You got the good parts from your mama, but the bad parts from me.

Min mamma har ungefär världens bästa luktsinne. Jag själv har förmodligen ett av de sämsta eftersom jag ständigt är täppt i näsan (har själv gjort en högst vetenskaplig diagnos som lyder: kroniskt lindrig bihåleinflammation i kombination med mild pollen/dammallergi). Detta har det dock (av högst oklar anledning) blivit ändring på den senaste veckan - helt plötsligt känner jag lukter! Hela tiden. Och jag måste säga att jag längtar tillbaka till tiden som näsblind. (Då behövde jag bara irritera mig på själva människorna på bussen, nu känner jag ju alla dessa jävla kroppsodörer också.) Ofta tycker jag mig känna "farliga" lukter, typ brand, frätande vätskor och giftig gas. Mitt största problem med det hela är dock att jag är så förbannat OVAN. Jag kan nämligen inte identifiera en enda lukt, utan brottas ständigt med problemet "luktar det bajs eller mat?". 
 
 
Jag hoppas naturligtvis att detta tillfrisknande bara är tillfälligt, och att världen snart återgår till sin vanliga ordning, eftersom jag gärna ägnar min tankekraft åt viktigare frågor. Exempelvis: Varför har kungen så roliga hattar? Hur blir man en ninja? Och hur bygger man en tidsmaskin?
 
Dagens låt: Hey Little Bruiser - Ed Harcourt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0