sjunga den gamla 90-talshitten Torn istället utan att märka någon större skillnad förstår man varför. Otroligt tjatigt, och efter att ha hört "aj-aj-aj" 50 gånger så gör det faktiskt lite ont.
Mitt betyg: 3 poäng. För stabil produktion och märklig ansiktsmask.
05. FINLAND (Pertti Kurikan Nimipäivät - Aina mun pitää)
Härligt med punk, och ännu härligare med funkispunk! Låten handlar om hur trist det är att städa på gruppboendet och att det är roligare att dricka sprit. Deras vinst av UMK var årets i särklass finaste vinnarögonblick, tror tvärr inte att vi får se någon repris av det i ESC, men en finalplats ska nog inte vara helt omöjlig.
Mitt betyg: 8 poäng. Heja Finland.
06. GREKLAND (Maria-Elena Kyriakou - One Last Breath)
Inte det sämsta, men långt ifrån det bästa, och att hamna i det läget är det absolut värsta i ESC-sammanhang, för här går iallafall jag på den beryktade toapausen™. Tror att hon måste odla ett skägg snabbt som satan, annars kan det här kan bli året då Grekland missar finalen för första gången någonsin.
Mitt betyg: 2 poäng. Gäsp.
07. ESTLAND (Elina Born & Stig Rästa - Goodbye To Yesterday)
Det är gott om duetter i år, och det här tillhör väl en av de bästa. Eurovisionfans verkar älska detta, men jag måste erkänna att det tagit mig några veckor att fatta grejen (ska jag vara helt ärlig fattar jag nog fortfarande inte riktigt). Hade hoppats att de skulle hitta på något spektakulärt på scenen, men det ser dessvärre inte ut att bli några överraskningar där. Snyggt och stilrent, och därför också lite tråkigt.
Mitt betyg: 6 poäng. Kan eventuellt bli årets The Common Linnets-överraskning (de slutade ju som bekant på en andraplats förra året).
08. MAKEDONIEN (Daniel Kajmakoski - Autumn Leaves)
En av årets många svenskskrivna låtar, som likt många andra är helt okej, men där det känns som om den enbart tävlar för ett annat land för att den inte var tillräckligt stark för Melodifestivalen. Här är det dessutom en rätt menlös artist som sjunger, och i liveframträdandet ser de ut att försöka sig på någon tafflig dans som inte direkt lyfter helhetsintrycket.
Mitt betyg: 4 poäng.
09. SERBIEN (Bojana Stamenov - Beauty Never Lies)
Härlig kvinna, som märkligt nog istället valt att visa upp folk i tvångströja i videon. Det här är årets kanske mest typiska Eurovision-låt, men tyvärr inte på det bra sättet. Skrikig hyllning till rätten att få vara den man är, toppat med ett malplacerat technobeat. Sångerskan gillar tydligen både öl och broderi, och jag skulle gärna byta korsstygnsmönster med henne över ett glas eller två, men hon får inte min röst.
Mitt betyg: 2 poäng. För den friska fläkten.
10. UNGERN (Boggie - Wars For Nothing)
En av de saker jag har svårast för i ESC är när man försöker rädda en medelmåttig låt med ett naivt fredsbudskap, och spottar ur sig floskler om världens orättvisor i hopp om röster från likasinnade. Ja, jag vill också ha fred på jorden, men jag tror inte att det kan uppnås med en flashmob. Framträdandet ser visserligen ut att bli snäppet vassare än videon, men de har redan tappat mig för länge sedan.
Mitt betyg: 2 poäng. För fint vapenträd på backdropen.
11. VITRYSSLAND (Uzari & Maimuna - Time)
Hade höga förhoppningar om att de skulle ta med sig det där timglaset till Wien, med det verkar de ha lämnat hemma. En av Vitrysslands bästa låtar på många år, men tror tvärr att den hade gjort sig bättre typ 2011.
Mitt betyg: 4 poäng.
12. RYSSLAND (Polina Gagarina - A Million Voices)
Att krigförande länder sjunger om fred i ESC är inget nytt, därför är det inte särskilt konstigt att Ryssland gör det för tredje året i rad. Låten är bra, och hon sjunger så jag får gåshud - men när landet som fördömde Conchitas vinst i fjol som ett bevis på västvärldens förfall, nu sjunger om mångfald gör det också lite ont i själen. Tror dock att de fortfarande har tillräckligt många vänner i Europa för att det här ska bli farligt.
Mitt betyg: 6 poäng. Och typ -500 samvetspoäng.
13. DANMARK (Anti Social Media - The Way You Are)
Glatt och glättigt och typiskt Danmark. 60-talet har ju passerat för länge sedan, men borde inte tiden då det känns "fräscht" att göra 60-talsdoftande gladpop också vara förbi?
Mitt betyg: 3 poäng. Ja, det är ju ändå en låt.
