Bic your head and show your teeth to them honey.
I söndags spelade jag klart The Last of Us, och här följer en text som jag har försökt hålla spoilerfri, med undantag från ett litet klipp i slutet, som inte heller innehåller några spoilers - men om du vill spela spelet helt utan att veta NÅGOT på förhand så har jag två saker att säga. 1. Jag förstår dig. 2. Läs inte längre än såhär.
Spelet utspelar sig alltså 20 år efter att världen drabbades av en svampinfektion, som förvandlade stora delar av befolkningen till zombieliknande varelser. I denna postapokalyptiska värld får vi följa karaktärerna Joel och Ellie på en resa genom USA, och i likhet med The Walking Dead är det inte så mycket Zombies/Infected i fokus, utan snarare vad som händer med de överlevande.
Jag hade VÄLDIGT höga förväntningar (har ju väntat i TVÅ ÅR på detta spel), men trodde ändå att Naughty Dog skulle ha svårt att följa upp Uncharted-serien. Det visade sig att jag hade fel. Det här är SÅ mycket bättre än Uncharted (och då är jag ändå ett fan), och faktiskt ett av de bästa spelen typ NÅGONSIN. Till att börja med kan vi bocka av tre av de saker jag gillar bäst i hela världen:
- Pilbåge
- Skäggig man
- Zombies (Okej, "infected". Att det ska vara så jävla noga.)
Men det absoulut bästa med The Last of Us är naturligtvis de oerhört välskrivna karaktärerna. Halva nöjet är liksom att höra dem prata med varandra medan en går, och när en sitter och spelar för att komma vidare till nästa cutscene - ja då vet en att det är bra. Ellie är en av de bästa karaktärer jag någonsin sett i ett spel, och det är så förbannat skönt att också hon får vara badass - med feminist frequencys "damsel in distress" färskt i minnet känns det skönt att konstatera att hon verkligen inte faller in i den kategorin. Tänk er en beväpnad Ellen Page i Juno (minus bulle i ugnen och några år yngre) som är fullt kapabel till att ta hand om sig själv, och ibland till och med räddar Joel (som för övrigt är svinigt sexig). Uppfriskande.
Svampinfektion gone wrong.
Många verkar tycka att gameplayet inte är mycket mer än okej, och att storyn är spelets behållning - men för mig som älskar att smyga och skjuta passade gameplayet perfekt. Jag ÄLSKADE att få smyga på fiender bakifrån och strypa/skära halsen av dem, skjuta lite pil, slå ihjäl någon med järnrör, och i yttersta nödfall go crazy med ett shotgun.
Förutom välskrivna karaktärer och en gripande story är spelet även fruktansvärt snyggt, vilket gör det ROLIGT att smyga runt och leta efter supplies (jämför gärna med Bioshock Infinite där lootandet kändes fruktansvärt påtvingat och trist). Och en MÅSTE hitta supplies - ammunitionen är högst begränsad, och hälsan regenereras inte när en tar skydd, istället måste du själv tillverka förband av alkohol och kompresser. Det är så survival horror SKA vara.
Här är min favoritscen i hela spelet (giraff!), den förekommer rätt sent in, men innehåller inga spoilers - förutom möjligen att en förstår att de kommer överleva tills de träffar en giraff (GIRAFF!!!).
Det här är ett perfekt avslut på PS3-eran (med reservation för att jag fortfarande ser fram emot Playstation-exklusiva Beyond: Two Souls), och jag är oerhört spänd på vad Naughty Dog kommer hitta på efter generationsskiftet. (Men nu MÅSTE de väl ändå ha peakat? Det KAN liksom inte bli mycket bättre än såhär.)
Slutbetyg: mängder av superlativ och 5 av 5 ringbrynjor.
Kommentarer
Trackback
