Jo, det var ju BAFTAS i söndags, och jag satt självklart klistrad framför TVn. Stephen Fry var värd, och han var ju helt jävla underbar som vanligt. Dessutom bjöds det på många fina ögonblick, de som är anledningen till att jag älskar galor. Jag pratar naturligtvis om när gamla, skröpliga skådespelare får pris och möts av stående ovationer, och klipp från deras karriär visas och alla bara: "Gud, han/hon är MAKALÖS!". Och där står skådespelaren och blir alldeless överväldigad och liksom "Men gud, applåderar de åt MIG?".

Normalt sett brukar detta ske vid Lifetime Achievement Award utdelningen, men i år var det bästa ögonblicket Outstanding British Contibution To Cinema priset, som gick till fantastiska John Hurt.

Dagens låt: Black Thumbnail - Kings of Leon