14. ALBANIEN (Elhaida Dani - I’m Alive)
Hon sjunger bra, låten är okej, men det känns så förbannat trist. Kanske blir det roligare om man slipper se videon, som mest känns som en informationsfilm om olyckor på arbetsplatsen, men tror knappast att hon kommer bjuda på någon Epic Sax Guy.
Mitt betyg: 4 poäng.
15. RUMÄNIEN (Voltaj - De la capat /All Over Again)
Det här rockbandet vill berätta om alla barn som blir kvarlämnade när föräldrarna tvingas åka utomlands och arbeta, och visst tycker man lite synd om barnen, men då ser jag hellre att bandet åker hem till sina enga ungar istället för att plåga mig med denna tråkiga låt.
Mitt betyg: 1 poäng. För att de verkar sjunga åtminstone halva låten på rumänska.
16. GEORGIEN (Nina Sublatti - Warrior)
Årets snyggaste video, med Katniss Everdeen i vit päls, örnar och några slags Cleopatraliknande indiska (?) prinsessor med kronor (0:55, där har ni min outfit på nästa fest!). Låten, som är en hyllning till alla kvinnor, är kanske inte den starkaste, men Nina Sublatti är definitivt en av årets starkaste kvinnliga artister, och scenshowen ser ut att bli en av de snyggaste.
Mitt betyg: 7 poäng. Girlpower!
Och så raskt vidare till det som är intressant på riktigt - att gissa vilka 10 som kommer kvalificera sig till final. Så vässa pennorna och gör plånboken redo för lite vadslagning, här finns nämligen stora pengar att tjäna. Jag börjar med de, i mina ögon, säkraste korten, och på slutet övergår vi till några mer wildcardtippningar.
Dessa tror jag går vidare till final:
Estland
Georgien
Ryssland
Belgien
Armenien
Belgien
Finland
Vitryssland
Ungern
Makedonien
Men herregud, allt kan hända, och det är ju det som gör denna tävling så förbannat rolig!
With the kisses unclean as the words that you say.
Ni vet låten Blurred Lines med Robin Thicke ft. T.I. & Pharrell? Den som är sådär äckligt svängig så att en inte riktigt kan låta bli att ryckas med när den spelas på radio. Tyvärr har jag idag upptäckt en del saker som gör att denna låt numera är ungefär 0% svängig. Denna Robin Thicke är tydligen samma vidriga douche som gjorde låten Sex Therapy och den där usla duetten med Leighton Meester för några år sedan, och nu har han valt att sjunga några rader om assrape. Ja, "blurred lines" syftar alltså till ett-nej-är-inte-alltid-ett-nej-filosofin.
Här följer några andra väl valda ord från herr Thicke:
"Okay now he was close, tried to domesticate you
But you're an animal, baby it's in your nature
Just let me liberate you."
"I hate these blurred lines
I know you want it
But you're a good girl
The way you grab me
Must wanna get nasty"
"Do it like it hurt, like it hurt
What you don't like work?"
Och då har vi inte ens börjat prata om videon än! Det finns alltså två versioner, en där tjejerna är "påklädda", och en där de märkliga plastkreationerna tyvärr verkar vara itvätten. Trist, eller hur? Låt oss nu titta på den versionen och ställa oss frågan: Hur kan detta få visas på Youtube?
#VIDRIGT
Dagens låt: Supersoaker - Kings of Leon
As long as we are moving, yeah I know we'll be alright.
Om du vill ha ett musiktips som ändå är en film har jag det perfekta tipset för dig: Sound City. Det är en småmysig dokumentär gjord av rockvärldens allra mysigaste person: Dave Grohl. Filmen handlar om den nyligen stängda musikstudion Sound City, och tillsammans med många av de som spelat in sina skivor där (exempelvis Fleetwood Mac, Neil Young, Nirvana osv.) berättas dess historia.
Här ser vi Dave i egen hög person när killen som tillverkat inspelningsutrustningen förklarar tekniken bakom.
Du kan se den här.
Dagens låt: Julian - Say Lou Lou
Ain't that the way that you like it?
Igår gjorde jag och Fia en endagsvisit på Hultsfredsfestivalen, som till allas förvirring inte längre äger rum i Hultsfred, utan i Stoxa utanför Sigtuna.
Men langosen var på plats som vanligt, och då kände en sig ju genast hemmastadd.
En ny grej för mig var att de slopat alla öltält, så istället för mysigt öltältshäng (min och Fias paradgren) mellan spelningarna fick en springa runt med ölen fritt på området. Detta var både bra och dåligt, då en inte hade någon bänk att sitta på, men istället kunde sätta sig i gräset framför något band en inte var sådär superintresserad av, Kings of Convenience till exempel.
