You can't feel enough.

Hej. Idag lajvar jag en Directioner, det vill säga ett One Direction-fan. Eller okej, om en sitter hemma själv framför datorn kanske det inte är så mycket lajv, utan mer på riktigt? Hursomhelst, jag satt och slökollade lite på Youtube och snubblade över en dokumentär, och sen hittade jag en tvåtimmarskompilation av allt de gjorde i X-Factor - alla auditions, intervjuer, framträdanden och repotage, samt dramatiken när Louis skar sig i foten.
 
Ämnet pojkbandskultur är något som, av oklar anledning, har fascinerat mig den senaste tiden, och jag önskar lite att jag inte redan hade skrivit min C-uppsats i konstvetenskap, då jag tror att detta skulle vara ett superintressant ämne att studera. Framförallt varför sådant som är populärt hos unga flickor sticker så fruktansvärt i ögonen på resten av samhället (vi minns väl alla diskussionen som uppstod i och med Biebers senaste Sverigebesök?). En viktig grej att tänka på i detta sammanhang är att ett av världens genom tiderna mest älskade och kritikerrosade band började sin karriär som flickidoler. Medan deras "she loves you yeah, yeah, yeah" drunknade bland allt flickskrik fattade patriarkatet absolut ingenting - jag pratar naturligtvis om Beatles.
 
 
Men, jag förstår att ni nu sitter och undrar en enda sak - vem i One Direction är min fravorit? Harry såklart.
 
 
Killen med en katt och fyra bröstvårtor - och som dessutom vågar prata om sina känslor.
 
Dagens låt: In The Springtime - Velociraptor

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0