Fredagkväll...

Är det inte typiskt? Jag har i två hela veckor varit sjukt lat, legat hemma i soffan och kollat på tv och knappt ens orkat lyfta fjärrkontrollen. Nu när jag faktiskt har en ursäkt och legitim anledning till att göra just detta (på grund av min onda fot) så sitter jag här och har TRÅKIGT!!! Är inte världen orättvis?

Nyss ringde telefonen, och eftersom min pappa givit mig stränga order om att jag var tvungen att svara om det skulle ringa nu när ingen annan är hemma (ja, jag är 20 år) så kastade jag mig plikttroget på telefonen. Det kunde ju vara något viktigt... Det var det inte. Det var en jävla telefonförsäljare som inte ens ville sälja någonting! Han ville att jag skulle vara med i en undersökning. "Nej tack", sa jag då. Eller egentligen sa jag att jag inte hade tid. Jag som alltid är för snäll och inte klarar av att lägga på vid sådana tillfällen! Jag var i och för sig tvungen att lägga till ett litet mesigt "lycka till" innan jag lade på. Men ändå!

(Och ja, observanta läsare kan konstatera att jag för första gången i den här bloggen valt en svensk titel istället för en rad ur dagens låt! Anledningen till att jag normalt sett gör det är för att jag inte har någon fantasi och kan komma på något bättre. Men idag gjorde jag det! Not.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0