För några nätter sedan drömde jag att jag var psykiskt störd. Vi snackar alltså helt spritt språngande, med röster i huvudet och allt. Det hela började med att jag gick i en park och såg en liten flicka som gick runt där helt ensam. Jag gick fram till henne och frågade vart hennes föräldrar alternativt annat vuxet sällskap var, men fick inget svar. Istället stirrade hon med mycket obehaglig blick på mig, och det hela förde tankarna till ungefär samtliga skräckfilmsbarn som någonsin visats på vita duken. Men - ett barn i nöd är ändå ett barn i nöd, så jag tog hennes hand och började fråga andra i parken om de kände igen flickan. Det märkliga var att ingen ens verkade SE henne - och det var då jag förstod att jag blivit galen.

 

Helt plötsligt hörde jag röster i huvudet som sa åt mig att springa, vilket jag också gjorde. Problemet var bara att jag inte kunde springa ifrån mig själv, och i huvudet började fler och fler röster trängas, vilket gjorde min egen tankeverksamhet i stort sett obefintlig. Jag bara sprang runt i den här parken, svettig och med tårarna rinnande, medan min hjärna var bortom all kontroll. Andra människor tittade förfärat på mig, och det sista jag minns innan jag vaknade var att jag stödde mig mot ett träd, flämtade, och insåg att jag fullkomligt tappat förståndet. När jag vaknade kändes allt så verkligt att jag på riktigt fruktade att sinnesjukdomen smittat av sig i verkliga livet.

 

 

(Och JA, jag har nyligen inlett en mycket passionerad kärleksrelation till konstformen gif.)

 

"Nej, men är det inte dags för lite mer ESC?" tänker ni säkert. Och ja, det ÄR det! Välkomna till Eurovision-onsdag.

 

Idag tänkte jag börja med att visa det bidrag som just nu är mitt bästa, nämligen Island.

 

 

En skäggman som myser runt på en båt iklädd stickad kofta KAN ju inte bli annat än bra. Jag är till och med beredd att förlåta honom för det där fiskrensandet. Årets bästa ballad. Årets bästa skägg. Fem av fem.

 

Då går vi raskt vidare till det jag tycker är bland det sämsta, det vill säga Finland.

 

 

Och plötsligt har vi förflyttats 15 år tillbaka i tiden, inte bara musikaliskt, utan även textmässigt. Att en kvinna (eller som hon sjunger: slav) ska hoppa över middagen för att bli smal, och därmed attraktiv i en mans (eller mästares) ögon - är det verkligen ett budskap vi vill sända ut år 2013?

 

 

Dessutom är ju låten utomordentligt dålig, det där "ding-donget" får det att krypa i mig, och "watcha waiting for" partiet, är det inte direkt snott från Gwen Stefanis gamla dänga? Usch.

 

Äntligen Game of Thrones-måndag igen, och naturligtvis är det dags att summera veckans avsnitt, episod 4, även kallat And Now His Watch Is Ended:

 

- Jaime Lannister har förlorat sin svärdshand, och därmed även lusten att leva. Det finns ju så mycket han nu inte kan göra, exempelvis svinga svärd, samt allt annat som han förr använde högerhanden till. Jag föreslår att någon visar detta klipp för honom, så kanske han blir på lite bättre humör till nästa vecka.

 

 

- ATT mysteriet med Podricks färdigheter i sängkammaren följs upp i detta avsnitt? Då några av de mysterier som ges stort utrymme i böckerna (ex profetian Daenerys får i the House of the Undying) tagits bort är det alltså gåtor av denna lite simplare, erotiska karaktär som upptar dyrbar TV-tid.

 

- Vi fick komma karaktären Joffrey lite närmre genom att få se honom ägna sig åt ännu ett av sina intressen - gravskådning. Tror att vi aldrig fått se honom så glad som när han berättade för Margaery om hur alla i släkten Targaryen mist livet. Sjuka, sjuka lilla pojke.

 

- Att Theon snopet fördes tillbaka till sträckbänken är det bästa som hänt på länge. Denne "fritagare", gjorde han allt det där bara för att få veta att Bran och Rickon fortfarande levde, eller vad i helvete håller han på med? Och framför allt, vem ÄR han?

