I will follow my star till the end of my days.
Plats 5 på min lista över bästa ESC bidrag.
My Star - Brainstorm
Det här var Lettlands bidrag år 2000, och kom på 3:e plats med 136 poäng. Här är det väl egentligen bara ett ord som känns väsentligt: DANSEN. Herregud vad jag fascinerades av den när jag var liten, jag var ju bara 10 år, och refererade till sångaren som "han med spaghettibenen" i flera år efteråt (ni ser, jag var ju sjukt fyndig redan som barn). Det är först på senare år jag har upptäckt att själva låten också är rätt härlig.
Lane moje ovih dana.
Tisdag och Eurovision-nostalgi. Idag har vi kommit till den delade 6:e platsen på listan över mina bästa bidrag någonsin. Men det börjar ju dra ihop sig till årets festival nu, och herregud, till och med jag börjar ledsna lite på den här bloggserien. Så, vad säger ni? Ska vi köra en hel temavecka och få det överstökat? Då kör vi.
Lane Moje - Zeljko Joksimovic
Serbiens bidrag från 2004 som kom på 2:a plats med 263 poäng (vann gjorde den betydligt sämre Wild dancer's med Ruslana från Ukraina). "Lane moje" betyder typ "min älskling", men jag har alltid tänkt att Lane och Moje är Serbiens motsvarighet till Nicke och Mojje. Barnprogrammet ni vet. Hursomhelst är det en mycket fin låt.
Caroban - Nina
Serbiens bidrag 2011, slutade på en 14:e plats med 85 poäng. Det finns väl egentligen inte mycket mer att säga än att Nina är fin, Caroban betyder magisk och att man blir glad.
I got so much to do, I ain't got much time.
De är inte riktiga, utan någon form av svaga, genomskinliga solglasögon som jag ibland tar på mig när jag är själv och vill känna mig lite extra intelligent. Och snygg. Känslan är ungefär som att vara utklädd till en sexig bibliotekarie eller något. Ett perfekt sätt att liva upp en tråkig dag på, eller att göra tråkiga, viktiga saker som att plugga eller betala räkningar lite roligare. Att internetbanken sedan låg nere så att jag hamnade här istället var ju inte mitt fel. Men nu får jag ju istället tillfälle att berätta om mitt nya favoritband.
Orkestern heter Alabama Shakes och spelar musik som låter gammal. Bluesig rock typ. Deras debutplatta släpptes nu i våras och har gått på repeat ett bra tag hos mig. Det tog mig dock en hel vecka att förstå att sångaren i själva verket var en sångerska, trots rader som "come on girl" och "I'm still somebody's daughter". Men sådana saker som kön spelar ju ingen roll, speciellt inte vid 2:03-2:09.
Im alone in life to say, I love the chivers anyway.
Äntligen tisdag, och 7:e platsen på min lista över de bästa bidragen i Eurovision Song Contest.
Divine - Sébastien Tellier
Den här låten tävlade för Frankrike år 2008 och slutade på en delad 18:e plats (tillsammans med Charlotte Perelli) med 47 poäng. Aldrig tidigare hade Frankrike ställt upp med en låt som hade så mycket engelsk text (förutom några enstaka franska rader är hela låten på engelska) vilket skapade stort missnöje hos fransmännen och det franska parlamentet (!). Här finns det många olika komponeneter som gör att jag gillar låten: 1. Man blir glad. 2. Han har skägg. 3. Videon är kul. 4. När de uppträdde hade körtjejerna på sig lösskägg.
Lejla.
Eftersom det är tisdag fortsätter idag bloggserien mina bästa ESC-bidrag någosnin. Här är plats 8.
Lejla - Hari Mata Hari
Ännu ett bidrag från Bosnien & Hercegovina (ja, det är mitt favoritland i dessa sammanhang.) Den här låten tävlade år 2006 och hamnade på 3:e plats med 229 poäng. Jag antar att de sjunger om någon slags olycklig kärlek till någon vacker Lejla, men man kan inte veta så noga. Det är också just det jag gillar, man får liksom bestämma lite själv vad låten handlar om. Jag tänker mig till exempel att Lejla står och bakar och kommer på att hon inte har några ägg, och måste ta sig över en äng med vissnande maskrosor som sprids för vinden när hon springer, för att ta sig till grannen och låna några nyvärpta, superekologiska ägg. Till exempel.