På denna bild ser vi både Frightened Rabbit och det tjejgäng som direktkvalificerade sig in på plats tre på listan över jobbiga personer att stå brevid på konsert:
1. Han på The Shins-spelningen förra året som krävde dubbelt så stort dansutrymme som alla andra, men ändå lyckades gnida sin stickiga kofta mot alla inom räckhåll så att de fick skavsår på armarna, samt protesterade högljutt så fort någon gick förbi.
2. Den superhöga killen på Hultsfred '08 som inte kunde stå upp och ramlade in i alla, samtidigt som han blåste såpbubblor och kladdade ner folks kläder och hår. Nämnde jag att han hade kodräkt på sig?
3. Tjejgänget ovan, som dansade sådär snyggt att en plötsligt blev väldigt medveten om att en själv bara stod och stampade takten lite stelt, och hatade dem lite bara därför, och som sedan dessutom började dansa i RING. Problemet med detta är ju att det oftast på konsert finns någon som står bakom (jag) och inte uppskattar när de helt plötsligt börjar BACKA för att få plats med sin urfåniga ring, där en person skulle stå i mitten och dansa lite extra snyggt och sexigt medan de andra hejade på och applåderade. Samtliga tjejer hann under konserten även ta cirka 45 bilder PÅ SIG SJÄLVA, och blickade ständigt bakåt för att se vilka som såg på dem (för ingen i publiken kan väl ha varit där för att se något annat, exempelvis BANDET som fucking SPELADE?!?).
Sedan var det dags för kvällens höjdpunkt: Arctic Monkeys. Jag har ju varit dödligt förälskad i Alex Turner och dansat till de arktiska aporna på fest sedan 2005, men har alltid lyckats missa dem när de kommit till Sverige, därför kändes det extra kul att ÄNTLIGEN få se dem in the flesh. Och de gjorde mig inte besviken - det blev precis så mycket högstadienostalgi som en kunde ha hoppats på.
Dagens låt: Ain't That The Way - Divine Fits
You can't feel enough.
Hej. Idag lajvar jag en Directioner, det vill säga ett One Direction-fan. Eller okej, om en sitter hemma själv framför datorn kanske det inte är så mycket lajv, utan mer på riktigt? Hursomhelst, jag satt och slökollade lite på Youtube och snubblade över en dokumentär, och sen hittade jag en tvåtimmarskompilation av allt de gjorde i X-Factor - alla auditions, intervjuer, framträdanden och repotage, samt dramatiken när Louis skar sig i foten.
Ämnet pojkbandskultur är något som, av oklar anledning, har fascinerat mig den senaste tiden, och jag önskar lite att jag inte redan hade skrivit min C-uppsats i konstvetenskap, då jag tror att detta skulle vara ett superintressant ämne att studera. Framförallt varför sådant som är populärt hos unga flickor sticker så fruktansvärt i ögonen på resten av samhället (vi minns väl alla diskussionen som uppstod i och med Biebers senaste Sverigebesök?). En viktig grej att tänka på i detta sammanhang är att ett av världens genom tiderna mest älskade och kritikerrosade band började sin karriär som flickidoler. Medan deras "she loves you yeah, yeah, yeah" drunknade bland allt flickskrik fattade patriarkatet absolut ingenting - jag pratar naturligtvis om Beatles.
Men, jag förstår att ni nu sitter och undrar en enda sak - vem i One Direction är min fravorit? Harry såklart.
Dagens låt: In The Springtime - Velociraptor
It really, really, really could happen.
Ikväll HÄNDER det! Euro-freakin'-vision!
Nu har jag plågat er i en veckas tid, dessutom lovade jag att skriva om något annat igår, vilket jag sedan inte gjorde (rebell!), därför ska jag försöka fatta mig kort. Det är faktiskt lite svårt att uttrycka sig med ord just nu, för inombords känner jag ungefär såhär:
Men jag har iallfall vågat mig på att göra en slags tippning av hur det kommer att gå ikväll, och jag tror att resultatet kommer se ut ungefär på detta vis.
Vill ni satsa pengar - varsågoda och ta tips från experten som prickade in 17 av 20 finalister.
Dagens låt: The Universal - Blur
Tell me something over nothing ain't so wrong.
Imorgon lovar jag att skriva om något annat, men ikväll är det dags för Eurovision igen, närmare bestämt semifinal 2, och därför följer naturligtvis en guide till spektaklet.
Kvällens startfält är betydligt vassare än tisdagens, och därför betydligt mer svårtippat, men jag gör naturligtvis ett försök ändå*. Till de mest självklara finalisterna hör dock tre svenskskrivna låtar: Norge, Georgien och Azerbajdzjan. Azerbajdzjans låt är för övrigt skriven av denna härliga kille, och framförs av en ung man som inte är helt oangenäm att titta på. Dessutom bjuder de på kvällens snyggaste framträdande, som förutom vackre Farid även innehåller en kille i glaslåda och en kvinna i rött.
