Something lost and nothing gained.
Idag har jag nog slagit personligt rekord i dålig pluggdisciplin. Jag har gjort ungefär allt annat än att skriva på min hemtenta: gått ut med soporna, gått och handlat, läst ut A Game of Thrones, börjat på A Clash of Kings, kollat på videon till Baby Got Back och provsmakat min (på Ålandsbåten inköpta) glögg. Efter det sistnämnda blev jag dessutom lite snurrig i huvudet, och om möjligt ännu mer ofokuserad. Tentan ska in imorgon och jag är ungefär 14000 tecken kort. Nog för att jag brukar vara ute i sista minuten, men det här känns som att det kan vara gången då jag faktiskt inte lyckas. Det känns ungefär såhär hopplöst:
PS. Om någon av mina eventuella stalkers uppmärksammat dubbelnaturen i min Spotify-aktivitet idag kan jag upplysa er om att det är viktigt med struktur och tydliga gränser mellan plugg och fritid. Därför har jag under pauser lyssnat på metalcore, och på klassisk musik när jag "skrivit". Det har mest blivit metalcore.
PPS. Om någon mot förmodan skulle vara intresserad av vilken musik jag lyssnar på när jag lyssnar på klassiskt kan jag dela med mig av denna spelningslista. Jag kallar den för When you desperately need to be smart, för det är precis då man behöver den. Den funkar rätt bra, förutom att jag börjar gråta varje gång Sagan om ringen temat spelas.
Dagens låt: Tender Abuse - Converge
Vapid souls, check the market price.
Förra veckan var en vecka fylld av nya upptäckter och erfarenheter. Först upptäckte jag att jag tydligen gillar Metalcore. Allt i livet känns liksom lite fetare när man vet att musiken i ens öron skulle skrämma slag på samtliga tanter man möter. Framför allt känns det lite coolt att sitta utan säkerhetsbälte på bussen (fastän den där satans displayen i fram bara tjatar och tjatar) och bara: "Fuck the system!" och höja volymen.
En annan ny grej var att jag åkte båt. FÖR NÖJES SKULL. Alltså, jag skulle ingestans, utan bara åkte till Åland, utan att kliva av, och sedan tillbaka. Jag har hört att man tydligen gör så för att det är trevligt. (Och kanske, KANSKE, för att man kan handla billig sprit också.) Hursomhelst så kände jag när jag fick frågan om att följa med, att mina knäppa idéer om att saker stora som höghus inte borde kunna flyta, inte ska få hindra mig från att göra saker i livet. Väl ute till havs ångrade jag mig lite, men då fanns det ju som tur var billig sprit till hands.
Och sedan kanske det konstigaste av allt - efter 3 års studier vid Engelska parken skaffade jag äntligen ett passerkort. Nu återstår bara att se vilka nya erfarenheter den här veckan kommer att bjuda på.
Dagens låt: These Colours Don't Run - Architects
When it's you who's standing in the path of a lightning bolt.
Vi kan väl säga såhär: när jag skrev in orden "retro ass" i Googles sökfält och tryckte på enter så gjorde jag kanske inte den mest genomtänkta sökningen i mitt liv. Jag ville få reda på vad summan "retro ass" på min lönespecifikation stod för, och antog att det kanske kunde vara något i stil med retroaktiv assistans eller så, men jag fick faktiskt inte en enda användbar träff. Snarare en massa porr med "retrokänsla". Så nu vet jag fortfarande inte vad jag fått betalt för, men ni behöver iallafall inte göra om mitt misstag (om ni nu inte vill se på retro-porr).
Dagens låt: Lightning Bolt - Jake Bugg
Tried liberation of my own free will, but it left me looking to get higher still.
Ursäkta avbrottet, men jag har lite mycket att stå i. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag planerade den här här hösten, under de närmaste tre veckorna ska jag nämligen hinna med att tentera 30 högskolepoäng (motsvarande en hel termin alltså) samtidigt som jag också har tagit på mig en massa jobb. Just nu sitter jag och försöker värka fram en text om Bukowskis, och vid en artikelsökning hittade jag detta:
Det här är ju självklart ingenting jag kan använda i min uppsats, men det är kanske det som också gör det så intressant. Peder Lamm och OPIUM?!? Jag MÅSTE veta mer! Så nesligt (om det inte redan är ett vedertaget ord hittar jag på det nu) det känns då att just DEN artikeln inte finns att läsa på internet. Jag måste allltså beställa fram tidsskriften i fråga från Carolina Rediviva och gå dit och läsa den. Och ja, jag börjar på riktigt överväga det.