Kupaj me u bistroj vodi.
Bistra Voda - Regina
Detta var Bosniens bidrag år 2009 som kom på en 9:e plats med 106 poäng. Låtraden "kupaj me u bistroj vodi" betyder ungefär "bada mig i rent vatten". Och de har faktiskt en poäng där, man badar ju mycket hellre i rent vatten än smutsigt. Sedan tror jag att de sjunger något om själen också. Själva poängen är ju att man inte förstår någonting, och att språket är vackert. Och att det är en fin melodi.
Don't let that cold blood freeze.
Jag börjar ana att jag kanske har spårat fullständigt nu. Finns det någon som vill läsa om mina schlagerpervertioner? Men sedan när tar jag hänsyn till vad som är intressant för andra? Jag jobbar för tillfället både kväll och natt alla dagar i veckan, och har dessutom två tentor att skriva på dagarna, så något slags andrum måste man väl få ha?
Idag vill jag berätta om mitt bästa bidrag i Melodifestivalen. Jag minns dig nog med Göran Fristorp. Det här är alltså killen som tillsammans med Clabbe sjöng den berömda låtraden "dina bröst är som svalor som häckar" i Melodifestivalen år 1973 (och vann!). Här är ett klipp från programmet Halv sju som sändes samma år.
För övrigt är ju bara det här så stor humor att man liksom inte vet vart man ska ta vägen. Åke Falcks speaker. Landskapsbilderna. Klippningen.
Men så, till saken: år 1974 ställde Göran Fristorp upp igen, med inte mindre än två bidrag*, ett av dem hette alltså Jag minns dig nog. Jag har aldrig hört något så briljant NÅGONSIN. På ynka tre minuter hinner han framkalla typ alla känslor som finns i det mänskliga spannet. Vad hände egentligen den där midsommarnatten? Vill man verkligen veta? Och låtraden "Jag tänker på dig varje gång mina rakblad tar slut"... Briljant. Tyvärr finns inget filmklipp med både ljud och bild, så ni får själva lägga ihop 2 och 2.
* Förutom Jag minns dig nog deltog han även med En dröm är en dröm tillsammans med Sylvia Vrethammar.
Dagens låt: Winter Beats - I Break Horses
I believe that I've been cursed.
Alltså, nu när jag suttit och letat gamla ESC klipp på Youtube har jag också ramlat över en del bidrag jag helst velat glömma. Eller rättare: glömma att jag gillade. Upptäckten att jag var 12 respektive 14 (!) när dessa två bidrag tävlade är lite skrämmande. Okej 2002, då minns jag att jag var med min kompis i stallet och bara: "Åh Estlands bidrag i ESC i år är så himla bra!". Jag hade inga andra musikaliska referenser. Herregud, det var väl också 2002 Christina Aguilera släppte singeln Dirrty och man satt framför MTV och tyckte att blont hår med svart underhår var typ det snyggaste man hade sett. Det var mörka tider.
När man ser det här idag vill man ju bara dö lite.
Ännu värre blir det då att jag år 2004 gillade Frankrikes bidrag. 2004 hade jag ändå börjat göra någon slags revolt som bestod i att jag hade kamouflagekläder och kajal, hävdade att jag "gillade bilar" och började förakta radiopop och "mjukrock". Okej, jag kanske inte hade hittat rätt än, men det där var liksom den enklaste vägen att gå när man bodde på landet. (Några månader senare skulle jag börja lyssna på Nirvana och klippa sönder jeansen istället, och det känns väl lite mer "jag".) Att jag då, mitt i denna förvandlingsfas, gillade det här, det är för mig idag oförståeligt.
Förresten, om någon undrar vad Jonatan Cerrada gör idag har jag svaret. Han friendrequestar alla som någon gång har lyssnat på hans låt på lastfm.
Dagens låt: Best Night - The War On Drugs
I'm near the haze of pouring light.