Märkligt nog ligger mitt favoritbidrag i botten på exakt alla bettinglistor - jag pratar naturligtvis om det omaka paret från Makedonien.
En kan säga mycket om låten, men tråkig är den fanimej inte. Dessutom brukar härliga tanter vara ett vinnande koncept. På tal om äldre människor så är detta verkligen de gamlas kväll - förutom Makedoniens 69-åring skickar Grekland en man på 58, och Schweiz drämmer till med en kille på 96 vårar (96!), vilket är nytt åldersrekord i tävlingen.
Ikväll tävlar dessutom min allra bästa skäggman för Island, men jag saknar båtarna och fiskarna (detta är ord jag aldrig trodde jag skulle yttra) från videon. Jag håller såklart tummarna ändå, för det är fortfarande en förbannat fin isländsk ballad. En annan favorit som eventuellt inte gör sig så bra i detta sammanhang är Ungerns oerhört söta låt Kedvesem - passa på att lyssna noga, för den tror jag tyvärr inte vi får höra på lördag.
Annars tycker jag att ni ska spana extra noga på Rumäniens skrålande Cezar, som försöker sig på någon slags opera-pop (sällan framgångsrikt i ESC), iklädd en överdådig paljettkreation. Något för både ögon och öron alltså.
Den där övergången mellan bröströst och huvudklang (0:32) är för övrigt det roligaste jag har hört sedan jag hörde att taket i en gymnastiksal hade rasat in och dödat merparten av sveriges kaninhopps-elit.
Som om inte allt detta vore nog kommer vi även kunna se rap, silveruniformer, allsång, crowdsurfing och beatbox (ja, allt i samma nummer) från Lettland, ett kärt återseende av Valentina "Facebook Song" Monetta från San Marino (denna gång med en mycket seriös ballad), en girl-on-girl kyss från Finland, en maltesisk läkare som bjuder på en ukulele-melodi om Jeremy who works in IT**, utdaterad trum-etno om svamp och champinjoner från Bulgarien, en Israelisk Sarah Dawn Finer och ett gäng som representerar den schweiziska frälsningsarmén. Dessutom har Armenien skrivit kommersiell rock tillsammans med någon från Black Sabbath (men har uppenbarligen inte fått hjälp med texten), och stoltserar med årets bästa uni-brow.
Och detta är de bidrag jag tror går till final:
Azerbajdzjan
Norge
Georgien
Grekland
Malta
Finland
Rumänien
Island
Lettland
Armenien
Dagens låt: The Sea - Swim Deep
** Ja, så länge jag trodde att han sjöng en kärleksförklaring till en IT-kille var jag helt såld på detta, men när han blandade in en tjej i visan kändes det lite ... gjort.
You're sweet, but you're messed up.
Äntligen är Eurovisionen igång! För att ni ska förstå EXAKT hur mycket jag nördar ur just nu: jag har precis fifflat med mina proxyinställningar för att kunna streama BBCs sändning från gårdagen (för att kunna se allt en gång till ur en annan vinkel). Ett fan av eurovision måste också besitta vissa hacking-skills.
Jag prickade in 8 av 10 finalister, och måste därmed ge mig själv godkänt, MEN - även jag blev rejält överraskad av resultatet. ATT Litauen gick vidare?!? Vi snackar alltså om en kille med noll karisma och spektakulärt dåligt scenspråk (vars enda behållning var ett par ohyggligt dansanta ögonbryn), som sjöng en låt som lät ungefär som ett utfyllnadsspår på ett The Killers-coverbands första egna platta. Låt oss aldrig glömma textraden: "Because of my shoes, I'm wearing today. One is called Love, the other is Pain".
Hur tänkte Europa här? Men så skickade de ju också vidare Donny Montell med ögonbindeln förra året, så en kanske aldrig ska räkna bort Litauen?
När vi ändå är inne på det här med dåliga texter - var det någon som förstod NÅGOT av Ukrainas låt? De brukar ju vara duktiga på spektakulära nummer som tar bort fokus från en britsfällig låt (vi minns väl alla hon som ritade med sand 2011?), men mig lurar de inte! I verserna rabblar hon mest självklarheter som: "nothing comes from pride but pride" och "nothing comes from love but love", och i refrängen är hon helt plötsligt en "batterfly" varpå hon helt oförklarligt brister ut i ett hyllningsrop till gravitationen.
Måste också säga att jag är lite förvånad över att Kroatien inte gick vidare (de var ju så förbannat söta!), de var kanske inga givna finalister, men de stack ut tillräckligt mycket för att kunna glida upp som en liten överraskning (eventuellt tack vare röster från äldre tittare), trodde jag. Men jag ska inte klaga, Anouk och den levande lavalampan från Moldavien gick ju vidare!
Dagens låt: You Can't Be My Girl - Darwin Deez
An escape from the drums and barking.