Dagens låt: Simple As This - Jake Bugg
I need it like a hole in the head.
Låt mig presentera det senaste tillskottet i min lägenhet: badrumsfläkten.
Min hyresvärd bestämde att dessa skulle installeras i alla lägenheter för att förbättra luften, eller något annat som mariginellt skulle höja livskvalitén. Och ja, luften i badrummet har ju blivit bättre (i den bemärkelsen att det inte blir lika immigt när man duschar), men utöver det är jag ytterst tveksam till denna fläkt. Den startar nämligen VARJE gång jag öppnar dörren till badrummet. Jag kan höra att den är avslagen, men att den så fort jag kliver över tröskeln sätter igång med full styrka. Och ja, jag har börjat ta det personligt. Blir luften i rummet verkligen SÅ mycket sämre bara för att jag går in och hämtar en hårborste? Hinner jag verkligen andas ut så pass mycket koldioxid på den korta stunden att luften behöver renas?
Förresten, känner man sig inte alltid lika dum när man håller upp mobilen för att ta kort på något, och det visar sig att man har andrakameran aktiverad?
Dagens låt: Lion's Den - Dry the River
Send out a sound for the wood between the worlds.
Det här med mat är ju rätt inne nu, och även fast jag tycker att det är helt fruktansvärt ointressant vill jag också stoltsera med mina kulinariska färdigheter! Här är exempelvis min paradrätt: lyxiga asiatiska nudlar för den fattige studenten. Passar perfekt när man behöver snåla lite innan den 25:e.
Jag brukar hälla i några frysta, färdigskalade räkor i kastrullen ungefär samtidigt som nudlarna, och sedan koka dem som vanligt och hälla över kryddpåsen. Jag brukar välja räksmak, eftersom det passar så bra till just räkor. För att lyxa till det ännu mer brukar jag slänga över lite sockerärtor, créme fraiche och sweetchilisås. För det blir ju ingen komplett måltid utan sås (hallå, tallriksmodellen!?!).
Nu ska jag äta mina nudlar, och imorgon kanske jag kommer skriva några rader om mina förutfattade meningar om asiater. Vi får se.
Dagens låt: Echoes - Klaxons
I'm a foolish, fragile spine.
Nu har jag inte skrivit på ett par dagar, och bästa sättet att stilla er nyfikenhet över vad jag har haft för mig är väl att dela med mig av lite bilder.
Ibland när man har en ledig dag är det skönt att tillbringa den tillsammans med någon likasinnad, exempelvis min vän Alice. Vi vet nämligen att bästa sättet att spendera dagen på är att leka tills man blir trött, och därefter ligga i soffan och sova framför Ellen.
Ibland är det inte riktigt lika skönt.
Jag har dessutom provat på livet som gallerivärd. Mest var det roligt, men ibland när det inte kom så många besökare och man hade blivit lite kall var det tråkigare. För att liva upp det hela poserade jag lite brevid en bild på den potentiellt höga Scott Gorham. Efter min volontärinsats på Galleri London fick jag besök av en vän som drack vin och spelade Skyrim och Diablo III tillsammans med mig, men det fastnade tyvärr inte på bild.
Lördagen fortsatte i samma spår då min allra bästa lillebror kom och hälsade på. Vi spelade Resident Evil 5, och han var oerhört fokuserad.
Jag gick mest vilse och öpnnade kistor som jag inte skulle öpnna, som vanligt, men var glad ändå. Efter det fick vi ännu mer trevligt sällskap och gick ut och drack en öl. Eller två...
På söndagen drabbades jag av städlust. Detta händer cirka två gånger om året, och är därför bäst att ta vara på. Dagen spenderades alltså mest med att skrubba kaklet i badrummet, men en del tid ägnade jag även åt att sköta om mina blommor.
Nu är det en ny vecka, med nya möjligheter och nya saker att se fram emot, till exempel premiären av The Walking Dead på söndag.
Dagens låt: Smother - Daughter
Fight those demons day in and day out.
Idag tänkte jag bjuda på mig själv. Jag ska verkligen blotta min själ och välkomna er in i mitt allra innersta. Jag ska dela med mig av min google-historik.
