Well I've been twisting to the sun and the moon.
Mitt planerade ESC-inlägg för lördagen uteblev tyvärr på grund av trötthet, och sedan kan man ju undra om inte min frånvaro sedan dess berodde på att mitt liv efter Eurovisionen plötsligt saknade mening. Svaret på den frågan KANSKE kan vara ja. Men mest är det för att jag har jobbat.
Idag gick jag för övrigt vilse på vägen till jobbet. Som har legat på samma plats i alla de tre år jag jobbat där. Och dessutom ligger i samma lilla by där jag växt upp. Och i och med det kan vi väl en gång för alla konstatera att jag har världens sämsta lokalsinne.
Dagens låt: re:stacks - Bon Iver
I think I've got a feeling I've lost inside.
Nej, nu måste jag sluta. Har ju en tenta att skriva klart också. Och då gör jag det enda vettiga - sätter på en 10 timmar lång version av Taking the Hobbits to Isengard och öppnar dokumentet.
Dagens låt: Roll With It - Oasis
Ps. Ni vet den här feeden man får upp på höger sida i Spotify, där man kan se vad ens vänner lyssnar på just nu? En dag hoppas jag att jag ska kunna kolla dit utan att se att någon lyssnar på Somebody That I Used To Know med Gotye.
You get a dose and a ghost.
To be continued...
No matter how low, there's always further to go.
Serbien
Kvällens startfält är en jämn smet av medelmåttighet (med några få undantag), där det känns som om 70% består av kvinnor med mörkt, långt hår som sjunger ballader på främmande språk, och jag tyckte det var ganska svårt att skilja agnarna från vetet. Men friskt vågat hälften vunnet, eller vad man brukar säga. (Ja, idag är en dag då jag vältrar mig i ordspråk.) Jag gillar Serbien och Turkiet bäst, och så kan jag ju inte riktigt motstå ett bidrag från Bosnien & Hercegovina, men jag tror tyvärr inte att de kommer gå vidare.
Om vi ska diskutera bottennappen istället, för ärligt talat är det ju alltid roligast, så skulle jag vilja hävda att Georgiens bidrag är det absolut äckligaste jag någonsin har sett. (Titta extra noga vid 2.00.)
Här har vi alltså en man som är både en avkylare och en mäklare. Och, ja, han får väl peta på bäst han vill så länge han håller sig långt borta från mig.
Dagens låt: Movin' On - Blur
Pour the apple carts up from silvery hill.
Några tankar om Eurovisionen igår.
- Vem fick för sig att Big Brother-Gurkan skulle representera Montenegro?
- Skönt att Greklands Eleftheria Eleftherio drog upp den obefintliga kjolen och visade trosorna redan efter 3 sekunder. Då var ju skadan liksom redan skedd så man kunde slappna av sedan.
- Lettland... Alltså, att försöka rädda en dålig låt genom att sjunga att den är "beautiful" och något som "everybody loves" gör den INTE bättre. Dessutom kan det vara en fördel om man kan uttala de namn man namedroppar, själv har jag nämligen aldrig hört talas om den där Sir Paul Mackarney. Ett litet tips bara.
- På något sätt kändes det ganska passande att San Marinos koreografi till största delen bestod av att göra loser-tecknet.
- Varför upprepades ordet "nudlsuppn" (som också betyder nudelsoppa) ett flertal gånger i en låt om att skaka rumpa?
- Fint att Jedwards frisyrer hade lagt sig lite, och att de då såg ut som kloner av Edward Cullen (= andra halvan inne hos alla tonårsflickor).
- Spännande att Colin Farrell/Edward Norton tävlade för Moldavien iklädd någon slags skomakarutstyrsel.
Angående min tippning ger jag mig själv godkänt då jag lyckades pricka in 8 av 10. Speciellt eftersom jag förstod att Moldavien skulle gå bra, när inte ens självaste Christer Björkman gjorde det. Däremot blev jag lite förvånad över att Albanien gick vidare. Trodde att det skulle vara lite för svårsmält, men tydligen inte. Kul. Jag anser nämligen att en människa som kan låta som en theremin av principskäl ALLTID ska premieras. Trist också att Israel inte gick vidare. Det var ju precis så där galet och glatt (på gränsen till barnprogram) som jag tycker att Eurovision ska vara. Ändrade dock snabbt min uppfattning om Ungern, så hade jag fått gissa efter alla framträdanden hade jag nog bytt ut dem mot Schweiz (som jag inte tyckte höll måttet riktigt) och fått 9 rätt. Men jag är inte den som ältar, jag har redan siktat in mig på morgondagens delfinal istället.
