Lyssnar på det här. Och skriver om det här tills jag mår illa:

När jag inte gör det sitter jag med saxen i handen och överväger att klippa av mig näsan, och önskar att jag hade brösthår att slita av mig i desperation. Nu ska jag ta en paus och kolla på dålig sci-fi och drömma om julmat. Det har visat sig vara det enda som hjälper mot uppsatsångesten.