Med anledning av förra veckans utlandsresa måste jag ventilera mina tankar om andra resenärer. Jag känner mig ofta irriterad på okända människor i min omgivning, och att stå i köer på Arlanda är nog bland det värsta jag vet. Jag skulle vilja dela in irritationsobjekten i tre kategorier av jobbiga medresenärer.

De unga, strandsnygga kompisgängen.

Ni vet vilka jag menar. De som skrattar och skämtar och låter alla andra veta hur sjukt jävla kul just DE kommer ha på semestern. Och brevid står man med sin familj och hoppas att man inte ska bo på samma hotell så att man hela tiden kommer känna att man har tråkigt i jämförelse.

Förstagångsresenärerna.
Förstagångsresenärerna kommer till Arlanda i flock, iklädda "sköna reskläder", gärna Onepiece, och kan även kännas igen på deras förvirrade uppsyn. Det är de som aldrig går framåt, utan stoppar upp kön till incheckningen, medan de står och pratar högt med varandra om deras okunskap. "Va? Får man inte ha med sig nagelsax i handbagaget?"

 

Den här typen av resenär kommer oftast själv och ska på någon resa med jobbet, men kan ibland också vara en förälder i en barnfamilj. Gemensamt är surheten och det eviga suckandet över att just HEN får vänta så länge. HEN ska ju faktiskt ut och RESA till skillnad från alla andra i kön.