Förra veckan påbörjade jag min årsresumé av 2012 med en lista över de mest irriternade sakerna, men ni trodde väl inte att det var slut där? Nej, när jag sa att jag skulle ta igen alla listor jag missat under min blogg-koma, ja då MENADE jag det!

 

(Utan inbördes ordning, för så precis kan man liksom inte vara. Om någon vill ha en ännu längre lista med de 78 bästa låtarna finns den här.)

 

 

Så fin låt om saknad (och något om en flod också) och raderna "If you're in love, then you're the lucky one, 'cause most of us are bitter over someone. Setting fire to our insides for fun, to distract our hearts from ever missing them, but I'm forever missing him." träffar ju liksom rakt i hjärtat.

 

Den här har jag ju skrivit om förr, och mina känslor har inte direkt förändrats, även om jag nu kan kontrollera mina spasmer. Låtraderna "We're wise beyond our years, but we're good at bad ideas" är ju också en av årets bästa. (Ja, det kommer bli mycket fokus på låttexter här.)

 

Att lyssna på den här låten är ju liksom som att kliva in i en fantasivärld där någon slags sagoröst sjunger. Minns ni den där sketchen i Yrrol där Susanne Reuter pratar om en fantasipresent, med sån där mystisk fågelsång som man inte riktigt hör för att allt blir svart? Jag tänker mig att det skulle kunna vara den här låten.

 

Jag har lite svårt för musik på svenska, oftast tycker jag att allt låter lite för töntigt, men det finns som tur är en del undantag, och det här är ett av dem. Herregud, den här låten kan jag lyssna på precis hur många gånger som helst känns det som!

 

Som en explosion av konfetti med så jävla bitterljuv text att man liksom dör. "Can you remember ever having any fun?"

 

En låt om en elefant som skakar på snabeln "for the hell of it" hade ju varit en given succé även om den varit svindålig. Men nu ÄR den inte det, utan en underbar blandning av typ Wooden Shjips och The Doors.

 

Jag behövde inte mer än 10 sekunder för att förälska mig i den här låten. Det är som en modern version av Twin Peaks soundtracket, och mycket bättre än så kan det ju såklart inte bli.

 

Här hade jag svårt att bestämma vilken låt från Alabama Shakes debutalbum Boys & Girls jag skulle välja, eftersom hela skivan är FANTASTISK, så det fick helt enkelt bli den låten jag hade lyssnat på mest enligt last.fm.

 

Det här är, i mitt tycke, det bästa The xx någonsin har gjort. Kunde inte sjunga på något annat hela sommaren.

 

Är man 18 år, bor i Nottingham (mot Sherwoodskogen!) och skriver en låt som låter som om den är minst 40 år gammal, och dessutom inleder den med raden "Stuck in speedbump city, where the only thing that's pretty is the thought of getting out." är man ju faktiskt inget annat än ett geni.

 

Kära gamla Dinosaur Jr. är tillbaka med exakt samma frisyrer som på 90-talet (fast helt vita), och låter precis som de alltid har gjort, och det är så förbannat skönt och tryggt att det kan finnas ett sådant band.

 

Den här låten är lite av ett mysterium - en kille sjunger om att han var en ensam tjej som nu sålt sin laptop och smörjer in sina händer - men bra är den. Och jag gillar mysterium.