Om vi ska vara lite seriösa ett tag... Ibland kan jag tycka att man hör för lite om lyckliga singlar. Jag är, och har alltid varit, singel. Och även om jag kanske inte alltid är "lycklig" beror det fan inte på just det faktum att jag är singel. I vissa perioder har jag trott att det varit så, men jag har nu insett att det egentligen bara är för att man hela tiden blir intalad att det är så det ska vara.

Jag trivs med att vara ensam, och jag är less på att bara höra om depphistorier om singellivet och om den eviga jakten på "den rätte". Jag tänker lite att sånt inte är något man kan tvinga fram, händer det så händer det, och ingen kommer må bättre av att jag går runt och är missnöjd med min livssituation. Istället passar jag på att göra precis det jag vill, utan att ta hänsyn till någon annan, medan jag faktiskt kan. Och vissa dagar när solen skiner och jag går på stan och lyssnar på svår musik brukar jag till och med tänka: "Fan vad synd det är ändå om dem som just nu missar det privilegium det skulle innebära att dela livet med mig!". Ville bara få det sagt.



Snart återgår bloggen till ordinarie agenda. Ska bara steka lite saker först.