Ikväll jobbar jag mitt sista pass innan semestern, och det känns som att det behövs. Inte bara har jag börjat förväxla ord och svamla*, som är mitt vanliga trötthetstecken, jag har dessutom spenderat en hel vecka med att titta på yaoi. För er normala människor som inte känner till detta fenomen kan jag berätta att det är en form av anime/manga vars handling fokuserar på kärlek mellan unga män, även kallat shōnen-ai eller Boy's Love (BL) lite beroende på graden av erotiska inslag.

 

Tillsammans med feminism och anti-rasism är HBTQ-rättigheter en av mina hjärtefrågor - att en ska få älska (eller bara ligga med) vem en vill är så oerhört självklart för mig att jag inte ens kan förstå hur vissa andra inte verkar hålla med? Därför ÄLSKAR jag också TV-serier och filmer där en får se lite gay love, och nu menar jag inte att jag gillar det på samma sätt som en straight kille kanske gillar lesbisk porr, jag tycker bara att det är fint (och viktigt) att se samkönad kärlek i populärkulturen. Så, när jag hörde talas om denna genre av anime blev jag naturligtvis superlycklig och satte genast igång med serien Sekaiichi Hatsukoi.

 

 

Den handlar om ett gäng killar som arbetar på ett förlag som ger ut shojo manga (manga för unga tjejer). Ganska snart visar det sig att exakt ALLA på denna redaktion är gay. Eller gay och gay, det visade sig också att detta inte riktigt var en skildring av homosexualitet, utan snarare någon slags tonårstjejsfantasi om snygga killar tillsammans. Ytterst få av karaktärerna är uttalat gay, tvärtom är den absolut vanligaste repliken: "Men vi är ju killar båda två!". Pardynamiken bygger på föreställningen om seme och uke, det vill säga att det finns en som "ger" och en som "tar", och nu pratar vi inte bara om i sängkammaren (en får faktiskt se mycket lite sådant). Det är i stort sett exakt samma pardynamik som finns i cirka all romantisk chick-lit, där semen har "manliga" egenskaper och uken intar den "kvinnliga" rollen. Här är mina spaningar på vanligt förekommande egenskaper hos dessa två typer av karaktärer:

 

Seme - lång, snygg, tystlåten och mystisk/farlig, röker, har ett bra jobb/mycket pengar, kan knyta en slips, hyser stark oro för att andra ska bli förkylda.

 

Uke - kort, söt, nervös, osäker, blir generad av ALLT, helt omedveten om att andra (både tjejer och killar) finner honom attraktiv, vilket ofta leder till svartsjukedraman.

 

En annan mindre bra grej är att kärleksscenerna oftast har en underton av våldtäkt (!), dvs uken gör halvhjärtade motståndsförsök (oftast pga tycker att det vore skämmigt om semen fattar hur upphetsad/kär han egentligen är) medan semen är helt uppfylld av sin gränslösa kärlek och inte kan lägga band på sig själv. Detta har iallafall fört något gott med sig, jag har nämligen utökat min japanska vokabulär.