Once the page of a calendar is turned it's no more.

Jag har de senaste dagarna haft en extrem vilja av censurera mig själv, för ingenting jag har att säga känns varken roligt eller intressant. Ingenting som har hänt är av allmänintresse. Eller så är det bara liksom den tiden på året. Jag vet inte. Hursomhelst tänkte jag att ett livstecken ändå är på sin plats. Därför: en spelningslista. Det där är den musik jag gillade bäst under gymnasietiden. 4 timmar nostalgi. Det är vetenskapligt bevisat* att svunna tider alltid verkar bättre än nuet, och därför fokuserar jag på det. Nu ska jag härda ut den här exeptionellt gråa dagen på det enda sätt jag vet hur: TV-spel. Mass Effect 2 närmare bestämt. Och hoppas på bättre tider.

Edit: Herregud vad deppigt DET DÄR blev då. Jag livar upp med en bild.



Dagens låt: A Scale, A Mirror And Those Indifferent Clocks - Bright Eyes

*Det borde iallafall vara det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0