Imorse vaknade jag upp till en dag full av möjligheter. Jag hade nämligen absolut INGENTING på agendan. För första gången på mycket länge skulle jag inte cykla till affären och köpa mjölk, åka till IKEA och bli ruinerad, gå på kräftskiva, måla klart mammas väldigt försenade 50-årspresent, skriva tenta eller ens vakta kattungen Alice. Först kändes det såklart helt underbart. Det fanns ju liksom inga gränser för vad jag kunde göra! Men nu är klockan kvart i två och än så länge har jag bara suttit på en stol, fått ont i ryggen och blivit lätt illamående. Jag måste därför, som man alltid bör i livets mest trängda lägen, ställa mig frågan: vad skulle Batman ha gjort? Svaret är enkelt, bekämpa världens orättvisor såklart. Hur jag ska göra verklighet av detta är än så länge en aning oklart, men att ta på mig min mantel känns som ett steg i rätt riktning. Dessutom är det rätt kallt.