Det kan ha haft med det faktum att jag hade i Bailey's i kvällskaffet (en torsdag) att göra, och att jag insåg att jag suttit på mitt rum i två dygn, jag bestämde mig iallafall för att lämna lägenheten. Jag gick ut med soporna. Och vid soprummet såg det skitdeppigt ut, men när jag försökte ta en bild blev det bara coolt. Och det var ju liksom ännu deppigare på något sätt.

Sedan gick jag en sväng runt kvarteret, och precis när jag gick förbi tvättstugan var det någon JÄVEL som tände lampan där inne - bara för att påminna mig om att jag inte tvättat på typ två månader. (Det kanske är ännu längre till och med, men vem räknar liksom?)

Upptäckte iallafall att folk börjat sätta upp advenstsaker, så jag bestämde mig för att också göra det. Bara för att ha något att göra. Självklart låg kassarna längst in i förrådet, så jag var tvungen att snubbla över tomma Wienergum-kartonger (!?) för att komma fram. Och så tänkte jag lite att man skulle kunna ramla där inne, och få så mycket kartonger över sig att man skulle fastna där. Och typ dö. En mycket långsam död. Bland sågspån och tomma kartonger. Men jag dog inte. Nu sitter jag istället på mitt rum igen, med en jävla julgran framför näsan och glitter i sängen.

Men så har jag också hunnit läsa det här inlägget, och helt plötsligt känns allt ändå rätt okej.