I got lost, you got torn apart.
It clutched the light, the hallow bright.
* Topp 3 roliga djur:
Keeps me up until the dawn.
Dagens låt: White Nights - Oh Land
* Eller ja, dåligt samvete har jag ändå, gjorde nämligen ett litet förhastat beslut som ledde till att ett helt folkslag förintades. Ja, ja, så kan det gå.
I need time to stay useless.
Now here I cannot feel the wind.
Nu är jag hemma i min lägenhet och har köpt nya TV-spel för hela lönen**, och därmed är även denna veckas ledighet kvalitetssäkrad.
Dagens låt: The Reeling - Passion Pit
** Lugn mamma, det där var en så kallad överdrift. Sådana används ibland i bloggvärlden för att få ens liv att verka mer "intressant" och "spännande". (Notera gärna citationstecknen i detta fall.)
You're in high school again.
En bra grej med att bo hos mamma och pappa är att det är gratis och att man oftast slipper laga mat, en lite sämre grej är att jag fortfarande måste betala hyra för en lägenhet jag knappt hinner vara i och att jag inte får sova i min egen säng. Men det absolut sämsta är ändå att man ofta stöter på gamla klasskompisar från mellanstadiet när man går på ICA. Jag skulle nästan vilja påstå att cirka 50% av dem faktiskt jobbar på just ICA. Det jobbigaste med det där är att något otroligt dumt inom mig vill utbrista: "Ja, jag är ju bara här på BESÖK jag. Har ju flyttat till Uppsala nu vet du.". Och det är ju så förbannat malligt att man dör. Jag kan förstå att andra trivs, kanske har fått ett jobb och så, men själv känner jag mig skyldig mitt tonårsjag att flytta därifrån, om så bara för några år åtminstone. Men efter ett tag kommer jag på mig själv med att inse att det kanske är jag som är idioten ändå - varför har man egentligen valt att vara singel i en stad där man spenderar dagarna med att läsa serier och spela TV-spel, när man kunde bott kvar och säkert varit gift och tvåbarnsmamma vid det här laget?
Dagens låt: School - Nirvana
In the letters from the lovers in a land gone wrong.
Vi bodde i en liten fiskestad, som jag tyckte kändes PRECIS som den där staden i Uncharted 3 där man blir jagad och måste hoppa mellan balkonger.
Once a year I’ll see them for a week or so.
De unga, strandsnygga kompisgängen.
Förstagångsresenärerna.
Förstagångsresenärerna kommer till Arlanda i flock, iklädda "sköna reskläder", gärna Onepiece, och kan även kännas igen på deras förvirrade uppsyn. Det är de som aldrig går framåt, utan stoppar upp kön till incheckningen, medan de står och pratar högt med varandra om deras okunskap. "Va? Får man inte ha med sig nagelsax i handbagaget?"
This is the end, beautiful friend.
Dagens låt: The End - The Doors
Won't you lay me down in the tall grass and let me do my stuff.
Idag befinner jag mig i en liten fiskeby på en kroatisk ö, där det luktar sardin och är 38 grader varmt. Det kan man ju liksom ge sig fan på, att om man hamnar i paradiset på jorden så måste det ju vara helvetesvarmt och lukta fisk. Men trots att jag dessutom lyckats få fyra nyanser av brunt på benen klagar jag inte. Jag har nämligen min Batman tidning och en iPad full med The Walking Dead, de har god öl, och jag får tillbringa ledig tid med min fina familj.
Dagens låt: Second Hand News - Fleetwood Mac
I'm on a plain, I can't complain.
För att sedan kunna njuta maximalt av veckan har jag självklart förberett mig sedan en lång tid tillbaka med att fixa e-böcker, ljudböcker, serietidningar, böcker, musik, film och TV-serier till både telefon, iPod och iPad. Exempelvis började första gallringen av böcker redan för flera veckor sedan, och såg ut såhär:
Jag har sagt till mamma och pappa att jag bara har tagit med mig tre böcker, men egentligen är det fyra... och två serietidningar.
What's the story, morning glory.
