Idag ska jag jobba min näst sista arbetsdag, sedan är jag ledig på riktigt. Jag har redan planerat in en helt fantastisk första vecka på semstern: gosa med Sofie och Jonathans nya kattunge, se nya Batman-filmen på bio (äntligen!) och åka tåg till en av mina bästa städer, Göteborg, och gå på Way Out West. Efter det väntar total jävla FRIHET, och jag kanske kommer att kunna skriva något roligt på riktigt igen. Jag har mått aldeless för bra och varit aldeless för upptagen den här sommaren, jag behöver tristessen och självplågeriet och lidandet för att kunna skapa. Herregud, förutom att jag tappat min förmåga att undvika att gå på streck när jag går på stan har jag ju till och med glömt bort att dricka kaffe på flera dagar, och det fattar man ju att det inte är NORMALT.