Ikväll är det äntligen dags för semifinal nummer 1 i årets upplaga av Eurovision Song Contest, och här följer den enda guide du behöver.
Min favorit ikväll är Moldavien, som i år satsar på en av körtjejerna från fjolårets märkliga men charmiga bidrag om en trumpet. Framträdandet ser ut att ha finslipats lite jämfört med det i den nationella uttagningen - rymdmotivet på backdropen (älskar!) har blivit snäppet vassare, och dessutom har de uppdaterat klänningen som de lånat in från Azerbajdzjans Sabina Babayeva. Det här med lookalikes verkar för övrigt vara Moldaviens grej, förra året skickade de ju Colin Farrel och Edward Nortons gemensamma barn Pasha Parferny (som även har skrivit årets bidrag, och sitter och plinkar piano på scenen), och i år tycker jag att Aliona ser exakt ut som en blandning av Jean Grey från X-Men och mamman i Almost Famous. Hursomhelst, heja Moldavien!
En annan favorit är Nederländerna, som har valt att skicka Anouk (ni vet hon som hade en hit med låten Nobody's Wife på 90-talet). Till skillnad från många andra i kvällens semifinal (ja, Estland, Ryssland och Cypern, jag tittar på er) lyckas hon genomföra ett avskalat nummer utan att det blir trist, och är en sån jävla stjärna. Det är alltid lite knepigt med sådan här "svår" musik i Eurovision, men om Albanien lyckades förra året tror (och hoppas) jag att Nederländerna i år borde kunna hamna i final för första gången sedan 2004.
Men om en ska bortse från personlig smak är det helt klart Danmark som står ut som starkast i startfältet, och om de inte går vidare skulle det väl vara typ en av de största skrällarna i Eurovisions historia (som förmodligen skulle behöva orsakas av att Emmelie de Forrest äter upp ett spädbarn på scenen för att ens kunna inträffa).
Förutom detta kommer det även bjudas på dubstep-huvudvärk från både Slovenien och Montenegro (som för övrigt framför sitt bidrag i full astronautmundering), galna ögon och en överdos av handgester från en Litauisk kille i desperat behov av lite grooming, en tjej från Österrike som ser ut (och låter) som om hon är på väg till ett mellanstadiedisco anno 2002, några supersöta herrar från Kroatien som sjunger folkmusik, märklig Belgisk dans, Serbiens kvinnliga motsvarighet till EMD, vars framträdande är lite som ett musikalnummer en inte förstår, samt en Disneyprinessa från Ukraina som bärs in på scenen av världens längsta man och sjunger en hyllningssång till gravitationen. Ni hör ju, det kommer bli fantastiskt!
Och nu till det alla har väntat på - vilka går vidare till finalen? Så här tror jag:
Danmark
Ryssland
Ukraina
Nederländerna
Serbien
Moldavien
Irland
Vitryssland
Belgien
Kroatien
(Vill förresten utfärda en varning för Montenegro - det är ett bidrag som är precis sådär vedervärdigt att det skulle kunna knipa en finalplats, men jag hoppas innerligt att jag slipper se dem på lördag.)
Dagens låt: The Woodpile - Frightened Rabbit
I built you up just like a pack of cards.
Bara två dagar kvar till första semifinalen - det vill säga hög tid för mer Eurovision!
Idag fick vi se de första bilderna från Robins genrep, och kolla bara:
Guldregnet är kvar, kostymen är uppdaterad (osäker om det är for better or worse) och de verkar dessutom ha slängt in lite akrobatik - jag kommer gråta.
På tisdag kommer även den döva barnkören sjunga Eurphoria tillsammans med Loreen - precis som i Melodifestivalen - på självaste teckenspråkets dag. Jag kommer gråta.
Dessutom sändes idag presskonferensen där Christer Björkman (älskar!), Petra Mede och Edward af Sillén (ÄLSKAR!) snackar om Eurovisionen, och jag måste säga att jag blev lite lugnad. Jag har aldrig varit ett stort fan av Petra, men engelskan verkar funka bra, och med Edward som manusförfattare och regissör - hur kan det gå fel? (Plus att hon var rätt lik Jennifer Lawrence, vilket alltid ger ett rogivande intryck.)
Jag har också hunnit smälta att Edward inte kommer vara kommentator i år, och känner att Josefine Sundström väl ändå är rätt proffsig och säkert kommer klara det fint. Allt verkar alltså vara i sin ordning, och om bara några timmar kan en se invigningsceremonin på STV Play, plus sista avsnittet av Inför Eurovision Song Contest - MED självaste Robin Stjernberg. Känslosammanfattning:
Dagens låt: In Time To Voices - Blood Red Shoes
Facing tempests of dust.
"Nej, men är det inte dags för lite mer ESC?" tänker ni säkert. Och ja, det ÄR det! Välkomna till Eurovision-onsdag.