Igår sändes det första avsnittet av Inför Eurovision Song Contest, och på slutet fick alla i panelen visa sitt tredje bästa bidrag genom tiderna (den logiska uppföljningen torde vara att de nästa vecka visar tvåorna, och så vidare). Och jag vill inte vara sämre! Jag har nog redan länkat till ett och annat klipp med mina favoriter, men nu har jag lagt ner MYCKET energi på att göra en lista. En bloggserie som förmodligen bara intresserar mig själv, med som Alfons farmor sa: "Man måste ha tråkigt för att märka när man har roligt". Eller något i den stilen.
Hursomhelst. Här är alltså den delade 10:e platsen på min lista över de bästa ESC bidragen någonsin.
Visionary Dream - Sopho
Georigiens första bidrag i tävlingen (år 2007), som hamnade på en 12:e plats med 97 poäng. Låten är lite underlig, och handlar om att älska livet (!), men det är något med refrängen som jag gillar. Framträdandet var inte superspännande, utan jag föredrar den här fina videon istället.
Rijeka bez imena - Maria
Bosniens bidrag från samma år, som slutade på en 11:e plats med 106 poäng. Titeln betyder ungefär "flod utan namn". Det är den första låten av många andra i samma kategori på den här listan, nämligen dystra öststatsballader på ett språk man inte förstår. De gör alltid succé hos mig. Dessutom har de lyckats göra en video där de befinner sig på en stor båt som jag tycker är fin (!). Bara det gör ju att man är beredd att förlåta henne för den där märkliga mössan.
Clouds covered loves, barbed wired snare.
Å ena sidan kan jag känna att jag borde skämmas över dessa två saker (och därför måste jag ibland kompensera med att kolla på den snygga videon till min nya favoritlåt med hypade Grimes), men sedan känner jag att jag borde embraca mina svagheter. Faktum är att jag nog är en Belieber just för att ta avstånd från det här supercreddiga, som ibland ärligt talat kan göra mig lite illamående. För mig handlar det liksom om ett ironiskt gillande, där just det faktum att han anses vara töntig (och en stor grupp människor typ driver hatkampanjer mot honom, vilket för övrigt är så jävla töntigt*) är det som är roligt. Reaktionen man får när man sjunger med i en Bieberlåt på en fest är faktiskt obetalbar. Och det kunde ha varit värre. Jag hade kunnat gilla Melissa Horn.
*Alltså. Att bli provocerad bara för att han främst attraherar tonårstjejer, och att använda bög som skällsord i sammanhanget, är så ENKELT. (Som den här facebookprofilen som just nu delas med andra på facebook med intelligenta kommentarer som: "äntligen någon som säger något om bögen o divan!") Och att dessutom tro att man är cool när man gör det är så FRUKTANSVÄRT ocoolt.
Dagens låt: Gold On The Ceiling - The Black Keys
If someone could break your neck.
Äckligt - Ansiktet
(Som jag redan skrivit lite om här.)
"Så jag jonglerar med brinnande bajskorvar tills jag dör"
Brinnande? Bajskorvar? Död!
För något år sedan var det "I throw my hands up in the air sometimes" i Dynamite - Taio Cruz. Jag kände bara: jaha. Jag sätter ibland den ena foten framför den andra, men inte fan skriver jag en låt om det.
Dagens låt: Oblivion - Grimes
When she lets me slip away, she turns me on, all my voilence is gone.
Det var på en fest för några år sedan då jag pratade om musik med en tjej jag inte kände. Hon sa att hon gillade The XX. Jag hade precis läst om dem och svarade inställsamt att "ja, de har jag hört talas om, de är helt okej", innan jag egentligen hann tänka mig för. Och från INGENSTANS kom någon annan in och bara: "The XX, vad spelar de för slags musik?", och den här tjejen vänder sig till mig och bara: "ja, vad ska man säga att de spelar...?". Som något jävla läxförhör! Här insåg jag ju snabbt mitt misstag, för jag hade ju faktiskt aldrig HÖRT något med The XX, utan bara hade sett något jävla uppslag om dem i NME, och hade ju ingen ANING om hur de lät. Och i det ögonblicket jag hör mig själv säga: "Alltså, jag gillar ju inte det här med att dela in musik i genrer...".