 

 

- SÅ mycket girl power i King's Landing nu att en knappt vet var en ska börja: Margaery fortsätter att vinna Joffreys, och folkets hjärtan, och jag är oerhört spänd på vad hon kommer göra när hon fått honom dit hon vill. Cersei talar ut med pappa Tywin, medan farmor Tyrell låter tungan gå varm (älskar denna kvinna!) och smider planer med Varys om att cockblocka Littlefinger. Dessutom följer Margaery och Sansa mitt råd om att bli vänner - fint. Heja systerskapet och så vidare.

 

- Men nu har väl killarna i the Night's Watch ändå blivit GALNA? Okej att de är hungriga och trötta på att skotta bajs, så ett litet uppror mot Lord Incest var väl helt i sin ordning, men att hugga Mormont i ryggen? Galet. Vila i frid Mormont! Craster kan gärna vila i ofrid, och kanske bli tagen av en whitewalker eller så (litet tips bara).

 

- Sa jag inte att Daenerys hade en plan? SA JAG INTE DET?!? Daenerys del denna vecka var så förbannat fet av många olika anledningar: 1. Jorah och Barristans snopna miner 2. Att hon fattat vad slavhandlaraset sagt hela tiden och bara: "Jag är Daenerys Stormborn, och Valyrian är mitt modersmål, bitch!" 3. När alla Unsullied stöter lansarna i marken 4. Drakarna 5. När Daenerys kastar piskan i marken 6. DRAKARNA!

 

 

Alltså. Snart HÄNDER det! Eurovision Song Contest i Malmö. Om relationen till julafton blir lite tråkigare när en växer upp är utvecklingen av min relation till ESC raka motsatsen - jag har aldrig varit mer peppad! Jag tänkte från och med idag dela med mig av det intressantaste inför årets tävling, tillåt mig därför att presentera bloggserien Eurovision-*insätt valfri veckodag*.

 

Först ut vill jag gärna visa er Greklands ytterst intressanta bidrag. I år väljer de att skicka ett gäng glada greker, som trots sin ekonominska situation ändå är just glada, och sjunger en melodi de kallar "Alcohol is free". Nu har ju jag aldrig varit i Grekland, men om det verkligen är så att deras alkohol är gratis är jag inte särskilt förvånad över att de inte lyckats lösa den där ekonomiska krisen än.

 

 

Det andra jag vill visa är ett av de bidrag som just nu är en av förhandsfavoriterna, nämligen Danmark.

 

 

Om en tror på statistik KAN det vara så att Danmark i år har historiken på sin sida (Olsen Brothers vann ju sist Sverige anordnade finalen). Detta är dock ingen personlig favorit, eller för att citera exakt alla som någonsin varit med i programmet Inför Eurovision Song Contest: "jag går inte riktigt igång på det här". Tycker mest att det känns som om en menlös estet-tjej blivit erbjuden att göra sångkarriär direkt efter gymnasiet, och försöker se ut som ett skogsväsen (är "de Forrest" ett valt artisnamn DÖR jag) genom att ständigt stå med lätt böjda knän. (Dessutom: barfota är SÅ Loreen 2012). Men den kommer säkert placera sig rätt bra - för är det något jag har lärt mig av ESC så är det att jag inte delar musiksmak med resten av Europa.

 

 

Och folk har svårt att förstå varför jag ogillar allt som lever i havet...?

 

Dagens låt: Red River - Blood Red Shoes

Idag är det måndag, vilket betyder Game of Thrones. Denna vecka har vi kommit till avsnitt tre: Walk of Punishment.

 

- Mer pilbåge! Även om Edmure Tully had nothing on förra veckans bågskytt. (För övrigt ett genidrag att presentera honom på detta vis - på så sätt visste vi ju redan hur fullkomligt värdelös han var när Robb skällde på honom, och kunde njuta av scenen helt utan sympati för herr kan-inte-ens-träffa-en-förbipasserande-båt.)

 

- Äntligen fick jag se min absoluta favoritmustasch (som pryder Littlefingers överläpp) igen. Plus att en fick se vad Tywin Lannister egentlingen SYSSLAR med i King's Landing - nämligen utser sin son till Master of Coin i tron att det är något slags straff. (Har en känsla av att Tywin kommer få äta upp det där, då Tyrion med största sannorlikhet kommer gå merkantilism á la Jean-Baptiste Colbert över ekonomin i King's Landing.)

 

 

- Vem hade kunnat ana att The White Walkers var så konstnärliga? Tyckte deras installation med itusågade hästkadaver var väldigt intressant - en påminnelse om livets förgänglighet och dödens eviga spiral.

