Fact turns to fiction when we blink.

Idag läser jag om Panofsky och ikonologin, och i ett stycke om Dürers Melencolia I står det så här:

‎"Den svarta gallan, melankolins kroppsvätska, antogs vara kall och torr och höra samman med jorden, nordanvinden, hösten, kvällen och sextioårsåldern. [...] Ofta betraktades en viss fallenhet för ensamma studier som melankolikerns enda positiva egenskap."

Spot on.

Dagens låt: Lies - Is Tropical

åh, vad man kände sig modfälld av den meningen, samtidigt som det drar i en på något sätt. fast är det inte precis så melakoli är? hemskt men på något konstigt sätt tilltalande? jaja det kanske man inte ska grubbla för mycket på :P

Verkligen!