Idag lider jag av så kallade premenstruella störningar, en åkomma jag drabbas av sisådär en gång i månaden. Vissa gånger är det hemskt, och jag förvandlas till en skör jävla ångestbomb (en reklam på TV kan få mig att gråta, och när den porten väl har öppnats kan det hålla på i timmar. TIMMAR I tell ya!). Andra gånger, som idag, är det inte riktigt lika farligt, utan på en nivå då man kan skratta lite åt sig själv istället.

Dagens humörkurva:



08.00 - Sov och drömde att jag fick en ny vän OCH var med i ett TV-spel.

09.00 - Klockan ringde. Så. Jävla. Tungt.

10.00 - Per Lernström hördes i radio, vilket idag fick mig på omotiverat bra humör.

11.00 - Seminarium. Aggressionen och irritationen trappades upp för varje minut.

12.00 - En mycket trevlig kvinna pratade med mig vid frukten på ICA, och jag tänkte: "Fan, den här dagen kanske inte är så dum ändå!". Allt kändes möjligt.

12.30 - En mycket otrevlig kvinna skrek vid busshållsplatsen, och jag fattade aldrig riktigt om hon pratade med mig eller inte. Obekvämt och jobbigt --> blev onödigt sur.

13.00 - Kom hem. Pga den otrevliga kvinnan kändes INGENTING längre möjligt.

14.00 - Kissade nästan på mig för att NÅGON var på toa i en HALVTIMME = MYCKET IRRITERAD.

15.00 - Såg Madonnas pausunderhållning från Superbowl och började gråta. Det finns få saker som kan få mig att börja grina som när stora mängder människor visar sin uppskattning för någon som sjunger.

Nu återstår det bara att se vilka toppar och dalar kvällens berg- och dalbana kommer bjuda på!

Dagens låt: V.E.N.O.M. - Pulled Apart By Horses