 

- En son är född hos Craster - the Lord of Incest - och det verkar som om Sam kommer göra något dumt... (Får han förresten inte utstå lite VÄL mycket fat-shaming nuförtin?)

 

- Way to go killen från Misfits (vem ÄR han?!?) som stod för veckans bästa skott med båge (skulle gärna se honom och bågskytten från förra veckan - Anguy - spexa ikapp med pilbåge), synd bara att han slösade bort det på den vedervärdiga Theon.

 

- Anguy (bågskytten alltså) börjar för övrigt bli en ny favortikaraktär pga 1. pilbåge-skills 2. han fick The Hound att slå i huvudet.

 

 

- Fy fa-an vad bad-ass Danearys var denna vecka! Först droppade hon avsnittets i särklass bästa repliker: "I wish I had known him - but he was not the last dragon." samt "All men must die - but we are not men." Och sedan satte hon Ser Jorah och Ser Barristan på plats ordentligt, vilket verkligen var på tiden. Är det inte dags att de slutar slicka Khaleesi-röv och fattar att hon säkert har något ess i rockärmen urringningen? Hoppas bara att hennes förkärlek för att befria slavar inte kommer bite her in the ass som det gjort så många gånger förr (lex Mirri Maz Duur och Doreah).

 

- Kändes det inte lite som om seriemakarna kände att de var tvugna att väga upp de två första, ganska tunga avsnitten, och därför lyssnade lite väl mycket på denna kille:

 

 

- VAD gjorde Podrick med glädjeflickorna egentligen?!? Och är det inte rätt underligt att detta är den enda sexscen som NÅGONSIN undanhållits tittarna i HBOs historia?

 

För några veckor sedan träffade jag en spelutvecklare på krogen. Han jobbade på företaget Starbreeze/Starbreeze-studion Overkill (fick ej klarhet i frågan pga krogmiljö). Vi pratade mycket om TV-spel, och lite extra mycket om hur fantastiskt Mass Effect är - speciellt det här med att en får välja kön på sin karaktär (dvs: en tillåts spela en kvinnlig hjälte som blir behandlad därefter, och inte som en snygg brud) och kan välja att vara gay och så vidare. (Det KAN ha varit så att det här mest var mina åsikter, men jag fick ändå känslan av att han var med på noterna.) Igår kväll träffade jag honom igen, och var naturligtvis väldigt nyfiken på vad han tänkte om denna video som förpestat speldelen av internet den senaste tiden: (Håll i hatten nu, för detta är så dumt att huvudbonaden aldeless säkert kommer trilla av.)

 

 

(Notera även att det här är vad som händer när en har blivit hemskickad från Top Model Sverige.)

 

Denna gång fick jag däremot INTE känslan av att han var med på noterna. Men en får ju förstå det ändå - där var han ute och drack öl på sin fritid och göttade sig åt helgen och livet (antagande) och så kommer någon och vill prata om det där skitjobbiga som hänt på jobbet. "JAG ÄR SÅ FÖRBANNAT TRÖTT PÅ ATT HÖRA OM DEN DÄR VIDEON NU!!! DET VAR JU INTE ENS VI SOM GJORDE DEN HAR VI JU SAGT!" ville han säkert skrika. Det gjorde han inte. Istället sa han: "Fan, du är ju för snygg för att jag ska kunna diskutera det här med dig."

 

 

Bara drygt en månad kvar tills denna film når de svenska biograferna:

 

 

Eftersom jag sett originalfilmen oräkneliga gånger (den tillhör nämligen en av mina favoriter i kategorin gammal skräck) ser jag oerhört mycket fram emot detta. Framför allt är jag MYCKET spänd på hur de kommer tolka denna scen (som kan vara det märkligaste/bästa som någonsin visats på vita duken):

 

 

Plus att en aldrig kan få nog av detta ansikte. (Som för övrigt är den enda anledningen till att jag sett om den väldigt märkliga - och obehagliga - zombiefilmen Deadgirl betydligt fler gånger än vad dess kvalitet gjort sig förtjänt av.)

 

 

Onödigt vetande: snubben som spelade Isaac var 25 år när Children of the Corn spelades in, men eftersom han lider av någon ovanlig sjukdom såg han fortfarande ut som 12 - därav denna märkliga röst.

