Under de senaste veckornas TV-spelsORGIE (herregud, det har ju kommit nytt DLC till Mass Effect 3!) har jag utvecklat ett behov av att prata ENORMT mycket med mig själv när jag spelar. Är därför SÅ glad över att jag bor själv denna månad (mellan rumskompisar ni vet), för om någon skulle höra mig skulle jag tappa ALL värdighet. För att ni ska förstå vidden av exakt hur lågt jag har sjunkit: det har alltså förekommit att jag yttrat orden: "Yeah, take that you piece of shit! How you like me now?" helt utan ironi. (Ej heller säker på varför jag väljer att prata på engelska.)

 

 

Dessutom har jag sett halva (hade inte tålamod att ta del av en historia som inte var interaktiv i mer än 20 minuter - ser ni vad TV-spelandet gör med mig?!) första avsnittet av den nya TV-serien Vikings. Vet inte om jag sett tillräckligt mycket för att göra ett utlåtande av själva serien, men tror ändå att jag är rätt säker på att vikingar inte hade mohawk-flätor?

 

 

Tidigare nämnda koncentationssvårigheter i samband med frånvaro av knapptryckningar gjorde sig även gällande när jag skulle försöka sätta mig in i gamingvärldens senaste snackis: Anita Sarkeesians video om kvinnoroller i spel. Se den gärna, för den är intressant och belyser aktuella problem och så vidare, men om du (precis som jag) har lite svårt att ta dig igenom dessa 23 minuter av prat, rekommenderar jag små pauser med exempelvis katter som jamar under vatten eller pingviner som ramlar (det vill säga det roligaste internet har att erbjuda).