Under sweet autumnal skins is our myth dispelled.
Ja, vi ska kanske inte döma ut den där Fight Club-profetian allt för tidigt, mina sömnsvårigheter har nämligen fortsatt hela veckan. OCH - det har brunnit i mitt hus! Inte i MIN lägenhet, men brandkåren var här och allting. Och häromkvällen när jag försökte sova, och gjorde som jag alltid gör när jag har svårt att sova: släpper lös galenskapen som gömmer sig i min hjärna och låter den löpa fritt, blev resultatet att jag fick en oförklarlig bild i huvudet där jag delade säng med en delfin i en pommes frites-påse. Typ såhär:
Med den bilden i huvudet var det till och med svårare att sova än den gången då Miss Piggy skrek "Kom igen! En gång till!" så fort jag blundade.
Därför är jag nu MYCKET vaksam mot främlingar. Om någon börjar prata, verkar trevlig och sedan vill göra tvål eller slåss, DÅ vet jag att jag har tappat förståndet.
Dagens låt: Shield Your Eyes - Dry the River
I stay awake until the morning hour.
Det är inte ofta jag har svårt att sova, men när det väl händer gör jag det ordentligt. Som inatt till exempel. Varje gång det här händer tänker jag att nu är den här - INSOMNIN. Nu kommer jag inte kunna sova på flera veckor, om jag inte går på terapimöten där jag låtsas ha cancer bara för att få gråta ut i famnen på Bob. Ni vet han med bitch tits. Och rätt som det är kommer jag kanske träffa en trevlig person på bussen eller något, som lär mig att göra tvål av stulet människofett. Och när min lägenhet sedan brinner upp blir jag ju tvungen att flytta in med hen, som kanske heter Tyler till exempel. (Och även om alla verkar tycka att det är Tyler som är den snygga av oss, så vet jag ju att det är jag som är det.)
Tillsammans startar vi ett hemligt sällskap i en källare där människor träffas och slåss. Och trots att sällskapets enda regel är att man inte får prata om den med någon annan blir vi bara fler och fler, och till slut, utan att jag riktigt vet hur det har gått till har det här sällskapet blivit till någon slags samling av anarkister, som på uppdrag av den där Tyler utför alla möjliga slags olagliga handlingar. Och jag gillar det ju inte riktigt, så jag börjar ju dra mig undan mer och mer. När jag börjar protestera tar de mig till fånga och säger att JAG har gett dem order att skära av mina bröst om jag försöker sätta stopp för deras planer. Och det är ju då jag inser att DET ÄR JAG SOM ÄR TYLER! Ja, och sedan minns jag inte riktigt i detalj vad det är som kommer hända sen, men det slutar ju med att jag står där utan byxor tillsammans med Helena Bonham-Carter och ser på när staden sprängs.
Jag vet inte, men nu fick jag plötsligt en himla lust att se om Fight Club av någon anledning.
Dagens låt: Bed on Fire - Johnossi
A light will flicker on, where there once was none.
Jag förstår att ni alla har funderat hela helgen på hur det har gått för mig och mina naglar, och dag kan jag glädja er med att berätta att nagellacket fortfarande sitter kvar. Jag har nämligen valt att sätta mina problem åt sidan eftersom jag har insett att min naglar nu ser ut som rymden!
This might be the coldest winter since records began.
Ni vet den där föreläsningen jag pratade om tidigare i veckan? Det här är vad jag gjorde för att överleva.
Det hela blev dessutom så mycket roligare när jag insåg jag att jag hade ritat en EXAKT avbild av Margaret McPoyle från It's Always Sunny in Philadelphia.
Dagens låt: Bible Belt - Dry the River
Sometimes I crowd you and step on your toes.
Nu tänker jag skriva om ett ganska (med betoning på ganska) eländigt dygn i mitt liv, men oroa er inte, det slutar lyckligt!
Igår tittade jag på dokumentären Bully om mobbningen i skolan, och redan efter 3 minuter var gråtfesten igång. Ni kanske undrar varför jag utsätter mig för sånt? Jo, för att jag tror att om man befinner sig i en situation i livet då man har det ganska bra, och ett av ens största problem liksom är att man är lite trött på morgnarna, så är det ganska nyttigt att sätta sig in i andra människors situationer. Hursomhelst var det hur jävla sorgligt som helst, och jag grät konstant i 1½ timme.