Idag tänkte jag börja med att visa det bidrag som just nu är mitt bästa, nämligen Island.
En skäggman som myser runt på en båt iklädd stickad kofta KAN ju inte bli annat än bra. Jag är till och med beredd att förlåta honom för det där fiskrensandet. Årets bästa ballad. Årets bästa skägg. Fem av fem.
Då går vi raskt vidare till det jag tycker är bland det sämsta, det vill säga Finland.
Och plötsligt har vi förflyttats 15 år tillbaka i tiden, inte bara musikaliskt, utan även textmässigt. Att en kvinna (eller som hon sjunger: slav) ska hoppa över middagen för att bli smal, och därmed attraktiv i en mans (eller mästares) ögon - är det verkligen ett budskap vi vill sända ut år 2013?
Dessutom är ju låten utomordentligt dålig, det där "ding-donget" får det att krypa i mig, och "watcha waiting for" partiet, är det inte direkt snott från Gwen Stefanis gamla dänga? Usch.
Dagens låt: Outro - M83
It's sacrilege, sacrilege, sacrilege you say.
Alltså. Snart HÄNDER det! Eurovision Song Contest i Malmö. Om relationen till julafton blir lite tråkigare när en växer upp är utvecklingen av min relation till ESC raka motsatsen - jag har aldrig varit mer peppad! Jag tänkte från och med idag dela med mig av det intressantaste inför årets tävling, tillåt mig därför att presentera bloggserien Eurovision-*insätt valfri veckodag*.
Först ut vill jag gärna visa er Greklands ytterst intressanta bidrag. I år väljer de att skicka ett gäng glada greker, som trots sin ekonominska situation ändå är just glada, och sjunger en melodi de kallar "Alcohol is free". Nu har ju jag aldrig varit i Grekland, men om det verkligen är så att deras alkohol är gratis är jag inte särskilt förvånad över att de inte lyckats lösa den där ekonomiska krisen än.
Det andra jag vill visa är ett av de bidrag som just nu är en av förhandsfavoriterna, nämligen Danmark.
Om en tror på statistik KAN det vara så att Danmark i år har historiken på sin sida (Olsen Brothers vann ju sist Sverige anordnade finalen). Detta är dock ingen personlig favorit, eller för att citera exakt alla som någonsin varit med i programmet Inför Eurovision Song Contest: "jag går inte riktigt igång på det här". Tycker mest att det känns som om en menlös estet-tjej blivit erbjuden att göra sångkarriär direkt efter gymnasiet, och försöker se ut som ett skogsväsen (är "de Forrest" ett valt artisnamn DÖR jag) genom att ständigt stå med lätt böjda knän. (Dessutom: barfota är SÅ Loreen 2012). Men den kommer säkert placera sig rätt bra - för är det något jag har lärt mig av ESC så är det att jag inte delar musiksmak med resten av Europa.
Dagens låt: Sacrilege - Yeah Yeah Yeahs
And now we're hanging on by a heartbeat.
Jag befinner mig just nu i något slags komaliknande tillstånd pga det är väl det som händer när man panikpluggat till en tenta samt ätit en kost enbart bestående av påskgodis (damn you Jesus!). För er som undrar hur lågt jag har sjunkit är det här det exakta måttet av min lathet:
- Fantiserar om en ananas man slipper skära och bara kan äta direkt - lite mer som ett äpple (= den enda frukt som existerar i min fruktkorg, mycket på grund av tidigare nämnda egenskap).
- Ligger i sängen och läser A Clash of Kings som e-bok och minns tiden då man var tvungen att VÄNDA BLAD med fasa.
- Orkar inte ta ställning till huruvida Sky Ferreiras fåniga läpp-putande förstör denna låt eller ej. (Det lutar åt det senare då låten faktiskt är nästintill genialisk.)
Nu ska jag vädra lite, innan exakt allt i lägenheten blir baconrökt.
Dagens låt: Everything Is Embarrassing - Sky Ferreira
We'll go where nobody knows, with guns hidden under our petticoats.
Såhär i påsktider vill jag prata om min favoritlåt för veckan: Chocolate med The 1975.
Jag färgade håret igår, och av rädsla att färga hela huset rött höll jag mig kvar i badrummet under verkningstiden. Ni vet hur det är. För att göra badrumsvistelsen drägligare hade jag min surfplatta med mig (på säkert avstånd från vatten) och kollade på Morgonpasset i P3 där denna låt spelades. Med video och allt. Det här har egentligen ingenting med låten att göra, jag tycker bara att bilden av mig naken i ett badkar är något ni alla borde se framför er när ni hör den. Jag tror nämligen att det kan skänka lite extra "krydda".
