Som ni kanske vet vid det här laget är jag expert på att grotta in mig på olika saker. Det brukar hålla i sig i ungefär 2 veckor, ibland mer, ibland mindre. För ett tag sedan var det Titanic och andra båtkatastrofer, sedan följde superhjältar och ESC och nu är vi framme vid Zombies. Har under helgen sett 28 dagar senare, 28 veckor senare, Zombieland och episod ett av The Walking Dead. Har naturligtvis också gjort lite research på klassiska zombieflicks och bunkrat upp för resten av veckan. Hursomhelst, det jag egentligen ville berätta om är min zombiedröm.

I korta drag gick drömmen ut på att jag hittade en liten pojkes mamma som var zombie, och kom på att om man bara gav henne lite tid och tålamod så var hon riktigt trevlig. Hon berättade att "sjukdomen" tydligen gick att leva med om man bara ansträngde sig, och att vissa av dem faktiskt var helt okej, men att de människoätande typerna som liksom bara givit efter hade gett hela zombiesläktet ett dåligt rykte. Jag tyckte ju naturligtvis att det här var strålande nyheter och ville att vi skulle berätta det för hennes son på en gång. För att kunna ta oss därifrån smetade vi lite blod i ansiktet på mig, och hon lärde mig hur jag skulle gå för att smälta in. Sedan var det ju bara att gå ut på gatan. Min fråga nu är naturligtvis: varför har ingen haft den här approachen på zombies tidigare? Skulle det inte vara en rätt awesome twist i slutet av en zombiefilm? Filmmakare - varsågoda!



Dagens låt: Ready For The Floor - Hot Chip