Fact turns to fiction when we blink.
Idag läser jag om Panofsky och ikonologin, och i ett stycke om Dürers Melencolia I står det så här:
"Den svarta gallan, melankolins kroppsvätska, antogs vara kall och torr och höra samman med jorden, nordanvinden, hösten, kvällen och sextioårsåldern. [...] Ofta betraktades en viss fallenhet för ensamma studier som melankolikerns enda positiva egenskap."
Spot on.
Dagens låt: Lies - Is Tropical
Kommentarer
Postat av: Johanna
åh, vad man kände sig modfälld av den meningen, samtidigt som det drar i en på något sätt. fast är det inte precis så melakoli är? hemskt men på något konstigt sätt tilltalande? jaja det kanske man inte ska grubbla för mycket på :P
Postat av: Evelina
Verkligen!
Trackback