Eftersom jag aldrig dödar något djur utom myggor har den fått sitta kvar i några dagar. Istället för att erkänna att jag är mer rädd för att döda äckliga kryp än för själva djuren, har jag istället valt att se på det som mitt nya husdjur. Så nu delar vi rum, blomman, krypet och jag.
Igår hände förresten en underlig sak. Jag dagdrömmer ganska mycket (ja, det är faktiskt en av mina absoluta favoritsysslor), men igår kväll kunde jag helt plötsligt inte se vanliga människor framför mig, utan alla såg ut såhär:
Det hela var som ni säkert förstår mycket obehagligt, och jag har ingen aning om vad det säger om mitt psyke, men jag vill med största säkerhet påstå att det beror på för lite sömn och för mycket jobb. Ja, nu för tiden orkar jag faktiskt inte mycket mer än att vältra mig i skräplitteratur, och när jag försöker göra något annat, till exempel blogga, drabbas jag av akut illamående och huvudvärk. Vet inte riktigt vad det här kan vara symptom på, men att semestern jag ska åka på om några dagar är välbehövlig, det råder det inga tvivel om.
Well I've been twisting to the sun and the moon.
Mitt planerade ESC-inlägg för lördagen uteblev tyvärr på grund av trötthet, och sedan kan man ju undra om inte min frånvaro sedan dess berodde på att mitt liv efter Eurovisionen plötsligt saknade mening. Svaret på den frågan KANSKE kan vara ja. Men mest är det för att jag har jobbat.
Idag gick jag för övrigt vilse på vägen till jobbet. Som har legat på samma plats i alla de tre år jag jobbat där. Och dessutom ligger i samma lilla by där jag växt upp. Och i och med det kan vi väl en gång för alla konstatera att jag har världens sämsta lokalsinne.
Dagens låt: re:stacks - Bon Iver
You get a dose and a ghost.
To be continued...
You gotta take me back 'cause I'm still somebody's daughter.
Idag var jag i vår sommarstuga för första gången sedan mamma och pappa gallrade skogen, och jag började på riktigt gråta lite när jag såg hur många träd de fällt. Blev tvungen att gå in i boden och torka tårarna och genomgå lite luktterapi (jag ÄLSKAR verkligen lukten av bensin). Herregud, det här är inte ens överdrivet på något sätt. Först tänkte jag att min kärlek till träd kanske är lite mer passionerad än jag tidigare trott, men sedan insåg jag vilken tid i månaden det är. PMS.
Dagens låt: Goin' To The Party - Alabama Shakes
Förresten, har gjort lite research angående mitt citrusträd, och frukten visade sig inte bara vara ätbar utan besitter även helande krafter. Jag upprepar: HELANDE KRAFTER. Jag ser oändliga möjligheter med detta.
Perfect life.
Jag har som bekant lite mycket att stå i nuförtiden, (jobbar ca 230 timmar den här månaden samtidigt som jag pluggar på 150 %) och det är inte bara bloggen som blir lidande, utan även mitt tidigare överflöd av fritid. (Det är möjligt att dessa två hänger ihop lite.) Hursomhelst bestämde jag mig idag för att skaffa en ny passion i livet, och har därför införskaffat en passionsblomma som jag ska vårda ömt. Och med passion.
Köpte också någon form av citrusträd, inte bara för att jag sedan innan älskar träd, utan för att det alltid har varit något av en dröm för mig att ha ett citrusträd. (Ännu en punkt att bocka av på min bucket list.)
Tror inte att trädet kommer överleva speciellt länge, då jag inte har någon aning om hur det ska skötas. Eller om frukten kanske kan ätas? Åh gud, om det går ska jag bli en sån där person som tar hand om sina blommor, och när folk kommer hem till mig ska de inte ens få plats för att min lägenhet är som en blomdoftande djungel. Med hög luftfuktighet. Och ut ur köket ska jag komma, med vattenkanna och sprayflaska i högsta hugg och bara: "Är ni sugna på lite limepaj?", plocka ner en frukt från mitt citrusträd och göra paj. Och färskpressad juice. Och lemoncurd. (I mitt huvud är det här citrusfrukten som ni märker både lime, apelsin och citron.) "Vilken passion hon har för blommor och paj!" kommer alla att tänka.