Förresten. Det här med att jag ska se Blur på Way Out West bara några dagar innan de lägger av för evigt känns så sjukt jävla stort. Här är min just nu bästa video, där geniet Damon Albarn sjunger fint om sitt heroinmissbruk*, och är så där typiskt 90-talssnygg att man liksom DÖR.
*Låtar om droger har, av oklar anledning, alltid tilltalat mig aningen för mycket. Mer om det en annan gång.
Dagens låt: Beetlebum - Blur
A thousand different versions of yourself.
Det var en trevlig tillställning (James Mercer visade sig inte bara vara en av världens bästa textförfattare, utan besitter tydligen också en av världens mest stabila falsetter), men som tyvärr hamande lite i skuggan av den fruktansvärda publiken. Förutom att gruppen extremt långa killar var klart överrepresenterad, stötte jag även på den nya regerande mästaren i sämsta-människa-att-stå-brevid-på-en-konsert-kategorin (som alltså slog ut den tidigare titelinnehavaren: den höga killen i kodräkt som inte kunde stå upp, men som kunde blåsa såpbubblor på Hultsfred '08). Den här killen var irriterande på fyra olika sätt:
1. Han var lång.
2. Han hade en stickig kofta.
3. Han krävde tredubbelt så stort utrymme som oss andra eftersom han envisades med att demonstrativt gunga överkroppen både framåt, bakåt och åt sidorna. (Detta i kombination med den stickiga koftan ledde till att jag fick skavsår på armen. Nästan iallafall.)
4. Han blev arg, och protesterade högljutt, på ALLA som gick förbi honom. (På en spelning där baren ligger precis brevid scenen måste man fan acceptera att folk rör på sig.)
Ja, men förutom detta var det som sagt angenämt.
Dagens låt: Sleeping Lessons - The Shins
He asked me not to go too fast.
Dagens låt:
Wandering lost in a town full of frowns.
Dagens låt: You're So Great - Blur
Just hear the beat drown over all this lonesome sound.
Därför brukar jag ta tillfället i akt vid de lite lugnare låtarna, då man känner att man överlever utan att hoppa omkring, och filma en stund med mobilen. Igår var EXAKT en sådan kväll. Wu Lyf var helt jävla ofattbart bra, och jag lyckades spela in en riktigt fin del av spelningen. Trodde jag. Men när jag kom hem upptäckte jag att videon var ungefär såhär:
Lyckligtvis har någon annan spelat in en video som är mer representativ för kvällen. Tror till och med att man kan se en skymt av mig där i folkvimlet.
World Unite! Lucifer Youth Foundation.
Dagens låt: We Bros - Wu Lyf
You made the place a minefield.
Jag har länge undvikit ämnet, men nu kan jag inte hålla det inom mig längre. Igår kväll hände något som gjorde att jag insåg att jag måste prata om det. Melodifestivalen. En och en halv timme av mitt liv jag aldrig kommer få igen. Men det är ju lite som folk brukar säga om bilolyckor, man vill inte se men man kan inte låta bli att titta. Nog om det. Jag fann nämligen några likheter som jag skulle vilja uppmärksamma allmänheten på:
Andreas Johnssons låt (som jag tyvärr inte hittat på youtube), lät den inte typ EXAKT som The Beautiful Ones med Suede?
Och Björn Ranelid, har han inte hämtat lite väl mycket inspiration från Östergötlandsprofilen Pontiak?
(Rekommenderar starkt att man tittar på hela Pontiak-videon, men har man bråttom och vill hoppa direkt till the good stuff är det bara att spola fram till ca 2.30)
Kom ihåg var ni hörde det först.
Dagens låt: Detonate - AC4
I will shake myself into your pocket.
Och det är PRECIS därför Thom Yorke är ett geni.
Dagens låt: Lotus Flower - Radiohead
The waves crash down inside.
Den främsta anledningen till att jag inte gillar Grammisgalan är för att SVT inte vågar direktsända den, på grund av det här:
Det är ju precis sådana ögonblick som gör livet värt att leva!
You want to jump and dance, but you sat on your hands and lost your only chance.
Ska bara upp och hämta en och annan sak på vinden...?
Är det liksom det mest nyskapande de kan komma på, att använda engelska ord? Sitter de på riktigt och bara:
