The whole damn song of Solomon.
I söndags fick jag lust att kolla på film, och bestämde mig för att se Magic Mike. Dels för att jag kände att jag inte förtjänade en bra film, dels för att jag inte skulle ha varit kapabel till att ta till mig något seriöst, men mest för att vi hade pratat om den kvällen innan.
Magic Mike handlar alltså om en kille som heter Mike. Han drömmer om att designa möbler, men istället för att försöka förverkliga detta på något mer logiskt sätt, jobbar han som strippa för att spara ihop till ett starkapital. I början av filmen verkar han även extraknäcka på någon slags byggarbetsplats, där han lägger tak tillsammans med en kille som heter Adam. Adam är tydligen helt värdelös på att lägga tak, men har uppenbarligen potential som strippa, för redan samma kväll tar Mike med honom till strippklubben. Väl där uppstår en riktig KRISSTIUATION då en av de manliga stipporna helt plötsligt (utan förklaring) ligger och rullar runt på golvet, och därför naturligtvis inte kan uppträda. Vilken tur då att Adam finns där och kan gå ut på scenen och klä av sig!
Detta blir inte bara början på Adams strippkarriär, utan även ett helt nytt liv bestående av tjejer och fester tillsammans med nye vännen Mike. Så småningom fattar Adam tycke för en tjej som knarkar och har en gris, och börjar kanske festa lite för hårt, samtidigt som Mike börjar ifrågasätta sitt liv som strippa (mycket på grund av att han träffat Adams snygga syster som inte är speciellt förtjust i deras yrkesval). Detta är ungefär hela intrigen, och sedan är det mest killar som klär av sig sina kläder. Följt av ännu mer killar som klär av sig sina kläder.
Jag förväntade mig en rätt dålig komedi, men överaskande nog verkar det inte finnas någon ambition om att vara särskilt rolig. Istället finns det en slags strävan efter något ... djupare. Jag tycker mig förstå att filmen vill säga mig något, men jag är väldigt osäker på vad. Är det att det är dåligt att vara strippa? Att det är roligt att vara strippa? Att det nu är dags att börja objektifiera män på samma sätt som man tidigare objektifierat kvinnor? Att Channing Tatum är fruktansvärt tråkig? Jag vet inte. Det hela känns ganska spretigt, och om det nu finns något slags budskap överskuggas det rätt rejält av alla dessa nakna män. MEN, det bör också tilläggas att männen inte är helt oangenäma att se på. Då tänker jag särskilt på Alex Pettyfer som spelar Adam (till höger), och till och med gör att jag i vissa fall är beredd att bortse från filmens andra tillkortakommanden.*
Om jag skulle sätta ett betyg på filmen skulle jag säga att den är marginellt intressantare än en hög med grus, men kanske inte fullt lika spännande som en relativt spännande bok. Och absolut inte lika intressant som svaret på livet, universum och allting. Nej, jag skulle snarare vilja hävda att Magic Mike är lite som en blomma, fin att se på, men utöver det ganska värdelös.
Dagens låt: Shaker Hymns - Dry the River
* Faktum är att hans uppenbarelse ofta gör att jag pinar mig igenom, filmer av HÖGST tveksam kvalitet, exempelvis Beastly och Wild Child. (Önskar SÅ att han börjar medverka i lite bättre filmer så jag slipper sitta och flukta framför skräp.) Här spelar han dessutom den typen av karaktärer som jag pinsamt ofta fattar tycke för: den unge mannen som hamnat lite snett, och skulle må så mycket bätte om han bara fick lite love.
Kommentarer
Postat av: Sussi
"Och absolut inte lika intressant som svaret på livet, universum och allting." 42. Haha...
Trackback
