Jag tänker inte ljuga för er, de senaste dagarna har inte varit de bästa i mitt liv pga livskris/PMS (inte helt oberoende av förra veckans upptäckt av fiskporren), men nu när jag börjar känna att det kanske finns hopp om framtiden trots allt träder jag fram i ljuset igen. Och medan andra kanske använder sina bloggar för att framstå som balanserade, lyckliga och framgångsrika människor väljer jag att ge den emotionella misären ett ansikte.