Hursomhelst. Förutom trallig gitarr, Manchester-dialekt, bra låt och allt det där, är jag särskilt förtjust i när de sjunger "petticoat". Precis som när jag för några år sedan var mycket förtjust i när The Kooks sjöng samma ord. Årets påskmysterium är därför naturligtvis: vad är det med brittiska band och deras (uppenbarligen) OERHÖRDA fascination för det utdöende plagget underkjol?
Dagens låt: Chocolate - The 1975
It feels like we're ready to crack these days, you and I.
Dagen innan tentan, lägesrapport:
- KAN EJ få denna låt* ut ur huvudet:
- Brottas med denna frågeställning: plugga eller plundra gravar?**
- Äter enorma mängder av den banankaka jag av oklar anledning bakade igår (tycker inte ens om?).
Mardrömmer om detta:
- Skrattar åt mina egna (geniala) ordvitsar bland anteckningarna.
Medie-val.
Dagens låt: Black Chandeleir - Biffy Clyro
* Detta händer cirka varje gång jag läser namnet Djingis Khan, vilket blir ett flertal gånger när man läser om mongoliska erövringar under medeltiden.
** När jag beställde hem Tomb Raider tänkte jag att det skulle bli min belöning när tentan är färdigskriven, och så kommer paketet redan IDAG! Universum är uppenbarligen emot mig.
And we load our pistols as we perch upon my razor wings.
Ni vet när man läste psykologi på gymnasiet (ni som inte gjorde det får väl använda fantasin) och man fick lära sig det här med att hjärnan kunde lära sig att förknippa saker, exempelvis lukter, med minnen och upplevelser? Alltså: om man har en mormor som ofta bakar bullar (förlåt för enormt stereotypt exempel) så kan man komma att förknippa lukten av nybakade bullar med sin mormor och (förutsatt att man gillar sin mormor) fina minnen och så vidare. Vem hade då kunnat tro att mitt starkaste "luktminne" skulle bli min choklad/toffee-luktande lotion och TV-spelet Dishonored?
Jag köpte nämligen dessa två föremål ungefär samtidigt, och nyhetens behag gjorde också att jag använde dem flitigt ungefär samtidigt. (För er som minns spelade jag verkligen Dishonored flitigt.) Idag KAN jag inte smörja in mig med tidigare nämnda lotion utan att få en enorm lust att smyga omkring och skjuta folk med armborst, och sedan gömma deras lik i containrar. (Till alla er som tänker bjuda mig på chokladkola: se till att gömma undan eventuella vapen.)
När vi ändå talar om att förknippa saker med andra saker (observera skicklig övergång): idag lyssnade jag på M83, och varje gång jag hör låten Up! tänker jag så OERHÖRT mycket på ett av mina favoritbarnprogram från när jag var liten, nämligen Pelle Kanin och hans vänner. Ni vet serien med Beatrix Potters sagor, och som intro till varje avsnitt fick man se en kvinna sitta och måla med akvarellfärger tills det började regna och så var hon tvungen att springa därifrån till tonerna av någon liten dyster piaonomelodi? (Jag har efter flera timmars research (okej, en kvart) hittat detta på Youtube, och håller på att dö av nostalgi.)
Såhär med facit i hand är ju dessa två musikstycken inte alls speciellt lika, men det är ändå något med typ ackordföljden eller något (är inte expert på musikteori) som gör att jag ALLTID kommer att tänka på Pelle Kanin och hans vänner när jag hör den låten. (Klippet ovan var för övrigt min absoluta favorit: den när den busiga kattungen Tom gömmer sig från sin mamma och råkar stöta på ett par luriga råttor som försöker baka in honom i en paj. Hade avsnittet inspelat på VHS och minns särskilt min skräckblandade förtjusning av den tjocka, glupska och lite snoriga råttan och hur han smorde in katten med smör.)
Edit: nu när jag har sett hela avsnittet föll alla bitar på plats, det var inte introt jag tänkte på - det var outrot! Sången är ju i stort sett identisk (dvs: min hjärna är fantastisk).
Dagens låt: Up! - M83
I feel that the streets are all far from here.
Alltså. Precis när jag hade hämtat mig efter Robins framträdande igår, (ja, jag börjar fortfarande gråta) så kom det här:
Och sen det här:
Och i och med detta slog jag väl något slags personligt rekord i min paradgren att-gråta-åt-saker-på-TV.
Nu börjar jag peppa inför mitt absoluta favorit TV-spektakel: Eurovision Song Contest, och hörrni, jag har hittat en guldgruva. Man kan titta på alla länders uttagningar! Att jag inte upptäckt det tidigare? Hittils har jag sett Rumäniens Selectia Nationala Eurovsion, och det var PRECIS så underhållande som jag hade hoppats. Pajiga programledare (utklädda till ABBA) som smågnabbas med varandra på ett språk man inte förstår, och som om detta inte vore nog får man dessutom det stora nöjet att se alla bidrag som rumänerna ansåg vara sämre än detta (som alltså vann):
Ja, ni förstår ju själva - jag kommer NATURLIGTVIS se alla länders uttagningar. ALLA.