Ska åka till jobbet nu.
Dagens låt: Perfect Life - Belong
Too much blood.
Fick för första gången sedan Valborg tid över för att sörja mitt hår en stund. Jag var ju liksom rätt nöjd med insikten att jag aldrig skulle behöva gå till frisören igen, men den här situationen kräver kanske mer än mina högst amatörmässiga hårklippar-skills klarar av.* Eller så bara lever jag med det.
Betalade en förmögenhet för en glass som smakar äppelpaj, och först hemma insåg jag mitt fatala misstag - varför köpa en glass som smakar äppelpaj när man istället kan äta äppelpaj med glass?
Dagens låt: Too Much Blood - Howler
* Den dagen jag insåg att jag kunde klippa mitt eget hår, och vilken besparing på hushållspengarna det skulle innebära, beslöt jag att fira med att gå ut och spendera ohämmat på krogen. Kvällen slutade med att jag, efter några glas för mycket (och efter stängning), lekte Hunger Games själv i skogen och tog bussen hem klockan 5 på morgonen. Exakt vilken poäng den här anekdoten skulle fylla är lite oklart, men jag är ledig och lycklig och kände för att bjuda lite på mig själv. Det är bara att ta emot.
Alcohol holiday, I'm a drunken base drum.
Så har det varit Valborg, och jag känner mig ärligt talat lite tom inombords. Det är ju så, att har man för roligt kommer livet och straffar en efterråt. Ungefär som när jag var 12 år och åkte in till Uppsala med mina kompisar, och vi gick på stan SJÄLVA för första gången. Det var stort, spännande och givetvis roligt. Vi gick runt och fnissade som bara 12 åriga flickor på stan kan göra. Mot slutet på dagen skulle vi ta ett kort i en fotoautomat, och här nådde väl fnittrandet någon slags höjdpunkt, innan den fick ett abrubt slut då en främmande, äldre tjej ställde sig i öppningen av automaten, där vi hade lyckats pressa in våra fem oskyldigt skrattande barnkroppar, och spottade på oss.
Anledningen till detta var att hon hade fått för sig att vi hade kallat hennes kompis för hora, och när hon hade lugnat ner sig lite bad hon oss att inte polisanmäla henne eftersom hon redan hade varit i lite "klameri med rättvisan" så att säga. Det hela var en mycket märklig upplevelse, och nu när jag är lite visare av livserfarenhet har jag insett att detta är livets gång. När man har för roligt kommer det alltid att komma en spottloska i ansiktet så att man ska komma ner på jorden igen. Den här gången räckte det med att vakna upp den 1:a maj och inse att gårdagen aldrig skulle komma igen. Jag kommer aldrig mer ha en fest där det dricks tändvätska, åsnor tejpas upp på lyktstolpar, navlar piercas med säkerhetsnål och folk får håret klippt.
Dagens låt: The Marvelous Dream - Damon Albarn
There you go on the dark end of the street.
Det är liksom ödet. Men att kunna skratta åt det, det kallas galghumor.
Dagens låt: You Ain't Alone - Alabama Shakes
Tell her she's the light, light, light of the world.
Men det slutar inte där. Under rubriken "Majs - en förunderlig växt" berättar en gammal man om hur majsen talar till honom. Man kan även finna svar på svåra existensiella frågor som "Vad skulle vi ta oss till utan åsnorna?" och "Vad som krävs av en elefantskötare?". Och för den som vill veta mer om hår och hårvård finns en hel artikel ängad åt även detta ämne.
Jag skulle vilja hävda att upptäckten av den här sidan är ungefär det bästa som hänt mig någonsin. Det kan kanske liknas vid Jonas Adners fascination för damklädesboutiquen Parella. Om man jämför med andra uppslagsverk som anses "pålitliga", föredrar jag nog det här, eftersom den inte bara erbjuder svar utan också STÄLLER FRÅGOR som jag inte ens visste att jag ville ha svar på. Briljant.
Dagens låt: Tell Her She's The Light Of The World - Winhill/Losehill