Idag har jag spenderat alldeles för mycket tid i den här lokalen, och lyssnat på den kanske tråkigaste föreläsningen någonsin. (Det finns en risk att jag hävdat detta tidigare, men vad fan, EN av de tråkigaste iallafall. Någonsin.)
Känner ni peppen? Den oerhörda förväntan som liksom ligger tung i luften? Atmosfären av hungriga studenter som sitter med munnarna öppna och likt fågelungar skriker efter mask i form av kunskap? (Obs: ironi.)
Efter denna pers bestämde jag mig för att göra något nytt och roligt. Av någon anledning var att köpa nagelack och måla naglarna det enda jag kunde komma på, så det fick det bli. Till saken hör det att det här är något jag gjort cirka 3 gånger TOTALT. Alltså under hela livet. Och det är säkert 7 år sedan sist. Anledningarna till detta är många. Lite är det för att jag aldrig tyckt att det passat min "image", men mest är det för att jag tycker att det är så satans OBEKVÄMT. Det här speciella sättet att röra händerna på när naglarna är precis nymålade, och man inte vill kladda, försvinner liksom aldrig, utan jag går runt och spretar med fingarna och är rädd för att röra vid grejer hela tiden. Dessutom stör det mig att ha tio små fält av färg som hela tiden flyger runt i periferin. Men idag, mycket på grund av Karins konstgrepp, beslöt jag mig alltså för att ge det en ny chans.
Jag tycker det blev ganska fint, men är fortfarande osäker på det här med imagen, obekvämligheten och det störande elementet i periferin.
Dagens låt: Belongings - Clock Opera
The only thing that's pretty is the thought of getting out.
Idag var jag och min kära kamrat Susanne på ett studierelaterat besök på Kungliga biblioteket i Stockholm. Förutom att vi nästan började gråta av andakt vid åsynen av alla gamla böcker, fascinerades jag helt ärligt mest av toalettklottret. För det första: de kunskapstörstande människor jag såg där verkade alla vara av forskartypen, snarare än sådana människor som klottrar på toaletten. För det andra: föregående faktum visade sig även resultera i en helt annan typ av klotter än den jag är van vid. Istället för mer väntade fraser som: "Vickan i 7A är en slampa!" eller: "H+J = BFF 4ever!" är klottret på KB snarare av karaktären: "Jag älskar att forska!" och: "Jag vill doktorera!". Som sagt - fascinerande.
Dagens låt: Trouble Town - Jake Bugg
När jag fick reda på att Jake Bugg är från Nottingham tänkte jag på riktigt: "Finns den staden i verkligheten, och inte bara i Robin Hood?".
It's a question of needs and not rosary beads in the end.
Idag var jag på en Second Hand butik och köpte cirka 30 böcker som jag sedan travade på varandra och gjorde till ett nattygsbord. Jag anser själv att det här är ungefär den bästa möjliga kombinationen av form och funktion, nytta och nöje. I mitt nattygsbord finns nämligen information om allt från flugvikt och hjärtstock, svensk surrealism och Dublins historia, till samlade skrifter av Evert Taube och Karin Boye. Det här kostade mig inte mer än vad ett vanligt nattygsbord skulle ha gjort - tvärtom skulle jag vilja hävda att det var betydligt billigare. Och snyggare.
You wish you were red, you're tired of falling.
Nu ska jag ta er med på en hårresande resa genom mitt känslomässiga tillstånd den senaste veckan.
I helgen var håret lössläppt och ungdomligt, känslorna likaså. Jag lade saker och sidan och fokuserade på mig själv, på att ha roligt.
I helgen var håret lössläppt och ungdomligt, känslorna likaså. Jag lade saker och sidan och fokuserade på mig själv, på att ha roligt.
Måndagsångest. Fick en komplimang för min hårfärg av en främling på bussen, men inte ens det kunde rädda detta kaos. Håret och känslorna flög okontrollerat runt hela huvudet.
Onsdag och håret och känslorna behöver tyglas, och kanske göra en tidsresa tillbaka till 1900-talets början. Återhållsamt och strikt. Nu ska jag läsa om konsten att slutföra projekt.
Dagens låt: You Wish You Were Red - Trailer Trash Tracys
Take me by the hand and tell me you would take me anywhere.