Dagens låt: My Number - Foals
Curse of the nightmare.
Ikväll är det andra chansen i Melodifestivalen, och det här tar emot att skriva pga SÅ dåligt för min image och självbild, men jag måste erkänna en sak. Jag orkar nämligen inte sitta i lönndom på kammaren och tvångsrunka (obs: metafor) till Robin Stjernbergs framträdande längre. Förra lördagen fick jag erfara att jag tydligen känner oerhört starkt för kombinationen höga toner + fyrverkeriregn, och sedan dess har jag utvecklat ett närmast ohälsosamt beroende som måste stillas genom att se detta klipp flera gånger dagligen.
(2:25-2:59 gör mig fortfarande gråtfärdig.)
Vi kan väl se till att skicka honom vidare till finalen iallafall va? Så kan jag få min fix utan att behöva sitta själv och skämmas åtminstone EN gång till.
Dagens låt: Curse of the Nightmare - California X
In these songs I have tried to make it clear, whenever she is close there is no fear.
Förra veckan påbörjade jag min årsresumé av 2012 med en lista över de mest irriternade sakerna, men ni trodde väl inte att det var slut där? Nej, när jag sa att jag skulle ta igen alla listor jag missat under min blogg-koma, ja då MENADE jag det!
De tolv bästa låtarna år 2012
(Utan inbördes ordning, för så precis kan man liksom inte vara. Om någon vill ha en ännu längre lista med de 78 bästa låtarna finns den här.)
Youth - Daughter
Så fin låt om saknad (och något om en flod också) och raderna "If you're in love, then you're the lucky one, 'cause most of us are bitter over someone. Setting fire to our insides for fun, to distract our hearts from ever missing them, but I'm forever missing him." träffar ju liksom rakt i hjärtat.
New Ceremony - Dry the River
Den här har jag ju skrivit om förr, och mina känslor har inte direkt förändrats, även om jag nu kan kontrollera mina spasmer. Låtraderna "We're wise beyond our years, but we're good at bad ideas" är ju också en av årets bästa. (Ja, det kommer bli mycket fokus på låttexter här.)
Oblivion - Grimes
Att lyssna på den här låten är ju liksom som att kliva in i en fantasivärld där någon slags sagoröst sjunger. Minns ni den där sketchen i Yrrol där Susanne Reuter pratar om en fantasipresent, med sån där mystisk fågelsång som man inte riktigt hör för att allt blir svart? Jag tänker mig att det skulle kunna vara den här låten.
Samma himlar - Hästpojken
Jag har lite svårt för musik på svenska, oftast tycker jag att allt låter lite för töntigt, men det finns som tur är en del undantag, och det här är ett av dem. Herregud, den här låten kan jag lyssna på precis hur många gånger som helst känns det som!
I'll Be Alright - Passion Pit
Som en explosion av konfetti med så jävla bitterljuv text att man liksom dör. "Can you remember ever having any fun?"
Elephant - Tame Impala
En låt om en elefant som skakar på snabeln "for the hell of it" hade ju varit en given succé även om den varit svindålig. Men nu ÄR den inte det, utan en underbar blandning av typ Wooden Shjips och The Doors.
Candy Girl - Trailer Trash Tracys
Jag behövde inte mer än 10 sekunder för att förälska mig i den här låten. Det är som en modern version av Twin Peaks soundtracket, och mycket bättre än så kan det ju såklart inte bli.
I Found You - Alabama Shakes
Här hade jag svårt att bestämma vilken låt från Alabama Shakes debutalbum Boys & Girls jag skulle välja, eftersom hela skivan är FANTASTISK, så det fick helt enkelt bli den låten jag hade lyssnat på mest enligt last.fm.
Angels - The xx
Det här är, i mitt tycke, det bästa The xx någonsin har gjort. Kunde inte sjunga på något annat hela sommaren.
Trouble Town - Jake Bugg
Är man 18 år, bor i Nottingham (mot Sherwoodskogen!) och skriver en låt som låter som om den är minst 40 år gammal, och dessutom inleder den med raden "Stuck in speedbump city, where the only thing that's pretty is the thought of getting out." är man ju faktiskt inget annat än ett geni.
Watch The Corners - Dinosaur Jr.
Kära gamla Dinosaur Jr. är tillbaka med exakt samma frisyrer som på 90-talet (fast helt vita), och låter precis som de alltid har gjort, och det är så förbannat skönt och tryggt att det kan finnas ett sådant band.
Can We Go Inside Now? - Blood Orange
Den här låten är lite av ett mysterium - en kille sjunger om att han var en ensam tjej som nu sålt sin laptop och smörjer in sina händer - men bra är den. Och jag gillar mysterium.
Som hamnar ungefär på trettonde plats.
