För er som undrar hur jag och min passionsblomma mår kan jag med glädje meddela att passionsblomman lever och frodas. Jag önskar bara att jag kunde säga detsamma om min passion till blomman. Någon annan som däremot verkar känna varmare känslor för växten är det här fula djuret.



Eftersom jag aldrig dödar något djur utom myggor har den fått sitta kvar i några dagar. Istället för att erkänna att jag är mer rädd för att döda äckliga kryp än för själva djuren, har jag istället valt att se på det som mitt nya husdjur. Så nu delar vi rum, blomman, krypet och jag.

Igår hände förresten en underlig sak. Jag dagdrömmer ganska mycket (ja, det är faktiskt en av mina absoluta favoritsysslor), men igår kväll kunde jag helt plötsligt inte se vanliga människor framför mig, utan alla såg ut såhär:



Det hela var som ni säkert förstår mycket obehagligt, och jag har ingen aning om vad det säger om mitt psyke, men jag vill med största säkerhet påstå att det beror på för lite sömn och för mycket jobb. Ja, nu för tiden orkar jag faktiskt inte mycket mer än att vältra mig i skräplitteratur, och när jag försöker göra något annat, till exempel blogga, drabbas jag av akut illamående och huvudvärk. Vet inte riktigt vad det här kan vara symptom på, men att semestern jag ska åka på om några dagar är välbehövlig, det råder det inga tvivel om.