 

Min mamma har ungefär världens bästa luktsinne. Jag själv har förmodligen ett av de sämsta eftersom jag ständigt är täppt i näsan (har själv gjort en högst vetenskaplig diagnos som lyder: kroniskt lindrig bihåleinflammation i kombination med mild pollen/dammallergi). Detta har det dock (av högst oklar anledning) blivit ändring på den senaste veckan - helt plötsligt känner jag lukter! Hela tiden. Och jag måste säga att jag längtar tillbaka till tiden som näsblind. (Då behövde jag bara irritera mig på själva människorna på bussen, nu känner jag ju alla dessa jävla kroppsodörer också.) Ofta tycker jag mig känna "farliga" lukter, typ brand, frätande vätskor och giftig gas. Mitt största problem med det hela är dock att jag är så förbannat OVAN. Jag kan nämligen inte identifiera en enda lukt, utan brottas ständigt med problemet "luktar det bajs eller mat?". 

 

 

Så oerhört skönt att Game of Thrones dragit igång igen! Förra veckan var jag aningen för exalterad för att kunna uttrycka mig i skrift, men nu har jag hämtat mig tillräckligt för att kunna summera avsnitt nummer två. Därför kommer nu, mest för mitt eget nöjes skull, mina tankar om Dark Wings, Dark Words:

 

- Kul att få se den lilla trumslagarpojken från Love Actually som Jojen Reed. Dessutom trevligt att äntligen få se honom och hans syster i serien också* (läs: trevligt att Bran får göra något annat än att agera ryggsäck).

 

 

 - Oj, oj, oj vad en skulle vilja äta ostbricka med farmor Tyrell! Hon verkar vara en fantastisk person (om hon sedan visar sig vara en backstabber, vilket i denna serie är högst tänkbart, får jag väl äta upp det här flera gånger om). Tycker även att Sansa och Margaery borde hänga mer regelbundet, alternativt även ligga (har vi fått ett bögpar kan vi väl få se lite lesbisk kärlek också?).

 

- Så otroligt roligt att se scenerna mellan Margaery och Joffrey. Att hon liksom är den enda som verkar kunna få honom off balance. Hoppas att hon (och farmor Tyrell) lyckas överlista honom och förstöra precis allt han har. ALLT!

 

- Äntligen lite pilbågstricks! Var inte ens medveten om att jag saknade något i denna serie (det finns ju liksom både drakar och zombies, vad mer kan en önska?), men en får naturligtvis aldrig nog av att se folk skjuta snitsigt med båge.

 

 

- Jag hade på något vänster lyckats övertala mig själv att Theon dog i förra säsongen (vilket önsketänkande!), och blev därför OERHÖRT besviken när det visade sig att han bara fick ett litet slag i huvudet. Skönt iallafall att han fick spendera merparten av avsnittet i sträckbänken - och hoppas att han får hänga kvar där ett tag till. (Liten parantes: var det inte den lätt socialt handikappade killen i Misfits som försökte rädda honom?**)

 

- Och som vanligt: heja Jon och Arya (hoppas för övrigt att hon får en ny chans att spöa Thoros of Myr, för det där nederlaget var i ärlighetens namn lite pinsamt).

 

Varför Taylor Swift är nutidens Lill-Babs:

 

 

(Och Lasse Holmqvist var dåtidens Ellen DeGeneres.)

 

Jag befinner mig just nu i något slags komaliknande tillstånd pga det är väl det som händer när man panikpluggat till en tenta samt ätit en kost enbart bestående av påskgodis (damn you Jesus!). För er som undrar hur lågt jag har sjunkit är det här det exakta måttet av min lathet:

 

- Fantiserar om en ananas man slipper skära och bara kan äta direkt - lite mer som ett äpple (= den enda frukt som existerar i min fruktkorg, mycket på grund av tidigare nämnda egenskap).

 

- Ligger i sängen och läser A Clash of Kings som e-bok och minns tiden då man var tvungen att VÄNDA BLAD med fasa.

 

- Orkar inte ta ställning till huruvida Sky Ferreiras fåniga läpp-putande förstör denna låt eller ej. (Det lutar åt det senare då låten faktiskt är nästintill genialisk.)

 

 

Nu ska jag vädra lite, innan exakt allt i lägenheten blir baconrökt.

 

Mitt nya mål i livet: utveckla ett lätt socialt handikapp samt förtränga alla mina kunskaper i främmande språk, för att sedan söka jobb på Ullared så att kanal 5 vill göra en TV-serie där jag också får resa jorden runt tillsammans med en vän. Till tonerna av musik i Benny Hill-anda skulle jag gå vilse och hamna i det ena missförståndet efter det andra - och sprida glädje till hela svenska folket. Det vore något det.