Jag måste erkänna att jag vid första anblicken inte var superexalterad över filmen Thor, men på senare tid har jag läst och hört en massa påståenden om att det är en feministisk rulle, vilket fick mig att se på den med lite nya ögon. För er som inte orkar följa länken och göra lite extra läsning ska jag sammanfatta de viktigaste punkterna.

 

- Redan i första scenen klarar filmen Bechdel-testet.

- Jane får vara en seriös och hårt arbetande fysiker PÅ RIKTIGT (istället för att bara hävdas vara det, och sedan reduceras till Snygg Tjej Att Rädda™).

- Den roliga sidekicken är en kvinna.

- De kvinnliga karatärerna utsätts inte för någon (hetro)manlig blick.

- Tvärtom är det Thor som utsätts för en kvinnlig blick (kan i nuläget ej komma på ett enda exempel på detta i annan storfilm).

 - Både Thor och Loki tillåts visa sig sårbara, utan att för den sakens skull bli mindre awesome. Herregud, en tårögd superhjälte och en gråtande superskurk är ju så sällsynt att en nästan smäller av.

 

 

 

På senare tid har jag även börjat bli lite varm i hjärtat när jag tänker på Tom Hiddleston. Osäker på exakt vad detta beror på, men ska försöka ge några konkreta exempel. Bland annat har vi denna gag reel från The Avengers:

 

 

För att inte tala om den fantastiska fanservice han bjöd på när han crashade Thors Comic-Con panel...