Igår var jag hemma hos mina föräldrar och var sjuk och tyckte synd om mig själv, men besöket förde iallafall en bra sak med sig: vi pratade om min barndom. Tydligen var jag ett antisocialt språkligt geni redan från födseln. Enligt mina föräldrar pratade jag flytande innan jag hade fyllt två. Ja, jävlar vad jag babblade tydligen. Men bara med mamma och pappa. Så fort någon bekant tant skulle fram och gulla på ICA surade jag ur och drog ner min mössa för att slippa. (PRECIS som jag gör även idag.) Sedan lärde jag mig läsa redan på dagis. "Hurdå?" frågade jag. "Ja, du lärde dig själv" sa pappa. Jag var tydligen "intresserad av bokstäver".

Efter att ha hört det här känns det inte längre konstigt att jag ritade den här tavlan som barn.