Dagens låt: Apple Carts - Damon Albarn
Throw it to the universe.
Island
Det är alltid lite av en sport att gissa sånt här utan att ha sett något slutgiltigt nummer (ofta hottas de ju upp betydligt jämfört med dem i hemlandet), men jag har ändå gjort ett försök. Min personliga favorit ikväll är nog Israel. Annat värt att nämna är väl San Marinos bidrag, som mycket väl kan vara det sämsta i historien.
Det är inte bara att låten skulle kunnat vara specialskriven åt Rebecca Black, utan även Valentina Monettas övertydliga mimning gör att någonting dör långsamt inom mig. Som tur är blir plågan relativ kort, för när hon vid 2.08 sjunger "How about a little chat?" svartnar allt.
Tänkte att jag skulle bjuda på någon liten anekdot från mitt liv också, för att inte tappa alla mina läsare, men förutom att min nyvunna passion för blommor resulterat i att båda exemplaren fortfarande lever, har jag inte så mycket att komma med. (Det kan också bero på att det för tillfället är mamma som vattnar dem.)
Pokušaću da te poljubim a ti se pravi luda.
Pokusaj - Laka
Bosnien-Hercegovinas bidrag år 2008 som kom på 10:e plats med 110 poäng. Det här är garanterat det konstigaste och bästa som någonsin tävlat i ESC. Det hängs tvätt, det sjungs om att äta bananer (!), kärlek och att falla ur träd medan fyra tjejer i brudklänning står och stickar. Har också för mig att de ville ha med levande hönor på scenen, men fick inte tillåtelse till det. Men det är ju tanken som räknas. Dessutom påminner det lite om Arcade Fire, vilket är ungefär det bästa betyg en låt kan få.
Je suis une poupée de cire, une poupée de son.
Poupée de cire, poupée de son - France Gall
Det här är alltså Luxemburgs vinnande bidrag från 1965 med underbara France Gall. Tyvärr går inte det här klippet att bädda in, så för att se det får ni klicka på bilden, och för guds skull gör det, för det här är så sött och fint och glatt och vemodigt samtidigt. Texten innehåller tydligen många tvetydigheter som gör den svår att översätta (enligt Wikipedia), men på ett ungefär sjunger hon att hon är en docka av vax och sågspån vars hjärta är ingraverat i sånger.
Siren in my head is making awful sound.
Eurovisionnostalgin fortsätter. Idag = bronsmedaljen.
Siren - Malcolm Lincoln
Estlands bidrag 2010, och en låt som faktiskt är bra på riktigt, vilket är ganska sällsynt i den här tävlingen. Tyvärr brukar det ju också vara så att de låtarna inte heller går så bra, och mycket riktigt gick den här låten inte ens vidare från semifinalen. Men en kul anekdot kan jag ändå liva upp med: bandnamnet Malcolm Lincoln syftar till en tävlande i Vem vill bli miljonär som blandade ihop namnen Malcolm och Abraham Lincoln. Lätt hänt.
Hesh’art li rak milim.
ESC-veckan fortsätter, idag: plats 4.
Milim - Harel Skaat
Det här var Israels bidrag år 2010 och var förhandstippat att gå bra, men hamnade bara på 14:e plats med 71 poäng. Snopet. Både Harel och hebreiskan är ju superfin. Jag vet att han sjunger någonting med: "du lämnade mig med bara ord", och om jag sedan ska tolka fritt med mina obefintliga kunskaper i hebreiska tycker jag det låter om att han sjunger "serche mandolin" en massa gånger i refrängen, och "gamla kerka" vid 1:48. Därför tänker jag mig att han letar efter en mandolin i en gammal kyrka.
I will follow my star till the end of my days.
Plats 5 på min lista över bästa ESC bidrag.
My Star - Brainstorm
Det här var Lettlands bidrag år 2000, och kom på 3:e plats med 136 poäng. Här är det väl egentligen bara ett ord som känns väsentligt: DANSEN. Herregud vad jag fascinerades av den när jag var liten, jag var ju bara 10 år, och refererade till sångaren som "han med spaghettibenen" i flera år efteråt (ni ser, jag var ju sjukt fyndig redan som barn). Det är först på senare år jag har upptäckt att själva låten också är rätt härlig.
Lane moje ovih dana.