Jag har drabbats av resfeber. Står snart inte ut en DAG till utan att först få svänga mig runt i en annan del av världen. Mest funderar jag på Amsterdam, London eller Reykjavik, främst för att det känns nära/inte svindyrt/genomförbart. Med obegränsade tillgångar av tid och pengar skulle jag gärna åka till Tokyo eller månen också. Ett mer ekonomiskt och lättillgängligt alternativ (förutom TV-spel) är ju Google earth, eller närmare bestämt 9-eyes, som samlar ihop de bästa bilderna på allt det fantastiska som finns i världen.
JAG VILL BADA MED APOR!
Dagens låt: Take Me Anywhere - Tegan And Sara
Did I not let enough light in?
Om man ser Miss Piggy framför sig när man blundar, och hör henne säga: "Kom igen! En gång till", då vet man att man har svårt att slappna av.
The mind works in mysterious ways.
Dagens låt: Chained - The xx
You'll never sink when you are with me, oh lord, I'm your Dead Sea.
Jag gillar kyrkor. Lite för att de är fina, men mest för att jag kan en massa om kyrkoarkitektur, vilket betyder att jag kan känna mig cool och stoltsera med fraser som; "Ah, en romansk basilika.", "Vilken vacker absid!" och "Titta vilken fint utarbetad kransgesims!". Eller så är det här kanske själva definitionen av att vara ocool. Skit samma. Det jag ville komma till är att det finns en kyrka som jag verkligen INTE tycker om, och det är Rasbo kyrka.
Kolla bara! Långhuset och västtornet är ju målade i OLIKA nyanser av gult, och sedan är tornhuven gjord av trä (!) i en TREDJE nyans. Detta har stört mig något OREHÖRT alla de gånger jag åkt mellan mitt föräldrarhem och Uppsala, och som om detta inte vore nog har jag idag dessutom upptäckt att blinderingarna på gavlarna är osymmetriska. Fattar ni? OSYMMETRISKA! När jag försökte ta en bild på eländet hände något märkligt - solen lyste helt plötsligt för första gången på hela dagen, vilket gjorde att bilden blev såhär:
Blinderingarna fastnade inte på bild! Är inte det här ett tecken från Gud så vet inte jag.
Dagens låt: Dead Sea - The Lumineers
If your mind should sway, it's not a secret you should keep, I won't let you slip away.
Jag har nyss tryckt i mig cirka 5 frukter i form av en hemmagjord smoothie, sånt ska ju tydligen vara nyttigt, och jag vet inte men jag känner mig visare på något sätt. Därför tänkte jag dela med mig av lite livsvisdom:
1. Om du funderar på att läsa en distanskurs, bara på lite kul sådär, gör det för GUDS skull inte på Stockholms universitet. Deras kursportal är nämligen fullkomligt obegriplig.
2. Om du, precis som jag, ofta gråter utan anledning kan det vara förvånansvärt skönt att skära en lök lite då och då, bara för att för en gångs skull liksom veta VARFÖR man gråter.
3. Funderar du på att köpa Kokosvatten? Gör inte det. Det är nämligen jättelätt att göra själv, så slösa inte dina värdefulla pengar på att köpa en sån där deciliterflaska på Pressbyrån, allt du behöver göra är att ta ca 1 dl poolvatten och tillsätta 1 tsk salt. Smakar EXAKT lika!*
4. Om du ska tvätta, och har en tvättstuga som min där djungelns lag gäller (dvs. man bokar inte tid utan får gå dit och SLÅSS om tvättmaskinerna - survival of the fittest.) är onsdagar kl. 16:32 en bra tid att gå dit. Då möts man nämligen av denna, i tvättsammanhang, högs angenäma syn:
4. Om du ska tvätta, och har en tvättstuga som min där djungelns lag gäller (dvs. man bokar inte tid utan får gå dit och SLÅSS om tvättmaskinerna - survival of the fittest.) är onsdagar kl. 16:32 en bra tid att gå dit. Då möts man nämligen av denna, i tvättsammanhang, högs angenäma syn:
Dagens låt: Chained - The xx
* Den omtalade hälsoeffekten kanske inte är densamma, men ärligt talat kände jag mig faktiskt inte så mycket friskare efter det köpta kokosvattnet heller.
Förresten, minns ni att jag förra veckan nämde att jag såg en tjej på stan som såg ut som vampyrerna i Buffy? Idag hittade jag en bild som påminner lite om henne.