Tisdag och Eurovision-nostalgi. Idag har vi kommit till den delade 6:e platsen på listan över mina bästa bidrag någonsin. Men det börjar ju dra ihop sig till årets festival nu, och herregud, till och med jag börjar ledsna lite på den här bloggserien. Så, vad säger ni? Ska vi köra en hel temavecka och få det överstökat? Då kör vi.
Lane Moje - Zeljko Joksimovic
Serbiens bidrag från 2004 som kom på 2:a plats med 263 poäng (vann gjorde den betydligt sämre Wild dancer's med Ruslana från Ukraina). "Lane moje" betyder typ "min älskling", men jag har alltid tänkt att Lane och Moje är Serbiens motsvarighet till Nicke och Mojje. Barnprogrammet ni vet. Hursomhelst är det en mycket fin låt.
Caroban - Nina
Serbiens bidrag 2011, slutade på en 14:e plats med 85 poäng. Det finns väl egentligen inte mycket mer att säga än att Nina är fin, Caroban betyder magisk och att man blir glad.
I got so much to do, I ain't got much time.
De är inte riktiga, utan någon form av svaga, genomskinliga solglasögon som jag ibland tar på mig när jag är själv och vill känna mig lite extra intelligent. Och snygg. Känslan är ungefär som att vara utklädd till en sexig bibliotekarie eller något. Ett perfekt sätt att liva upp en tråkig dag på, eller att göra tråkiga, viktiga saker som att plugga eller betala räkningar lite roligare. Att internetbanken sedan låg nere så att jag hamnade här istället var ju inte mitt fel. Men nu får jag ju istället tillfälle att berätta om mitt nya favoritband.
Orkestern heter Alabama Shakes och spelar musik som låter gammal. Bluesig rock typ. Deras debutplatta släpptes nu i våras och har gått på repeat ett bra tag hos mig. Det tog mig dock en hel vecka att förstå att sångaren i själva verket var en sångerska, trots rader som "come on girl" och "I'm still somebody's daughter". Men sådana saker som kön spelar ju ingen roll, speciellt inte vid 2:03-2:09.
You gotta take me back 'cause I'm still somebody's daughter.
Idag var jag i vår sommarstuga för första gången sedan mamma och pappa gallrade skogen, och jag började på riktigt gråta lite när jag såg hur många träd de fällt. Blev tvungen att gå in i boden och torka tårarna och genomgå lite luktterapi (jag ÄLSKAR verkligen lukten av bensin). Herregud, det här är inte ens överdrivet på något sätt. Först tänkte jag att min kärlek till träd kanske är lite mer passionerad än jag tidigare trott, men sedan insåg jag vilken tid i månaden det är. PMS.
Dagens låt: Goin' To The Party - Alabama Shakes
Förresten, har gjort lite research angående mitt citrusträd, och frukten visade sig inte bara vara ätbar utan besitter även helande krafter. Jag upprepar: HELANDE KRAFTER. Jag ser oändliga möjligheter med detta.
Perfect life.
Jag har som bekant lite mycket att stå i nuförtiden, (jobbar ca 230 timmar den här månaden samtidigt som jag pluggar på 150 %) och det är inte bara bloggen som blir lidande, utan även mitt tidigare överflöd av fritid. (Det är möjligt att dessa två hänger ihop lite.) Hursomhelst bestämde jag mig idag för att skaffa en ny passion i livet, och har därför införskaffat en passionsblomma som jag ska vårda ömt. Och med passion.
Köpte också någon form av citrusträd, inte bara för att jag sedan innan älskar träd, utan för att det alltid har varit något av en dröm för mig att ha ett citrusträd. (Ännu en punkt att bocka av på min bucket list.)
Tror inte att trädet kommer överleva speciellt länge, då jag inte har någon aning om hur det ska skötas. Eller om frukten kanske kan ätas? Åh gud, om det går ska jag bli en sån där person som tar hand om sina blommor, och när folk kommer hem till mig ska de inte ens få plats för att min lägenhet är som en blomdoftande djungel. Med hög luftfuktighet. Och ut ur köket ska jag komma, med vattenkanna och sprayflaska i högsta hugg och bara: "Är ni sugna på lite limepaj?", plocka ner en frukt från mitt citrusträd och göra paj. Och färskpressad juice. Och lemoncurd. (I mitt huvud är det här citrusfrukten som ni märker både lime, apelsin och citron.) "Vilken passion hon har för blommor och paj!" kommer alla att tänka.
Ska åka till jobbet nu.
Dagens låt: Perfect Life - Belong
Im alone in life to say, I love the chivers anyway.
Äntligen tisdag, och 7:e platsen på min lista över de bästa bidragen i Eurovision Song Contest.
Divine - Sébastien Tellier
Den här låten tävlade för Frankrike år 2008 och slutade på en delad 18:e plats (tillsammans med Charlotte Perelli) med 47 poäng. Aldrig tidigare hade Frankrike ställt upp med en låt som hade så mycket engelsk text (förutom några enstaka franska rader är hela låten på engelska) vilket skapade stort missnöje hos fransmännen och det franska parlamentet (!). Här finns det många olika komponeneter som gör att jag gillar låten: 1. Man blir glad. 2. Han har skägg. 3. Videon är kul. 4. När de uppträdde hade körtjejerna på sig lösskägg.
Too much blood.
Fick för första gången sedan Valborg tid över för att sörja mitt hår en stund. Jag var ju liksom rätt nöjd med insikten att jag aldrig skulle behöva gå till frisören igen, men den här situationen kräver kanske mer än mina högst amatörmässiga hårklippar-skills klarar av.* Eller så bara lever jag med det.
Betalade en förmögenhet för en glass som smakar äppelpaj, och först hemma insåg jag mitt fatala misstag - varför köpa en glass som smakar äppelpaj när man istället kan äta äppelpaj med glass?
Dagens låt: Too Much Blood - Howler
* Den dagen jag insåg att jag kunde klippa mitt eget hår, och vilken besparing på hushållspengarna det skulle innebära, beslöt jag att fira med att gå ut och spendera ohämmat på krogen. Kvällen slutade med att jag, efter några glas för mycket (och efter stängning), lekte Hunger Games själv i skogen och tog bussen hem klockan 5 på morgonen. Exakt vilken poäng den här anekdoten skulle fylla är lite oklart, men jag är ledig och lycklig och kände för att bjuda lite på mig själv. Det är bara att ta emot.
Alcohol holiday, I'm a drunken base drum.
Så har det varit Valborg, och jag känner mig ärligt talat lite tom inombords. Det är ju så, att har man för roligt kommer livet och straffar en efterråt. Ungefär som när jag var 12 år och åkte in till Uppsala med mina kompisar, och vi gick på stan SJÄLVA för första gången. Det var stort, spännande och givetvis roligt. Vi gick runt och fnissade som bara 12 åriga flickor på stan kan göra. Mot slutet på dagen skulle vi ta ett kort i en fotoautomat, och här nådde väl fnittrandet någon slags höjdpunkt, innan den fick ett abrubt slut då en främmande, äldre tjej ställde sig i öppningen av automaten, där vi hade lyckats pressa in våra fem oskyldigt skrattande barnkroppar, och spottade på oss.
Anledningen till detta var att hon hade fått för sig att vi hade kallat hennes kompis för hora, och när hon hade lugnat ner sig lite bad hon oss att inte polisanmäla henne eftersom hon redan hade varit i lite "klameri med rättvisan" så att säga. Det hela var en mycket märklig upplevelse, och nu när jag är lite visare av livserfarenhet har jag insett att detta är livets gång. När man har för roligt kommer det alltid att komma en spottloska i ansiktet så att man ska komma ner på jorden igen. Den här gången räckte det med att vakna upp den 1:a maj och inse att gårdagen aldrig skulle komma igen. Jag kommer aldrig mer ha en fest där det dricks tändvätska, åsnor tejpas upp på lyktstolpar, navlar piercas med säkerhetsnål och folk får håret klippt.
Dagens låt: The Marvelous Dream - Damon Albarn
Lejla.
Eftersom det är tisdag fortsätter idag bloggserien mina bästa ESC-bidrag någosnin. Här är plats 8.
Lejla - Hari Mata Hari
Ännu ett bidrag från Bosnien & Hercegovina (ja, det är mitt favoritland i dessa sammanhang.) Den här låten tävlade år 2006 och hamnade på 3:e plats med 229 poäng. Jag antar att de sjunger om någon slags olycklig kärlek till någon vacker Lejla, men man kan inte veta så noga. Det är också just det jag gillar, man får liksom bestämma lite själv vad låten handlar om. Jag tänker mig till exempel att Lejla står och bakar och kommer på att hon inte har några ägg, och måste ta sig över en äng med vissnande maskrosor som sprids för vinden när hon springer, för att ta sig till grannen och låna några nyvärpta, superekologiska ägg. Till exempel.
